Book of Common Prayer
Davids löfte, Herrens löfte
132 En vallfartssång.
2 Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
Han svor en ed inför Herren,
gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
3 ”Jag vill inte gå in i mitt hus,
och jag vill inte lägga mig i min säng,
4 inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
5 förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige.”
6 Vi hörde om den[a] i Efrata
och fann den på Jaars fält.
7 Låt oss gå till hans boning,
falla ner inför hans fotpall.
8 Res dig, Herre, gå till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
dina fromma ska jubla av glädje!
10 För din tjänare Davids skull,
förkasta inte din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
ska jag låta sitta på din tron.
12 Om dina söner håller mitt förbund
och mina befallningar som jag ger dem,
ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”
13 För Herren har utvalt Sion,
där har han velat ha sin boning.
14 ”Detta är min viloplats för evigt.
Här vill jag bo, det är min önskan.
15 Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
och mätta dess fattiga med mat.
16 Jag ska klä dess präster i frälsning,
och dess fromma ska jubla av glädje.
17 Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;
jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men kronan på hans huvud ska stråla.”
Ett skott ur Jishajs stam
11 Ett skott ska växa fram ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott ur dess rot ska bära frukt.
2 Herrens Ande ska vila över honom,
visdomens och förståndets Ande,
insiktens och kraftens Ande,
kunskapens och Herrens fruktans Ande.
3 Han har sin glädje i att frukta Herren.
Han dömer inte efter det som ögonen ser,
skipar inte rätt efter det man hör.
4 Han dömer de fattiga i rättfärdighet
och skipar rättvisa åt de förtryckta i landet.
Hans ord är en käpp som slår ner på jorden
och med sin andedräkt förgör han de onda.
5 Rättfärdigheten är hans bälte
och sanningen bär han kring midjan.
6 Då ska vargar bo tillsammans med lamm,
och leoparden ligga bland killingar.
Kalvar, lejon och gödboskap betar tillsammans,
och en liten pojke vallar dem.
7 Kon betar tillsammans med björnen,
deras ungar ligger bredvid varandra,
och lejon äter hö som kor.
8 Småbarn leker vid kobrans håla,
och ett barn sticker handen i ett giftormsbo.
9 Ingenstans på mitt heliga berg
ska man göra något ont eller fördärvligt,
för jorden ska vara full av Herrens kunskap,
så som vattnet fyller havet.
10 Då ska folken söka sig till Jishajs rot, som står som ett banér för alla folk, och den plats där han bor ska vara full av härlighet.
11 Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon[a]. 12 Han säger:
”Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.”[b]
13 Vidare:
”Jag hoppas på honom”,
och:
”Se, jag och barnen som Gud har gett mig.”[c]
14 Men när nu barnen är människor av kött och blod, måste också han på samma sätt bli en människa, för att genom sin död kunna bryta djävulens makt, han som var Herre över döden. 15 Så befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan. 16 Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande[d]. 17 Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder. 18 Och eftersom han själv led när han prövades, kan han hjälpa dem som prövas.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.