Beginning

Floden upphör

8 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. ² Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. ³ Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter etthundrafemtio dagar började det avta. ⁴ Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen. ⁵ Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.

⁶ Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken ⁷ och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, till dess vattnet hade torkat bort från jorden. ⁸ Sedan lät han en duva flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. ⁹ Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. ¹⁰ Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. ¹¹ Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. ¹² Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.

¹³ Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. ¹⁴ Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. ¹⁵ Då talade Gud till Noa och sade: ¹⁶ "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. ¹⁷ Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden." ¹⁸ Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. ¹⁹ Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.

Noas offer och Herrens löfte

²⁰ Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. ²¹ När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Gud sluter förbund med Noa

9 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. ² Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. ³ Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta. ⁴ Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta, ⁵ och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.

⁸ Vidare sade Gud till Noa och hans söner: ⁹ "Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er ¹⁰ och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. ¹¹ Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden." ¹² Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: ¹³ Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. ¹⁴ När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn ¹⁵ skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv. ¹⁶ När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden." ¹⁷ Och Gud sade till Noa: "Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden."

Noa och hans söner

¹⁸ Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. ¹⁹ Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.

²⁰ Noa som var åkerbrukare var den förste som anlade en vingård. ²¹ Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. ²² Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. ²³ Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet. ²⁴ När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:

²⁸ Noa levde trehundrafemtio år efter floden. ²⁹ Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.

IV. NOAS SÖNERS FORTSATTA HISTORIA 10:1-11:9

Noas söners släkttavla

10 Detta är Noas söners, Sems, Hams och Jafets, fortsatta historia. Åt dem föddes söner efter floden.

² Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. ³ Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma. ⁴ Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och dodaneerna.^{[a] 5} Från dessa har inbyggarna i hedningarnas kustområden spritt ut sig i sina länder, alla med sitt språk i sina stammar och folk.

⁶ Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. ⁷ Söner till Kush var Seba, Havila, Sabta, Raama och Sabteka. Raamas söner var Saba och Dedan. ⁸ Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden. ⁹ Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: "En väldig jägare inför Herren som Nimrod." ¹⁰ Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Ackad och Kalne i Sinars land. ¹¹ Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela ¹² och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är "den stora staden". ¹³ Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna, ¹⁴ patroseerna, kasluheerna, den stam som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna.

¹⁵ Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Het, ¹⁶ vidare jebusiterna, amoreerna, girgaseerna, ¹⁷ hiveerna, arkeerna, sineerna, ¹⁸ arvadeerna, semareerna och hamateerna. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare ¹⁹ så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim ända till Lesa.

²⁰ Detta var Hams söner efter deras stammar och språk i deras länder och bland deras folk.

²¹ Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfader till alla Ebers söner.

²² Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.

²³ Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.

²⁴ Arpaksad blev far till Sela och Sela blev far till Eber.

²⁵ Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg,^[b] ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

²⁶ Joktan blev far till Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, ²⁷ Hadoram, Usal, Dikla, ²⁸ Obal, Abimael, Saba, ²⁹ Ofir, Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner. ³⁰ De hade sina boplatser från Mesha mot Sefar, mot Östra berget.

³¹ Detta var Sems söner efter deras stammar och språk i deras länder och efter deras folk.

³² Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.

Babels torn och språkförbistringen

11 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. ² Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. ³ De sade till varandra: "Kom, så slår vi tegel och bränner det!" Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. ⁴ Och de sade: "Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden."

⁵ Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. ⁶ Herren sade: "Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. ⁷ Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger." ⁸ Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. ⁹ Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade^[c] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

V. SEMS FORTSATTA HISTORIA 11:10-26

¹⁰ Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpaksad, två år efter floden. ¹¹ Sedan Sem hade fått Arpaksad levde han 500 år och fick söner och döttrar.

¹² När Arpaksad var 35 år blev han far till Sela. ¹³ Sedan Arpaksad hade fått Sela levde han 403 år och fick söner och döttrar.

¹⁴ När Sela var 30 år blev han far till Eber. ¹⁵ Sedan Sela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.

¹⁶ När Eber var 34 år blev han far till Peleg. ¹⁷ Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

¹⁸ När Peleg var 30 år blev han far till Reu. ¹⁹ Sedan Peleg hade fått Reu levde han 209 år och fick söner och döttrar.

²⁰ När Reu var 32 år blev han far till Serug. ²¹ Sedan Reu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.

²² När Serug var 30 år blev han far till Nahor. ²³ Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.

²⁴ När Nahor var 29 år blev han far till Tera. ²⁵ Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.

²⁶ När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.

VI. TERAS FORTSATTA HISTORIA 11:27-25:11

²⁷ Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot. ²⁸ Haran dog hos sin fader Tera i sitt fosterland, det kaldeiska Ur. ²⁹ Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka. Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. ³⁰ Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.

³¹ Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Haran bosatte de sig där. ³² Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Haran.