Book of Common Prayer
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
16 [h]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [p]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [ae]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
Förbundet vid Sinai
24 Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. Fall ner och tillbe på avstånd. 2 Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”
3 (A) När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” 4 Och Mose skrev ner alla Herrens ord.
Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. 5 Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 6 Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. 7 Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” 8 (B) Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”[a]
9 Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. 10 (C) De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir[b], likt själva himlen i klarhet. 11 Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.
Mose på Sinai
12 Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” 13 Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. 14 Men till de äldste sade han: ”Vänta på oss här tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem.” 15 (D) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. 16 Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. 17 (E) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. 18 (F) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Kristus är trons grund
8 (A) Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter[a] och inte på Kristus. 9 (B) I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 (C) och i honom är ni uppfyllda[b], han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 (D) I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 (E) och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft[c], han som uppväckte honom från de döda. 13 (F) Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 (G) och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 (H) Han avväpnade[d] härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset[e].
I Kristus är friheten
16 (I) Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 (J) Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten[f] är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av "ödmjukhet[g]" och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett[h] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne[i]. 19 (K) Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 (L) Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 (M) "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? 22 (N) Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
Jesus i hedningarnas Galileen
12 (A) När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
15 [a]Sebulons och Naftalis land,
havsvägen,[b]
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –
16 (B) det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp.
17 (C) Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."[c]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation