Book of Common Prayer
Ångerpsalm; tröst i nöden
102 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2 Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3 Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4 För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5 Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6 och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10 Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12 Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14 Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15 Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16 Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18 Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19 Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.
20 För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21 Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22 Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25 Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26 För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27 De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28 Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29 Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
En förtvivlads bön
142 Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.
2 Jag ropar med hög röst till Herren,
jag ropar med hög röst till Herren
och ber om nåd.
3 Jag utgjuter min klagan inför honom,
jag berättar om min nöd för honom.
4 När jag är färdig att ge upp,
vet du hur jag har det.
På den väg jag går
har de lagt ut snaror för mig.
5 Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.
6 Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
”Du är min tillflykt,
min del i de levandes land.”
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
för du har varit god mot mig.
Ångerpsalm; bön om räddning
143 En psalm av David.
Herre, hör min bön!
Lyssna till min åkallan,
befria mig i din trofasthet och rättfärdighet.
2 Ställ inte din tjänare inför rätta,
för ingen levande är rättfärdig i dina ögon.
3 Min fiende har förföljt mig
och krossat mig.
Han har placerat mig i mörker,
precis som de som dött för länge sedan.
4 Jag är färdig att ge upp
och mitt hjärta är förlamat.
5 Jag minns tider som gått,
jag tänker på allt som du gjort,
begrundar dina händers verk.
6 Jag sträcker mina händer mot dig,
jag törstar efter dig som ett förtorkat land. Séla
7 Skynda dig, Herre, och svara mig,
för jag blir alltmer deprimerad.
Vänd dig inte bort från mig,
för då blir jag som de som ligger i sina gravar.
8 Låt mig varje morgon erfara din nåd,
för jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag sätter mitt hopp till dig.
9 Rädda mig från mina fiender!
Herre, jag flyr till dig.
10 Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din goda Ande leda mig på jämn mark.
11 Herre, bevara mitt liv för ditt namns skull.
Led mig ut ur nöden för din rättfärdighets skull.
12 Utplåna mina fiender i din nåd,
förgör dem som är ute efter mitt liv,
för jag är din tjänare.
Jeremias klagan
7 Herre, du lurade mig,
och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
ständigt utsatts för spe och hån.
9 Men när jag tänker:
”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10 Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”
11 Men Herren står vid min sida
som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
så att det aldrig ska glömmas.
14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, kära vänner. 15 Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger. 16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger väl oss gemenskap med Kristus blod? Och när vi bryter brödet, ger det väl oss gemenskap med Kristus kropp? 17 Men när det nu är ett enda bröd, är vi, fastän vi är många, en enda kropp. Vi får ju alla del av detta enda bröd.
27 Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. 29 För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp[a], då blir man dömd. 30 Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och många har till och med dött.[b] 31 Men om vi bara granskar oss själva, så slipper vi att bli dömda. 32 När Herren dömer och straffar oss är det för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen.
Jesus ber om förhärligande
17 När Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och sa:
”Fader, stunden har nu kommit. Förhärliga din Son för att Sonen ska förhärliga dig! 2 Du har gett honom makt över alla människor så att han kan ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och evigt liv är att de känner dig, den enda sanna Guden, och Jesus Kristus som du har sänt. 4 Jag har förhärligat dig här på jorden genom att slutföra det uppdrag du har gett mig. 5 Förhärliga nu mig, Fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen blev till!
Jesus ber för sina lärjungar
6 Jag har uppenbarat ditt namn för dem som du gav mig från världen. De var dina, du gav dem till mig och de har hållit sig till ditt ord. 7 Nu vet de att allt som du har gett mig kommer från dig. 8 Det ord jag fick från dig har jag fört vidare till dem och de har tagit emot ordet och faktiskt förstått att jag kommer från dig. De har trott att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig eftersom de tillhör dig. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Jag har förhärligats i dem. 11 Jag är inte mer kvar i världen men de blir kvar här i världen. Jag kommer till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de blir ett så som vi är ett! 12 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Jag skyddade dem så att ingen av dem gick förlorad utom den som skulle gå förlorad, så att Skriften skulle gå i uppfyllelse.
13 Nu kommer jag till dig men detta säger jag medan jag är kvar i världen, så att de ska bli helt fyllda av min glädje. 14 Jag har fört ditt ord vidare till dem. Och världen har hatat dem därför att de inte tillhör den här världen liksom jag inte heller tillhör den. 15 Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen utan att du ska bevara dem från den Onde[a]. 16 De tillhör inte den här världen liksom jag inte tillhör den. 17 Helga dem i sanningen! Ditt ord är sanning. 18 Så som du sände mig till världen, sänder jag ut dem i världen. 19 Och för deras skull helgar jag mig för att de ska vara helgade i sanningen.
Jesus ber för alla troende
20 Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord. 21 Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig. 22 Den härlighet du gav mig, den har jag gett till dem för att de ska bli ett så som vi är ett, 23 jag i dem och du i mig, så att deras enhet blir fullkomlig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem så som du har älskat mig. 24 Fader, jag vill att de som du har gett mig ska vara med mig där jag är, så att de kan se den härlighet du gav mig eftersom du älskade mig redan innan världen skapades.
25 Rättfärdige Fader, världen känner dig inte men jag gör det och de vet att du har sänt mig. 26 Jag har låtit dem lära känna dig och jag ska fortsätta att göra det, så att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.