Book of Common Prayer
Den rättfärdige kungen
72 Av Salomo.
Gud, ge kungen din rättvisa,
åt kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen ska lyfta fram frid åt folket
och höjderna rättfärdighet.
4 Han ska försvara de betryckta,
rädda de fattigas barn
och krossa deras förtryckare.
5 De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
från generation till generation.
6 Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
som en regnskur som vattnar jorden.
7 Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
och stor fred råda tills månen inte längre finns.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 De som bor i öknen ska böja sig för honom,
och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
och alla folk tjäna honom.
12 Han räddar den fattige som ropar
och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
för deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva länge och få guld från Saba.
Må man alltid be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
leva vidare så länge solen finns till.
Alla folk ska bli välsignade genom honom,
alla folk kommer att kalla honom välsignad.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!
20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
73 Dina händer har gjort mig och format mig.
Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.
74 De som fruktar dig ser mig och gläds,
eftersom jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,
och det är i trofasthet du låtit mig lida.
76 Trösta mig nu med din nåd,
precis som du har lovat din tjänare.
77 Förbarma dig över mig,
så att jag får leva.
Din lag är ju min glädje.
78 Låt de oförskämda få skämmas,
för de har smutskastat mig med lögn.
Jag däremot vill tänka på dina stadgar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar
vända sig till mig.
80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud,
så att jag aldrig behöver skämmas.
81 Jag förtärs av längtan efter din räddning,
och jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.
Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”
83 Jag är som en vinsäck i rök,
men jag glömmer inte dina bud.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma dem som förföljer mig?
85 De oförskämda gräver gropar för mig,
de lyder inte din lag.
86 Alla dina bud är tillförlitliga.
Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!
87 De har nära nog utplånat mig från jorden,
och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva,
så ska jag följa de bud som du gett.
89 Herre, ditt ord står fast
för evigt i himlen.
90 Din trofasthet består från generation till generation.
Du har skapat jorden, och den består.
91 Enligt dina beslut består den,
för allting tjänar dig.
92 Om inte din lag hade varit min glädje,
skulle jag ha gått under i mitt elände.
93 Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,
för du ger mig liv genom dem.
94 Jag tillhör dig. Rädda mig,
för jag begrundar dina stadgar.
95 De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,
men jag ska tänka på dina befallningar.
96 Allt som jag sett har sin begränsning,
men för dina bud finns inga gränser.
Sions upprättelse
54 ”Sjung av glädje, du ofruktsamma,
du som aldrig fött barn!
Stäm upp en glädjesång, ropa av glädje,
du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man, säger Herren.
2 Gör din tältplats större,
spänn ut dina tältdukar, snåla inte!
Förläng tältlinorna, förstärk pluggarna.
3 För du ska breda ut dig åt både norr och söder,
dina ättlingar ska fördriva de främmande folken
och ta ödelagda städer i besittning.
4 Var inte rädd! Du ska inte längre behöva skämmas.
Blygs inte, för du ska inte förödmjukas.
Du ska glömma din ungdoms skam
och inte mer komma ihåg förnedringen av att vara änka.
5 Din skapare är din man.
Härskarornas Herre är hans namn.
Han är din befriare, Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Herren ska kalla på dig igen,
du övergivna och bedrövade kvinna,
som gifte dig ung men blev förskjuten,
säger din Gud.
7 Jag övergav dig under en kort tid,
men nu ska jag i min stora barmhärtighet än en gång församla dig.
8 I ett ögonblicks vrede dolde jag mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din befriare.
9 På Noas tid svor jag att aldrig mer låta
Noas flod komma över jorden igen.
Nu svär jag att min vrede
eller bestraffning aldrig mer ska drabba dig.
10 Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.
11 Du plågade, du tröstlösa,
du som drabbats så av stormar,
jag ska bygga upp dina stenar med spetsglans,
och din grund med safirer.
12 Jag gör dina tinnar av rubiner,
portar av glänsande juveler
och murar av ädelstenar.
13 Alla dina barn ska undervisas av Herren,
och dina barn ska få leva i stor fred.
14 I rättfärdighet ska du befästas.
Du ska vara långt från förtryck
och inte ha något att frukta,
Terror ska inte nå dig
utan vara långt från dig.
15 Om någon går till anfall mot dig,
så kommer det inte från mig.
Den som angriper dig
ska falla för dig.
16 Jag har skapat smeden,
som blåser på kolelden
och smider ett vapen för dess bruk.
Jag skapar förgöraren som förstör.
17 Men inget vapen som smids mot dig
ska ha någon framgång,
och var och en som talar mot dig ska du döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares lott.
Deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Abrahams två barn
21 Säg mig, ni som vill vara under lagen: hör ni inte vad lagen säger? 22 Det står ju att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan.[a] 23 Hans son med slavinnan föddes enligt naturens lagar, men den fria kvinnans son föddes som ett resultat av ett löfte.
24 Men det ligger också en djupare mening i detta: De två kvinnorna representerar två förbund. Det första förbundet är från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Hagar är berget Sinai i Arabien, en symbol för det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri med sina barn. 26 Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt. Det är vår mor. 27 Det står skrivet:
”Sjung av glädje, du ofruktsamma, som aldrig fött barn!
Jubla, ropa av glädje, du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man.”[b]
28 Ni, syskon, är löftets barn, precis som Isak. 29 Han som var född på ett naturligt sätt förföljde då den som var född i enlighet med Anden. Så är det också nu. 30 Vad säger då Skriften?
”Driv bort slavinnan och hennes son!
Slavinnans son ska inte få dela arvet
tillsammans med den fria kvinnans son.”[c]
31 Alltså, syskon, är vi inte slavinnans utan den fria kvinnans barn.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Matt 16:1-4)
11 Fariseerna kom ut för att diskutera med Jesus, och för att pröva honom krävde de ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade djupt och sa: ”Varför söker detta släkte efter ett tecken? Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte få något tecken.” 13 Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Matt 16:5-12)
14 Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.
15 Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas och Herodes surdeg.[a]”
16 De diskuterade med varandra om att de inte hade något bröd.
17 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda? 18 Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg 19 att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?”
”Tolv”, sa de.
20 ”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar ni fick över då?”
”Sju”, svarade de.
21 Jesus sa: ”Förstår ni ännu inte?”
En blind man börjar se igen
22 När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen. 23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och lade sina händer på honom.
”Kan du se något?” frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring.”
25 Då lade Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.
26 Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte ens in i byn.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.