Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 16-17

Herren som den frommes arv

16 En inskrift[a] av David.

Skydda mig, Gud,
    för till dig tar jag min tillflykt.

Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

En oskyldig mans bön

17 En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
    Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
Jag väntar på min rätt från dig,
    för du ser vad som är rätt.

Du prövar mitt innersta,
    du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
    Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
som människor gör.
    Jag har hållit de ord som du talat,
    jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[c]
Jag har hållit mina steg på dina vägar,
    mina fötter har inte stapplat.

Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
    Lyssna på mig, hör vad jag säger.
Visa din underbara nåd,
    du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
    undan sina motståndare.
Bevara mig som din ögonsten,
    göm mig under dina vingars skugga,
för de gudlösa som anfaller mig,
    mina dödsfiender som omger mig.

10 De har förhärdat sina hjärtan,
    de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
    med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[d]
12 Han är som ett lejon,
    ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
    som ligger på lur.

13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
    Slå ner honom!
    Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
    från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
    vilkas buk du fyller med din rikedom,
    vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[e]

15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
    det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Psaltaren 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]

22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.

Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
    Min räddning förblir långt borta,
    hur förtvivlat jag än ropar.
Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
    på natten, men jag får ingen ro,
och ändå är du den Helige,
    till vars tron Israels lovsång stiger.
Våra fäder satte sin tillit till dig,
    de förtröstade på dig,
    och du befriade dem.
De ropade till dig och blev räddade.
    De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

Men jag är en mask och inte en människa,
    hånad av människor
    och föraktad av folket.
Alla som ser mig hånar mig,
    de hånskrattar åt mig
    och skakar på huvudet.
”Han förlitar ju sig på Herren,
    låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”

10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
    sedan jag föddes har du varit min Gud.

12 Var inte långt borta från mig
    när jag är i nöd
    och ingen finns som hjälper.

13 Tjurar i mängd omger mig,
    Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
    som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
    och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter i mitt inre.
16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
    Min tunga klibbar fast i gommen,
    och du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
    en hop onda män omringar mig.
    De har genomborrat[c] mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp.
    De ser och stirrar på mig.
19 De delar mina kläder mellan sig,
    och kastar lott om min klädnad.

20 Herre, var inte så långt borta,
    du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från svärdet,
    mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
22 Rädda mig från lejonens gap
    och från vildoxarnas horn.
        Du svarar mig.[d]

23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
    Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
    ära honom, ni ättlingar till Jakob!
    Bäva för honom, Israels ätt!
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
    han har inte dolt sitt ansikte för honom,
    utan hört hans rop om hjälp.

26 Från dig kommer min lovsång
    i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
    inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
    De som söker Herren ska prisa honom.
    Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
    alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
    och han regerar över folken.

30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
    böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
    de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
    och de ska få höra om Herren.
32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet
    för folk som ännu inte är födda,
för detta har han gjort.

Ordspråksboken 8:1-21

Visheten ropar

Hör, visheten ropar,
    förståndet höjer sin röst!
Den står uppe på höjderna,
    vid vägar och vägskäl.
Vid stadsportarna och vid ingångarna
    ropar den högt:
”Jag ropar till er, människor,
    jag höjer min röst till alla människobarn.
Ni okunniga, lär er klokhet,
    ni dårar, lär er förnuft!
Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,
    mina läppar säger vad rätt är.
Sanning är vad min mun vill tala,
    för mina läppar avskyr det onda.
Alla mina ord är rättfärdiga,
    i inget av dem finns något falskt eller förvänt.
De är klara för de förstående
    och riktiga för dem som har kunskap.
10 Ta emot min förmaning hellre än silver
    och kunskap hellre än rent guld.
11 För visheten är mer värd än rubiner,
    inga skatter kan jämföras med den.

12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,
    och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.
13 Att frukta Herren är att hata det onda.
    Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.
14 Hos mig finns råd och förnuft.
    Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
    och härskare som stiftar rätta lagar.
16 Genom mig härskar furstar och stormän,
    alla som styr rättfärdigt.
17 Jag älskar alla som älskar mig.
    De som söker mig ska finna mig.
18 Hos mig finns rikedom och ära,
    bestående välfärd och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än finaste guld,
    det jag ger är bättre än renaste silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg
    och på rättvisans stigar.
21 Jag lönar med rikedom dem som älskar mig
    och fyller deras förråd.

2 Johannesbrevet

Hälsningar

Från den gamle.

Till den utvalda frun och hennes barn,[a] som jag i sanning älskar, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. Det gör vi för sanningens skull, som förblir i oss och ska vara med oss för evigt.

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, ska vara med oss i sanning och kärlek.

Kärlek och sanning

Jag blev mycket glad när jag förstod att några av dina barn följer sanningen, precis som Fadern har befallt oss.

Nu ber jag dig, min fru – inte för att skriva något nytt bud till dig, utan det som vi har haft redan från början: låt oss älska varandra. Kärlek är att vi lever efter hans bud. Det här är budet ni har hört från början, att ni ska leva i kärleken.

Många bedragare har spridits ut över världen, och de erkänner inte att Jesus Kristus har blivit en verklig människa.[b] Varje sådan är en bedragare, en antikrist[c]. Se upp så att ni inte förlorar det som ni[d] har arbetat för, utan får full lön. Den som går sin egen väg och inte håller sig till Kristus undervisning har inte Gud med sig. Men den som förblir i hans undervisning har både Fadern och Sonen.

10 Om någon kommer till er och vill undervisa om något annat än det här, så bjud inte hem honom och hälsa honom inte välkommen. 11 Den som tar emot en sådan blir medskyldig till hans onda gärningar.

Avslutning

12 Jag har mycket mer att säga till er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället att snart kunna hälsa på er, så att vi kan prata med varandra och få uppleva fullständig glädje.

13 Din utvalda systers barn hälsar dig.[e]

Matteus 12:1-14

Jesus lärjungar plockar ax på sabbatsdagen

12 En sabbat[a] en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.

Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet[b] på sabbaten.”

Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[c] Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’[d], så skulle ni inte döma oskyldiga. För Människosonen är Herre över sabbaten.”

Jesus botar en man på sabbatsdagen

(Mark 3:1-6; Luk 6:6-11)

Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, 10 och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. 11 Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12 Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” 13 Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra.

14 Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.