Book of Common Prayer

² Gud, du är min Gud,
    tidigt om morgonen söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
    min kropp längtar efter dig
i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
³ Jag söker dig i helgedomen
    för att se din makt och härlighet.
⁴ Ty din nåd är bättre än liv,
    mina läppar skall prisa dig.
⁵ Jag skall lova dig så länge jag lever,
i ditt namn skall jag lyfta mina händer.

⁶ Min själ blir mättad av utsökta rätter.
Med jublande läppar lovsjunger min mun,
⁷ när jag kommer ihåg dig på min bädd
och tänker på dig under nattens timmar.
⁸ Ty du är min hjälp,
    under dina vingars skugga jublar jag.
⁹ Min själ håller sig till dig,
    din högra hand uppehåller mig.

¹⁰ Men dessa som står efter mitt liv
    och vill förgöra det,
de skall fara ner i jordens djup.
¹¹ De skall överlämnas åt svärdet,
    de skall bli schakalers byte.
¹² Men kungen skall glädja sig i Gud.
Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig,
ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.

Sjung för Herren en ny sång,
    ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
² Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
³ Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
    hela jorden har sett vår Guds frälsning.

⁴ Höj jubel till Herren, alla länder!
    Brist ut i glädjerop och lovsjung!
⁵ Lovsjung Herren med harpa,
    med harpa och med lovsångs ljud!
⁶ Blås i trumpeter och horn,
    höj jubelrop inför konungen, Herren!
⁷ Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
⁸ Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
⁹ inför Herren, ty han kommer
    för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.

Lova Herren, min själ,
    ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
² Lova Herren, min själ,
    och glöm inte alla hans välgärningar,
³ han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
⁴ han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
⁵ han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.

⁶ Herren handlar rättfärdigt
    och skaffar rätt åt alla förtryckta.
⁷ Han lät Mose veta sina vägar,
    Israels barn sina gärningar.
⁸ Barmhärtig och nådig är Herren,
    sen till vrede och stor i nåd.
⁹ Han går inte ständigt till rätta
    och vredgas inte för evigt.
¹⁰ Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
¹¹ Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
¹² Så långt som öster är från väster
    låter han våra överträdelser vara från oss.
¹³ Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
¹⁴ Ty han vet hur vi är skapade,
    han tänker på att vi är stoft.

¹⁵ En människas dagar är som gräset,
    hon blomstrar som markens blommor.
¹⁶ Vinden drar fram över dem
    och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
¹⁷ Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
    och hans rättfärdighet intill barnbarn,
¹⁸ när man håller hans förbund
    och tänker på hans befallningar och följer dem.
¹⁹ Herren har ställt sin tron i himlen,
hans konungavälde omfattar allt.

²⁰ Lova Herren, ni hans änglar,
    ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
²¹ Lova Herren, ni alla hans härskaror,
ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
²² Lova Herren, ni alla hans verk,
    överallt där hans välde är.
Min själ, lova Herren!

⁴ Är det då tid för er
    att själva bo i panelade hus,
medan detta hus^[b] ligger i ruiner?
⁵ Så säger nu Herren Sebaot:
    Lägg märke till hur det går för er.
⁶ Ni sår mycket men skördar litet.
    Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men släcker inte törsten.
    Ni klär er men blir inte varma.
Den som får inkomst
    har hål i börsen.

⁷ Så säger Herren Sebaot:
    Lägg märke till hur det går för er.
⁸ Gå upp till bergen,
    hämta trävirke
och bygg upp mitt hus,
    så skall jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
    säger Herren.
⁹ Ni väntade er mycket,
    men se, det blev litet.
Och när ni förde det hem,
    då blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
    Därför att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni har bråttom,
    var och en med sitt eget hus.
¹⁰ Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka sin gröda.
¹¹ Jag har kallat på torka
    att komma över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
    över det som jorden alstrar,
över människor och djur
    och över era händers arbete.

⁴ Vilka är kvar bland er
    som har sett detta hus
i dess forna härlighet?
    Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som vore det ingenting i era ögon?
⁵ Men var nu frimodig, du Serubbabel,
säger Herren,
    var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son,
var frimodiga, alla ni människor i landet,
säger Herren.
    Arbeta, ty jag är med er,
säger Herren Sebaot.
⁶ Detta löfte gav jag er
    när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
    Frukta inte!

⁷ Så säger Herren Sebaot:
    Inom kort skall jag än en gång komma himlen och jorden,
havet och det torra att skaka.
⁸ Jag skall skaka om alla hednafolk
    och alla folkens skatter skall komma hit.
Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet,
säger Herren Sebaot.
⁹ Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet,
säger Herren Sebaot.