Book of Common Prayer
Guds dom
75 För körledaren, ”Fördärva inte”[a]. En psalm av Asaf, en sång.
2 Vi prisar dig, Gud, vi prisar dig!
Ditt namn är nära, dina underverk förkunnas.[b]
3 ”Jag ska välja en bestämd tid,
jag ska döma rättvist.
4 Även om jorden och alla dess invånare skakar,
håller jag dess pelare stadiga. Séla
5 Jag säger till de övermodiga: ’Skryt inte!’
och till de gudlösa: ’Lyft inte hornen[c]!’ ”
6 Lyft inte era horn i höjden,
tala inte så styvnackat.
7 För varken från öster eller väster eller från öknen
kommer upphöjelsen.
8 Gud är den som dömer,
han förnedrar den ene och upphöjer den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare
med skummande, kryddat vin.
Han häller upp,
och alla ogudaktiga på jorden måste dricka,
ända till dräggen.
10 Men jag ska förkunna
och prisa Jakobs Gud i evighet.
11 ”Jag ska hugga av alla gudlösas horn
men upphöja de rättfärdigas.”
Guds triumf
76 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av Asaf, en sång.
2 Gud är känd i Juda,
och hans namn är stort i Israel.
3 Hans tält är i Salem,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder blixtrande pilar,
sköldar och svärd, krigsvapen. Séla
5 Strålande är du,
mer majestätisk än bergen med rikt byte[d].
6 De modiga kämparna ligger plundrade,
de har somnat för gott.
Ingen krigare kan lyfta sin hand.
7 Vid din tillrättavisning, Jakobs Gud,
stupade både häst och ryttare.
8 Du är den som ska fruktas,
för vem kan stå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras,
och jorden förskräcks och blir stilla,
10 när Gud står upp för att döma
och rädda alla förtryckta på jorden. Séla
11 Människornas vrede vänds till ditt pris,
och du kuvar det som återstår av den.[e]
12 Ge löften åt Herren, er Gud, och uppfyll dem.
Låt alla grannfolk komma med gåvor
till honom som ska fruktas.
13 Han gör furstarna ödmjuka,
och han är fruktad av jordens kungar.
Den gode herden
23 En psalm av David.
Herren är min herde,
ingenting ska fattas mig.
2 Han låter mig vila på gröna ängar
och leder mig till lugna vatten.
3 Han ger mig ny kraft.[a]
Han leder mig på rättfärdighetens vägar
för sitt namns skull.
4 Även om jag vandrar i den mörkaste dal[b],
fruktar jag inget ont,
för du är med mig,
och din käpp och stav tröstar mig.
5 Du dukar ett bord för mig
framför ögonen på mina fiender,
du smörjer mitt huvud med olja,
min bägare flödar över.
6 Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv,
och jag ska få bo i Herrens hus för alltid[c].
Förtröstan på Herren, bön om hjälp
27 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
Vem behöver jag bäva för?
2 När onda människor kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
ska de själva snubbla och falla.
3 Även om en armé skulle omringa mig,
behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
är jag trygg.
4 Det enda jag ber Herren om,
det jag längtar efter,
är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
se Herrens ljuvlighet
och söka honom i hans tempel.
5 Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
han gömmer mig i sitt tält,
han för mig upp på en klippa.
6 Jag kan lyfta mitt huvud
inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
och jag vill sjunga till Herrens ära.
7 Hör när jag ropar, Herre,
var nådig mot mig och svara mig!
8 I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
Dig, Herre, vill jag söka.[a]
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
förkasta mig inte, överge mig inte,
min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
led mig på en rak stig
för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
för falska vittnen reser sig mot mig,
och de andas våld.
13 Men jag är övertygad om
att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
Vänta på Herren!
3 ”Men kom hit, ni som är barn till häxor
och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
4 Vem är det ni gör er lustiga över?
Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
5 Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
6 Bland ravinens stenar[a] hör du hemma,
där har du din plats.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Skulle jag acceptera detta?
7 Högt uppe på ett berg
har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
8 Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
Du har övergett mig,
klätt av dig,
gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
och sett deras nakenhet.
9 Du har gått till Melek[b] med olja
och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
ända ner till dödsriket.
10 Du har blivit trött av allt slit
men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.
11 Vem är du rädd för, vem fruktar du,
eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
som du inte fruktar mig?
12 Nu ska jag visa
att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
13 När du ropar,
låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
ska få ärva landet
och ta mitt heliga berg i besittning.”
25 Om vi lever i Anden, ska vi också låta Anden leda oss. 26 Låt oss inte bli högmodiga, inte heller utmana eller avundas varandra.
Vad man sår, det får man skörda
6 Syskon, om någon ändå visar sig begå en överträdelse, så ska ni som är andliga milt visa honom till rätta. Men gör det ödmjukt, och se till att du inte själv blir frestad. 2 Bär varandras bördor, för då uppfyller ni Kristus lag.[a] 3 Den som inbillar sig att han är något, trots att han ingenting är, lurar bara sig själv. 4 Var och en måste utvärdera sina egna handlingar, och så kan han vara stolt bara över sig själv och inte över andra. 5 Var och en får nämligen bära sin egen börda[b]. 6 Men den som blir undervisad om budskapet ska dela med sig av det goda tillsammans med den som undervisar.[c] 7 Bedra inte er själva! Det går inte att lura Gud. Det man sår får man också skörda. 8 Den som sår i den mänskliga naturen får skörda undergång därifrån. Men den som sår i Anden ska ur Anden få skörda evigt liv. 9 Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för vi ska i sinom tid få skörda, bara vi inte ger upp. 10 Ta därför vara på varje tillfälle att göra gott mot andra människor, och särskilt mot dem som tror.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)
14 När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. 15 Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16 Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”
17 En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18 Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”
19 ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”
20 Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. 21 ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22 Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”
23 ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”
24 ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”
25 Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26 Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” 27 Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.
28 När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”
29 Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.[a]”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.