Book of Common Prayer
Sion
87 Av Korachs ättlingar. En psalm, en sång.
Dess grund är lagd på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mer än någon annan av Jakobs boningar.
3 Härliga ting talas om dig,
Guds stad. Séla
4 ”Bland dem som känner mig
ska jag räkna Rahav[a] och Babylonien
och också Filisteen, Tyros och Kush.
Dessa är födda här.”
5 Man ska säga om Sion: ”Var och en är född här.”
Den Högste har grundat denna stad.
6 Herren skriver i listan över folken:
”Dessa är födda där.” Séla
7 Man ska sjunga och dansa:
”Alla mina källor finns hos dig.”
Fjärde boken
(90—106)
Guds evighet, människans förgänglighet
90 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från generation till generation.
2 Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
fanns du, Gud, från evighet till evighet.
3 Du låter människan bli jord igen
och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
som en enda timme i natten.
5 Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6 som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7 Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8 Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9 Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
Tacksägelse för Guds oändliga nåd
136 Prisa Herren, för han är god
och hans nåd varar för evigt.
2 Prisa gudarnas Gud,
för hans nåd varar för evigt.
3 Prisa herrarnas Herre,
för hans nåd varar för evigt.
4 Han är den ende som kan göra under,
för hans nåd varar för evigt.
5 Han gjorde himlen genom sin vishet,
för hans nåd varar för evigt.
6 Han bredde ut jorden över vattnen,
för hans nåd varar för evigt.
7 Han gjorde de stora ljusen,
för hans nåd varar för evigt,
8 solen som råder över dagen,
för hans nåd varar för evigt,
9 och månen och stjärnorna som råder över natten,
för hans nåd varar för evigt.
10 Han slog de förstfödda i Egypten,
för hans nåd varar för evigt.
11 Han förde Israel ut därifrån,
för hans nåd varar för evigt,
12 med stark hand och utsträckt arm,
för hans nåd varar för evigt.
13 Han delade Sävhavet mitt itu,
för hans nåd varar för evigt.
14 Han ledde Israel rakt genom det,
för hans nåd varar för evigt.
15 Han dränkte farao och hans armé i havet,
för hans nåd varar för evigt.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
för hans nåd varar för evigt.
17 Han slog stora kungar,
för hans nåd varar för evigt.
18 Han dödade mäktiga kungar,
för hans nåd varar för evigt:
19 Sichon, amoréernas kung,
för hans nåd varar för evigt,
20 och Og, Bashans kung,
för hans nåd varar för evigt.
21 Han gav deras land till arvedel,
för hans nåd varar för evigt,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel,
för hans nåd varar för evigt.
23 Han tänkte på oss i vår förnedring,
för hans nåd varar för evigt,
24 och drog oss ur våra fienders våld,
för hans nåd varar för evigt.
25 Han ger mat till allt levande,
för hans nåd varar för evigt.
26 Prisa himlens Gud,
för hans nåd varar för evigt.
10 Jag gläder mig i Herren
och jublar över min Gud,
för han har klätt mig i frälsningens dräkt
och svept mig i rättfärdighetens klädnad,
som när en brudgum sätter på sig sin högtidsturban
och brud pryder sig med sina smycken.
11 Liksom jorden får sin gröda att spira
och trädgården sin sådd att växa fram,
så låter Herren, Herren rättfärdigheten
och lovsången växa fram inför alla folk.
Sions nya namn
62 För Sions skull tiger jag inte,
för Jerusalems skull ska jag inte vara tyst
förrän dess rättfärdighet stiger upp som solen
och hennes räddning lyser som ett bloss.
2 Folken ska se din upprättelse,
alla kungar din härlighet,
och du ska få ett nytt namn
som Herren själv ska bestämma.
3 Du ska vara en härlig krona i Herrens hand,
ett kungligt diadem i din Guds hand.
4 Du ska inte mer kallas ”den övergivna”
eller ditt land ”det ödelagda”.
Du ska heta ”min älskade”
och ditt land ”den äkta hustrun”,
för Herren har dig kär
och vill äkta ditt land.
5 Som en ung man gifter sig med en flicka,
så ska dina söner gifta sig med dig.
Som en brudgum gläder sig över sin brud,
så ska din Gud glädjas över dig.
4 Jag befaller dig inför Gud och Kristus Jesus, som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 förkunna budskapet. Träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och uppmuntra, med stort tålamod och vägledning.
3 Det kommer en tid då människor inte längre ska acceptera den sunda läran. I stället ska de samla människor omkring sig som bara undervisar sådant de vill höra och som kliar dem i öronen. 4 De ska vägra att lyssna till sanningen och vända sig till myter.
5 Men var lugn och sansad i alla lägen, var beredd att lida, sprid evangeliet. Gör allt det som du har fått i uppdrag att göra.
6 Själv håller jag redan på att offras som ett drickoffer för Gud, det är dags för mig att bryta upp. 7 Jag har kämpat min kamp väl, jag har sprungit klart mitt lopp, och jag har bevarat tron. 8 Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, ska ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter att han ska komma tillbaka.
Jesus botar den blinde Bartimaios utanför Jeriko
(Matt 20:29-34; Luk 18:35-43)
46 De kom till Jeriko. Och när han och hans lärjungar och en stor skara folk var på väg ut från staden, satt en blind tiggare som hette Bartimaios (son till Timaios) vid vägkanten.
47 När Bartimaios fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”
48 Många försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”
49 Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.” 50 Bartimaios slängde av sig sin mantel och hoppade upp och kom fram till Jesus.
51 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågade Jesus.
”Rabbouni[a]”, sa den blinde, ”jag vill kunna se igen!”
52 Då sa Jesus till honom: ”Gå! Din tro har gjort dig frisk[b].” Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus på vägen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.