Book of Common Prayer
145 Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.
Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!
146 Rädda mig, ropar jag,
och jag vill lyda dina befallningar.
147 Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken om natten
för att tänka på vad du sagt.
149 Lyssna till mig i din nåd, Herre,
och ge mig liv, så som du lovat i din lag.
150 Nu närmar sig de grymma och onda,
de som är långt borta från din lag.
151 Men du är nära, Herre.
Alla dina bud är sanna.
152 För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,
jag vet att du har fastställt dem för evigt.
153 Se hur jag lider och rädda mig,
för jag har inte glömt din lag.
154 Ta dig an min sak och befria mig,
ge mig liv, som du har lovat.
155 Räddningen är långt borta från de onda,
för de bryr sig inte om dina bud.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv, så som du lovat i din lag!
157 Mina förföljare och fiender är många,
men jag viker inte från dina bud.
158 Jag känner avsky när jag ser de trolösa,
de som inte lyder ditt ord.
159 Se hur mycket jag älskar dina befallningar.
Ge mig liv, Herre, i din nåd.
160 Alla dina ord är sanna,
och dina rättfärdiga beslut är eviga.
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta bävar inför dina ord.
162 Jag är glad över dina ord,
precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar och avskyr falskhet,
men jag älskar din lag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga bestämmelser.
165 De som älskar din lag äger en djup frid,
och inget kan få dem att snubbla och falla.
166 Jag väntar på räddning från dig, Herre,
och jag följer dina bud.
167 Jag lyder dina befallningar,
och jag älskar dem högt.
168 Jag lyder dina stadgar och befallningar,
för du vet om allt vad jag gör.
169 Herre, låt mitt rop nå fram till dig!
Ge mig förstånd så som du lovat!
170 Lyssna till min vädjan
och rädda mig, så som du har sagt.
171 Min lovprisning flödar över
för att jag får lära mig dina bud.
172 Jag ska lovsjunga ditt ord,
för alla dina bud är rättfärdiga.
173 Grip in och hjälp mig,
för jag har valt att följa dina stadgar.
174 Herre, jag längtar efter din räddning,
och din lag är min glädje.
175 Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.
Låt dina bud och lagar vara min styrka!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.
Kom du och sök reda på mig, din tjänare,
för jag har inte glömt bort dina bud.
Den gudfruktiges välsignelser
128 En vallfartssång.
Lycklig är den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Det du arbetat ihop får du äta av.
Du ska vara lycklig,
och det ska gå dig väl.
3 Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
och dina barn olivplantor vid ditt bord.
4 Så välsignas den som fruktar Herren.
5 Herren ska välsigna dig från Sion.
Du ska få se Jerusalems välgång
så länge du lever,
6 och du ska få leva för att se dina barnbarn.
Frid över Israel!
Förtröstan trots förföljelse
129 En vallfartssång.
”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
ska Israel säga,
2 ”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
Men de har inte besegrat mig.
3 Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
de har dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig.
Han har skurit av de gudlösas band.”
5 Alla som hatar Sion
ska vända tillbaka i skam.
6 De blir som gräs på taket,
som vissnar innan det börjar växa.
7 Den som skördar får inte en handfull av det,
och ingen binder samman en kärve av det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar:
”Herrens välsignelse är över er!
Vi välsignar er i Herrens namn.”
Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd
130 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör mitt rop,
lyssna till mina böner.
3 Om du, Herre, håller räkning på synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
5 Jag väntar på Herren,
jag väntar och sätter mitt hopp till hans ord.
6 Jag väntar på Herren mer än väktarna på morgonen,
ja, mer än väktarna på morgonen.
7 Israel, hoppas på Herren,
för hos Herren finns nåd,
hos honom finns full befrielse.
8 Han ska befria Israel från alla deras synder.
Rut plockar ax i Boas fält
2 Noomi hade en rik och mäktig släkting på sin mans sida av Elimeleks släkt som hette Boas. 2 En dag sa moabitiskan Rut till Noomi: ”Jag vill gå ut på någon åker och plocka upp den säd som skördemän lämnat. Det finns kanske någon som vill visa mig välvilja och tillåter mig göra det.”
”Gå, min dotter”, svarade Noomi. 3 Rut gav sig då av, började plocka ax efter skördemännen och den åker hon råkade hamna på, tillhörde just Boas, denne släkting till Elimelek.
4 Boas kom nu från Betlehem och hälsade på skördefolket: ”Herren vare med er!” De svarade: ”Herren välsigne dig!” 5 Boas frågade förmannen till skördefolket: ”Vem är den unga kvinnan där borta?”
6 ”Det är den moabitiska kvinnan som kom tillbaka hit med Noomi från Moabs land”, svarade förmannen. 7 ”Hon bad mig att få plocka upp den säd som skördemännen lämnat efter sig och hon har hållit på här hela dagen. Hon har bara vilat sig en liten stund där inne.” 8 Boas sa då till Rut: ”Min dotter, gå inte och plocka ax på någon annan åker, utan stanna här och håll dig till mina tjänstekvinnor! 9 Se efter var de skördar och följ efter dem! Jag har sagt till mina män att lämna dig i fred. Blir du törstig, kan du bara gå till krukorna och dricka av vattnet som man bär ut hit.”
10 Hon böjde sig ner med ansiktet mot marken och frågade: ”Hur kommer det sig att du är så välvillig mot mig? Jag är ju bara en främling här.”
11 ”Ja”, svarade Boas. ”Men jag har hört allt du gjort mot din svärmor sedan din man dog och hur du har lämnat dina föräldrar i ditt eget land och följt med henne hit för att bo bland ett folk som var okänt för dig. 12 Herren, Israels Gud, under vars vingar du tagit din tillflykt, må löna dig allt du gjort, ja, må han ge dig full lön för det!”
13 Hon svarade: ”Låt mig alltid få möta din välvilja, herre, du har tröstat och uppmuntrat mig, din tjänarinna, fast jag inte ens är en av dina arbetare.”
23 Gud själv kan intyga att det var för att skona er som jag inte mer ville komma till Korinth. 24 Men vi vill inte styra över er tro. Nej, vi vill bara hjälpa er att vara glada över den tro som ni redan står fasta i.
2 Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, för att inte göra er ledsna igen. 2 Om jag nämligen först hade gjort er ledsna, hur skulle någon då kunna göra mig glad, förutom den som jag gjort ledsen? 3 Därför skrev jag som jag gjorde, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli ledsen över dem som borde göra mig glad. Jag är säker på att min glädje är allas er glädje. 4 Oerhört nedtryckt och med tungt hjärta var det som jag skrev till er, och jag grät medan jag gjorde det. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara att ni skulle förstå hur mycket jag älskar er.
Förlåt den som har syndat
5 Om någon har orsakat sorg, så är det inte mig han har gjort ledsen utan er alla, åtminstone i viss mån, för att inte gå till någon överdrift. 6 Men nu har han blivit tillräckligt straffad av de flesta av er. 7 Nu är det i stället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad. 8 Därför uppmanar jag er att ni visar honom all den kärlek ni kan.
9 När jag skrev till er gjorde jag det för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allting. 10 Om ni förlåter någon, så gör jag det också. Och det jag har förlåtit, ifall jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort för er skull inför Kristus, 11 för att inte Satan ska överlista oss. Vi vet ju vad han är ute efter.
Paulus besök i Troas och Makedonien
12 När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus, öppnade Herren många möjligheter för mig. 13 Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom jag inte fann min bror Titus där.[a] Därför tog jag farväl av dem och reste vidare till Makedonien.
Paulus uppdrag
14 Men lovad vare Gud, som alltid leder oss i Kristus triumftåg och genom oss överallt sprider välluktande rökelsedoft från kunskapen om honom. 15 Vi är doften om Kristus inför Gud bland dem som blir räddade och bland dem som går förlorade, 16 en dödens doft till död för de senare, och en livets doft till liv för de förra.[b]
Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete? 17 Vi är ju inte som många andra som bjuder ut Guds ord för egen vinnings skull. Nej, vi förkunnar Kristus oförfalskat, inför Gud, utsända av honom.
Om mord och ovänskap
(Luk 12:58-59)
21 Ni har hört att det sades till förfäderna: ’Du ska inte mörda,[a] och den som mördar någon ska dömas.’ 22 Men jag säger er: det räcker med att man blir vred på någon, så ska man dömas. Kallar någon en annan för idiot, så ska han ställas inför domstol, och förbannar någon en annan, så väntar honom Gehennas[b] eld. 23 Om du därför står framför altaret för att bära fram ett offer och så kommer ihåg att någon har något emot dig, 24 så lägg ner ditt offer vid altaret och gå och red upp det med honom. Kom sedan och bär fram ditt offer. 25 Skynda dig att komma överens med din motpart redan innan ni är framme vid domstolen. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som sedan låter vakten ta hand om dig och sätta dig i fängelse. 26 Sannerligen säger jag dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt det sista öret.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.