Book of Common Prayer
Tacksägelse och bön
(Ps 70)
40 För körledaren. Av David. En psalm.
2 Uthålligt väntade jag på Herren,
tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog upp mig ur fördärvets grop,
upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
och ställde mig på fast mark.
4 Han gav mig en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
och sätta sin lit till Herren.
5 Lycklig är den som förtröstar på Herren
och som inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av till falska gudar.
6 Herre, min Gud,
du har gjort många under och planer för oss.
Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
är de så många att jag inte kan räkna dem.
7 Offer och gåvor önskade du inte.
– Du har gett mig öron[a] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
frågade du inte efter.
8 Då sa jag: ”Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
9 Jag vill göra din vilja, min Gud,
för din lag är i mitt hjärta.”
10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.
12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
Skynda dig och kom till min hjälp!
15 Låt skam och vanära komma över alla dem
som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”
18 Jag är betryckt och fattig,
men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
min Gud, dröj inte!
En bön om räddning från fienden
54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David 2 när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.
3 Gud, rädda mig genom ditt namn,
skaffa mig rätt genom din makt!
4 Hör min bön, Gud,
lyssna till mina ord!
5 Främlingar anfaller mig,
våldsmän är ute efter mitt liv,
män som inte bryr sig om Gud. Séla
6 Men Gud är min hjälpare.
Herren är mitt stöd.
7 Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
förgör dem i din trofasthet.
8 Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
9 Han har befriat mig ur all min nöd
och jag har fått se mina fiender besegrade.
Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening
51 För körledaren. En psalm av David 2 när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.
3 Förbarma dig, Gud, i din nåd,
ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
4 Rena mig från min överträdelse,
gör mig ren från all min synd.
5 Jag känner mina överträdelser,
min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
och rättvis när du dömer.
7 Jag är född i synd,
i synd formades jag i min mors livmoder.
8 Du har behag till sanning i mitt inre,
så lär mig vishet i mitt innersta[a].
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
och ta bort alla mina överträdelser.
12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
stöd mig och ge mig ett villigt sinne.
15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
om jag skulle ge dig sådana,
och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
föraktar du inte, Gud.
20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.
Råd angående det nya livet
3 Ni uppstod alltså tillsammans med Kristus. Sträva då efter det som finns där uppe, där Kristus sitter på Guds högra sida[a]. 2 Låt era tankar vara inriktade på det som finns där uppe, och inte på det som finns här på jorden. 3 Ni har ju dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 Men när Kristus träder fram, han som är vårt[b] liv, då ska också ni träda fram tillsammans med honom, i härlighet.
5 Döda därför de jordiska begären hos er: sexuell omoral, orenhet, onda lustar och smutsiga begär och girighet, för det är detsamma som avgudadyrkan. 6 Det är sådant som framkallar Guds vrede över olydnadens barn, 7 sådant som ju även ni ägnade er åt medan ni fortfarande levde i det. 8 Men nu måste ni dessutom lägga av med vrede och häftigt humör, ondska och ovanan att förolämpa andra samt allt snuskigt prat. 9 Ljug inte för varandra. Ni har ju kastat av er ert gamla jag och dess dåliga vanor. 10 I stället har ni tagit på er det nya jaget, som ständigt förnyas till sann kunskap och blir alltmer likt sin Skapare. 11 Då spelar det ingen roll om man är grek eller jude, omskuren eller inte, utlänning, skyt[c], slav eller fri. Nej, Kristus är allt och i alla.
En romersk officer visar stark tro
(Matt 8:5-13)
7 När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i Kafarnaum.
2 Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han satte stort värde på, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden. 3 När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren. 4 Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt till honom: ”Han förtjänar din hjälp”, sa de. 5 ”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss.”
6 Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[a] 7 Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, och låt min tjänare så bli frisk. 8 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
9 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag säger er att inte ens bland Israels folk har jag funnit en så stark tro.”
10 När de utsända kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11 Sedan gick Jesus till en stad som hette Nain, och med honom följde hans lärjungar och mycket folk. 12 Och just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Den döde var ende sonen, och hans mor var änka. Mycket folk från staden gjorde henne sällskap.
13 När Herren såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!” 14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”jag säger dig: Res dig upp!”
15 Då satte sig den döde upp och började tala. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16 De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”. 17 Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.