Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 25

En bön om nåd, ledning och förlåtelse

25 Av David.

Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
    du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
    och låt inte mina fiender triumfera över mig.
Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
    Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.

Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar!
Led mig i din sanning och undervisa mig,
    du min frälsnings Gud.
    Jag hoppas på dig, alltid.
Herre, tänk på din barmhärtighet
    och nåd som du alltid har visat.
Tänk inte på min ungdoms synder,
    mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
    tänk på mig i din godhet, Herre.

Herren är god och rättsinnig,
    därför visar han syndarna vägen.
Han vägleder de ödmjuka rätt,
    han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
    för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
    förlåt min synd, för den är stor.

12 Vem det än är som fruktar Herren,
    honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
    och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
    och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
    för han frigör min fot ur nätet.

16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
    för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
    Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
    Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
    och hur våldsamt de hatar mig!

20 Bevara mitt liv och rädda mig!
    Låt mig inte komma på skam,
    för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
    för mitt hopp står till dig.

22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!

Psaltaren 9

Tacksägelse över segern

För körledaren, till mutlabbén[a]. En psalm av David.[b]

Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
    och berätta om alla dina under.
Jag vill vara glad och jubla i dig.
    Jag vill lovsjunga ditt namn,
    du den Högste.

Mina fiender drar sig tillbaka,
    vacklar och förgås inför dig.
Du har försvarat min rätt och min sak,
    du har satt dig på tronen
    som en rättfärdig domare.
Du har tillrättavisat folken
    och gjort slut på de ogudaktiga
    och utplånat deras namn för all framtid.
Fienden är borta, utplånad för evigt.
    Du ödelade städerna,
    man ska inte ens komma ihåg dem.

Men Herren regerar för all framtid.
    Han har ställt fram sin tron för att döma.
Han dömer världen i rättfärdighet,
    han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
    en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
    förtröstar på dig, Herre,
    för du överger inte dem som söker dig.

12 Lovsjung Herren,
    honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13     Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14 Herre, var nådig mot mig,
    se hur jag får lida för dem som hatar mig,
    du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[c] portar
    och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
    och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
    han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
    Higgajón[d]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
    alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
    Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
    Låt folken veta att de är bara människor! Séla

Psaltaren 15

Ett rättfärdigt liv

15 En psalm av David.

Herre, vem får bo i ditt tält?
    Vem får vistas uppe på ditt heliga berg?

Den som lever ett oklanderligt liv,
    gör det som är rättfärdigt
    och talar sanning av hjärtat,
den som inte förtalar andra,
    den som inte skadar sin granne
    eller vanärar sin medmänniska,
den som föraktar den förkastlige
    men ärar dem som fruktar Herren,
    den som håller sin ed även om det skulle skada honom,
den som inte lånar ut pengar mot ränta
    och vägrar att ta emot mutor för att fälla en oskyldig.

    Den som gör så kommer aldrig att vackla.

5 Moseboken 6:10-15

10 När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, 11 välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, 12 se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

13 Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. 14 Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, 15 för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta.

Hebreerbrevet 1

Jesus är Guds Son

För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen[a]. Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:

”Du är min Son.
    Idag har jag blivit din Far[c].”

Och återigen:

”Jag ska vara hans Far,
    och han ska vara min Son.”[d]

Och när Gud låter sin förstfödde[e] komma till världen, säger han:

”Alla Guds änglar ska tillbe honom.”[f]

När han talar om änglarna, säger han:

”Han gör vindarna till sina budbärare
    och eldslågorna till sina tjänare.”[g]

Men till Sonen säger han:

”Gud, din tron består i tid och evighet.
    Din kungaspira är rättens spira.
Du har älskat rättfärdighet och hatat det orätta.
    Därför, Gud, har din Gud smort dig[h] med glädjens olja,
    mer än dina medbröder.”[i]

10 Och:

”Herre, i början lade du jordens grund,
    och himlarna är dina händers verk.
11 De ska försvinna, men du består.
    De ska alla bli som utslitna kläder.
12 Du ska rulla ihop dem som kläder
    och byta ut dem som en mantel.
Men du är densamme,
    och dina år ska aldrig ta slut.”[j]

13 Aldrig har Gud sagt till någon ängel:

”Sätt dig på min högra sida
    tills jag har lagt dina fiender
        som en pall under dina fötter.”[k]

14 Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?

Johannes 1:1-18

Gud blev människa

I början fanns Ordet[a]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud i början. Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit[b] det.

Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.

10 Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13 och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.

14 Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.

15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.[c]’ ”

16 Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17 Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18 Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud[d] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.