Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
De två vägarna
1 (A) Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på[a] syndares väg
och sitter bland föraktare,
2 (B) utan har sin glädje
i Herrens undervisning[b]
och begrundar [c]hans ord
både dag och natt.
3 (C) Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
4 (D) Sådana är inte de gudlösa,
de är som agnar[d]
som skingras för vinden.
5 (E) Därför ska inte de gudlösa
bestå vid domen,
inte syndarna
i de rättfärdigas församling.
6 (F) Herren känner
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg
leder till fördärvet.
Guds Son och hans motståndare
2 (G) Varför är hednafolken i uppror?
Varför tänker folken
tomma tankar?
2 (H) Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde[e]:[f]
3 (I) "Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras rep!"
4 (J) Han som tronar i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Så talar han till dem i sin vrede,
slår dem med skräck
i sin glödande harm:
6 (K) "Det är jag som har insatt min kung
på Sion, mitt heliga berg."
7 (L) Jag vill förkunna Herrens beslut,
han sade till mig:
"Du är min Son,
jag har fött dig i dag.[g]
8 (M) Be mig, så ger jag dig
hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 (N) Du ska krossa[h] dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkärl."[i]
10 Var nu kloka, ni kungar,
ta varning, ni domare[j] på jorden!
11 (O) Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 (P) Ge Sonen hyllningskyss,
så att han inte vredgas
och ni går under på er väg,
för hans vrede
kan snabbt blossa upp.
Saliga är alla som flyr till honom.
Bön om hjälp mot fiender
3 (Q) En psalm av David när han flydde för sin son Absalom[k].
2 (R) Herre, hur många är inte
mina fiender!
Många reser sig mot mig,
3 många säger om min själ:
"Han får ingen frälsning
hos Gud." Sela[l]
4 (S) Men du, Herre, är en sköld
runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter mitt huvud.
5 (T) Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig
från sitt heliga berg. Sela
6 (U) Jag lade mig ner och somnade,
jag vaknade igen,
för Herren stöder mig.
7 (V) Jag fruktar inte tiotusen man
som omringar mig från alla håll.
8 (W) Res dig, Herre!
Fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden[m],
du krossar de gudlösas tänder.
9 (X) Frälsningen finns hos Herren.
Låt din välsignelse vila
över ditt folk! Sela
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (Y) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (Z) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (AA) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (AB) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[n],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
21 (A) Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 22 (B) Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 23 Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.
24 Men vid morgonväkten[a] såg Herren ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den. 25 Han lät hjulen på deras vagnar lossna[b] så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: ”Vi måste fly för Israel! Herren strider för dem mot Egypten.”
26 Och Herren sade till Mose: ”Räck ut handen över havet så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” 27 Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen återvände vattnet till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde ut dem mitt i havet. 28 (C) Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här[c] som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.
29 Men Israels barn gick rakt[d] genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 Så frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.
Hälsning
1 (A) Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda[a] som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. 2 (B) Ni är förutbestämda[b] av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening[c] med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.
Ett levande hopp
3 (C) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 (D) till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 (E) Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
6 (F) Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 7 (G) Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 (H) Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 (I) när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.
10 (J) Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 (K) De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 (L) Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i.
Jesus är vägen till Fadern
14 (A) Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig[a]. 2 I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort[b] för att bereda plats för er? 3 (B) Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
5 Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" 6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7 Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."
8 Filippus sade: "Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss." 9 (D) Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? 10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. 11 (E) Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull.
12 (F) Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. 13 (G) Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.
Jesus lovar sända Hjälparen
15 (H) Om ni älskar mig håller ni fast[d] vid mina bud. 16 (I) Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare[e] som ska vara hos er för alltid: 17 sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er[f].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation