Beginning

Världens skapelse

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.^{[a] 2} Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

³ Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. ⁴ Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. ⁵ Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.

⁶ Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!" ⁷ Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så. ⁸ Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen.

⁹ Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." Och det skedde så. ¹⁰ Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. ¹¹ Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så. ¹² Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. ¹³ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

¹⁴ Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, ¹⁵ och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så. ¹⁶ Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. ¹⁷ Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, ¹⁸ till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. ¹⁹ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

²⁰ Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet." ²¹ Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. ²² Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden." ²³ Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen.

²⁴ Gud sade: "Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det skedde så. ²⁵ Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

²⁶ Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." ²⁷ Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. ²⁸ Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" ²⁹ Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. ³⁰ Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så. ³¹ Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. ² På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. ³ Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.

I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

⁴ Detta är himlens och jordens fortsatta historia^[b] sedan de skapats, då när Herren^[c] Gud hade gjort jord och himmel.

⁵ Det växte ännu ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken. Ty Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. ⁶ Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken. ⁷ Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden^[d] och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.

⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ⁹ Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården. ¹⁰ Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar. ¹¹ Den första heter Pison. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld. ¹² Guldet i det landet är gott och där finns också bdelliumharts och onyxsten. ¹³ Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. ¹⁴ Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, ¹⁷ men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö."

¹⁸ Herren Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like." ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like.

²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. ²² Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. ²³ Mannen sade:

²⁴ Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. ²⁵ Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.

Syndafallet

3 Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla^[f] träd i lustgården?" ² Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³ men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö." ⁴ Då sade ormen till kvinnan: "Ni skall visst inte dö! ⁵ Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont." ⁶ Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

⁸ Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. ⁹ Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" ¹⁰ Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." ¹¹ Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?" ¹² Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." ¹³ Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."

Syndafallets följder

¹⁴ Då sade Herren Gud till ormen:

²⁰ Mannen gav sin hustru namnet Eva,^[h] ty hon blev moder till allt levande. ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

²² Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt." ²³ Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från. ²⁴ Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.