Book of Common Prayer
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Klagan över landets och templets förstörelse
74 Maskil. Av Asaf.[a]
Gud, varför har du förkastat oss för evigt?
Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar?
2 Kom ihåg din församling
som du en gång vann åt dig,
ditt folk som du friköpte till din egendom,
Sions berg, din boning.
3 Styr dina steg mot de eviga ruinerna.
Fienden har ödelagt allting i helgedomen.
4 Dina fiender har skränat i ditt hus
och ställt upp sina egna tecken där.
5 Det var som när man slår med yxor
i en tät skog.
6 De slog sönder alla snidade paneler
med yxor och bräckjärn.
7 De satte eld på din helgedom,
så att den brann ner till grunden.
De vanhelgade ditt namns boning.
8 De sa för sig själva:
”Vi ska krossa dem helt.”
De brände ner alla gudstjänstplatser i landet.
9 Vi ser inte våra tecken.
Profeterna är borta.
Ingen av oss vet hur länge detta varar.
10 Gud, hur länge ska fienden få håna?
Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand?
Dra fram den ur din mantel och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung.
Du kommer med räddning till jorden.
13 Med din styrka besegrade du Havet.
Du klöv havsodjurens huvuden,
14 du krossade Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens varelser.[b]
15 Du öppnade källor och strömmar,
du lät starka strömmar torka ut.
16 Både dag och natt är din egendom,
och du satte dit både ljuset och solen.
17 Du har satt jordens gränser,
och du skapade sommaren och vintern.
18 Men Herre, tänk på hur fienden hånar
och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Utlämna inte din turturduva[c] åt dessa rovdjur,
glöm inte dina hjälplösa för alltid.
20 Kom ihåg ditt förbund!
Landets mörka hörn är våldets boningar.
21 Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam,
låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn.
22 Res dig, Gud, och försvara din sak!
Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar.
23 Ha inte överseende med dina motståndares skrik
och fienders larm som ständigt hörs.
Herrens förbund består
55 Alla ni som är törstiga,
kom och drick vatten,
även om ni är utan pengar!
Kom och ät!
Kom och ta emot både mjölk och vin
utan pengar, utan att betala!
2 Varför lägger ni ut pengar på det som inte är bröd
och er lön på det som inte mättar?
Lyssna nu på mig, så får ni äta av det goda
och njuta av de rikaste rätter.
3 Kom till mig och lyssna!
Hör på mig, så ska ni få liv!
Jag upprättar ett evigt förbund med er
och ger er den trofasta nåd som jag gav David.
4 Jag gjorde honom till vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5 Du ska kalla på folkslag som du inte känner,
folk som inte känner dig ska skynda till dig
för Herren, din Guds skull,
Israels Helige, som förhärligar dig.”
6 Sök Herren, medan han låter sig finnas,
be till honom, när han är nära.
7 Må den gudlöse överge sin väg
och den som gör orätt ändra sina planer.
Må han vända om till Herren,
så förbarmar han sig över honom
Må han vända sig till vår Gud, för han vill förlåta allt.
8 ”Mina tankar är inte era tankar
och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
9 Liksom himlen är högre än jorden,
är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regn och snö faller ner från himlen
och inte återvänder utan vattnar jorden,
gör den bördig och grönskande
och ger säd att så och bröd att äta,
11 så är det också med ordet jag uttalar:
Det vänder inte tillbaka tomt
utan uträttar allt jag vill,
och det har framgång vart jag än sänder det.
12 Ni ska tåga ut med glädje
och ledas framåt i frid.
Bergen och höjderna ska brista ut i glädje inför er,
träden ute på fälten klappa i händerna.
13 I stället för törnsnår ska det växa cypresser,
och myrten i stället för nässlor.
Detta ska ske till Herrens ära
och vara ett evigt, oförgängligt tecken.”
Förlora inte den frihet Kristus har gett er
5 Till friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen tvinga in er under slavoket igen. 2 Lyssna på vad jag, Paulus, säger: om ni låter omskära er har ni ingen nytta av Kristus. 3 Jag försäkrar en gång till: var och en som låter omskära sig är också skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni som vill bli rättfärdiga genom lagen har hamnat utanför Kristus och utanför nåden. 5 Vi väntar nämligen i Anden, genom tron, på rättfärdigheten, vårt hopp. 6 I Kristus spelar det därför ingen roll om man är omskuren eller ej. Det enda som betyder något är tron som verkar i kärlek.
7 Ni fick en bra start på ert lopp. Vem är det nu som har ställt sig i vägen så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Ni har i alla fall inte blivit övertalade av honom som har kallat er. 9 En liten bit jäst får hela degen att jäsa. 10 För min del litar jag på Herren beträffande att ni inte ska ändra på ert sätt att tänka. Men den som skapar förvirring bland er kommer att få sin dom, vem det än är.
11 Syskon, om jag fortfarande förkunnade omskärelse, varför skulle jag då hela tiden vara förföljd? Då skulle ju det anstötliga med korset vara borta. 12 Dessa som ställer till med oro bland er borde skära av sig alltsammans.
Låt Anden leda er
13 Syskon, ni är kallade till frihet. Men utnyttja inte friheten till att följa er gamla mänskliga natur, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Detta bud sammanfattar hela lagen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”[a] 15 Men om ni istället sårar och gör varandra illa, se då till att ni inte uppslukas av varandra.
Petrus kallar Jesus för Messias
(Matt 16:13-16; 16:20; Luk 9:18-21)
27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till byarna kring Caesarea Filippi[a]. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”
28 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”några säger att du är Elia[b], och andra att du är någon av profeterna.”
29 Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”
Petrus svarade: ”Du är Messias[c].” 30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
(Matt 16:21-23; Luk 9:22)
31 Efter det började Jesus undervisa sina lärjungar om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare, av översteprästerna och de skriftlärda och dödas, men att han efter tre[d] dagar skulle uppstå från de döda. 32 Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började tillrättavisa honom.
33 Jesus vände sig då om och såg bort mot sina lärjungar och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”
Lärjungeskapets krav
(Matt 16:24-28; Luk 9:23-27)
34 Sedan kallade han till sig allt folket och sina lärjungar och sa till dem:
”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig. 35 Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, ska rädda det. 36 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt mister sitt liv[e]? 37 Vad kan hjälpa henne att få det tillbaka? 38 Den som inför dessa trolösa och syndiga människor skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin Faders härlighet tillsammans med de heliga änglarna.”
9 Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.[f]”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.