Book of Common Prayer
Guds löfte att bevara Davids ättlingar på tronen
89 Maskil. Av esrachiten Etan.[a]
2 I evighet vill jag sjunga om Herrens nåd,
för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd.
3 För jag sa: Din nåd består för evigt
och din trofasthet är befäst i himlen.
4 ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
svurit till min tjänare David:
5 ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla
6 Himlen prisar dina under, Herre,
de heligas församling din trofasthet.
7 För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?
Vem bland Guds söner är lik Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och fruktad mer än alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Du är mäktig, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 Du råder över det brusande havet.
När vågorna stiger stillar du dem.
11 Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
Du skingrade dina fiender med din kraft.
12 Din är himlen och din är jorden,
du har grundlagt världen med allt som finns där.
13 Du skapade norr och söder.
Tabor och Hermon jublar över ditt namn.
14 Din arm är full av kraft.
Din hand är stark, och du lyfter den med makt.
15 Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,
nåd och trofasthet går framför dig.
16 Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,
Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.
17 De gläder sig dag för dag över ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
18 Du är deras ära och styrka,
och genom din välvilja lyfter du vårt horn.
19 För vår sköld tillhör Herren,
och vår kung tillhör Israels Helige.
20 I en syn talade du en gång
till dina fromma och sa:
”Jag har gett en krigare styrka,
jag har upphöjt en ung man bland folket.
21 Jag har funnit min tjänare David.
Med min heliga olja har jag smort honom.
22 Min hand ska stödja honom,
ja, min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,
ingen gudlös ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans motståndare framför honom
och slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd ska vara med honom,
och i mitt namn ska hans horn lyftas.
26 Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna i hans makt.
27 Han ska ropa till mig:
’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’
28 Jag ska göra honom till en förstfödd,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag ska visa honom nåd i evighet,
och mitt förbund med honom ska stå fast.
30 Jag ska låta hans ätt bestå för alltid
och hans tron så länge himlen består.
31 Om hans barn överger min lag
och inte följer mina bud,
32 om de bryter mot mina förordningar
och inte lyder mina befallningar,
33 kommer jag att straffa deras synd med ris
och deras missgärning med slag.
34 Men jag ska inte ta bort min nåd från honom
eller svika i min trofasthet.
35 Jag ska inte bryta mitt förbund
eller ändra på något av det jag har sagt,
36 för jag har svurit i min helighet
– och jag ska inte ljuga för David –
37 att hans ätt ska få bestå för evigt
och hans tron inför mig som solen,
38 för evigt som månen,
det trofasta vittnet i skyn.” Séla
39 Men du har förkastat, stött bort
och varit vred på din smorde.
40 Du har upphävt förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona i smutsen.
41 Du har brutit ner alla hans murar
och raserat hans fästen.
42 Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom,
och hans grannar hånar honom.
43 Du har styrkt hans motståndare
och låtit hans fiender glädja sig.
44 Du har gjort hans svärd obrukbart
och vägrat hjälpa honom i striden.
45 Du har gjort slut på hans härlighet
och vält omkull hans tron.
46 Du har förkortat hans ungdomstid
och klätt honom i skam. Séla
47 Herre, hur länge ska du hålla dig gömd,
hur länge kommer din vrede att brinna som eld?
48 Tänk på hur flyktig min livstid är,
hur förgängliga du har skapat alla människobarn.
49 Kan en människa leva och slippa se döden?
Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla
50 Herre, var finns nu din nåd från förr,
den som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
vad jag måste utstå från andra folk!
52 Dina fiender hånar mig, Herre,
de hånar din smorde överallt där han går fram.
53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen!
Intåget i löfteslandet
(1:1—5:12)
Guds uppdrag till Josua
1 När Herrens tjänare Mose var död, talade Herren till Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare: 2 ”Min tjänare Mose är död. Gå nu med hela detta folk över floden Jordan in i det land jag vill ge åt dem, israeliterna. 3 Jag ska ge er, precis som jag lovade Mose, varje plats där ni sätter er fot, 4 från öknen till Libanon och från den stora floden Eufrat, hettiternas[a] hela landområde, till Medelhavet i väster. 5 Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig på samma sätt som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.
6 Var stark och modig, för du kommer att leda detta folk i erövringen av det land som jag med ed lovade deras förfäder. 7 Du ska vara stark och modig! Följ noga hela den lag som min tjänare Mose gav dig utan att vika av åt något håll, så kommer du att lyckas med allt du företar dig. 8 Tala ständigt om denna lagbok, och tänk själv på den både dag och natt, så att du noga följer allt som står skrivet i den. Det är bara då som du kommer att lyckas och ha framgång. 9 Jag har ju befallt dig att vara stark och modig. Bli aldrig rädd eller förskräckt! Herren, din Gud, ska vara med dig vart du än går.”
Gud visar sin hemliga plan
3 Därför: Jag, Paulus, Kristus Jesus fånge för er skull, ni som var hedningar…[a]
2 Ni har säkert hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig för er skull, 3 hur denna hemlighet[b] avslöjades för mig, som jag kort skrev om tidigare.[c] 4 Och när ni läser det, kommer ni att förstå att jag känner till Kristus hemlighet. 5 Den avslöjades aldrig för tidigare generationer, men nu har den uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 I Kristus Jesus och genom evangeliet om honom har hedningarna samma arvsrätt som vi, tillhör samma kropp som vi, och har del i löftet som vi. 7 Jag blev evangeliets tjänare genom Guds nådegåva som han gav mig genom sin kraft och makt.
8 Jag, den allra minsta av alla heliga[d], fick denna nåd att bland hedningarna förkunna evangeliet om Kristus ofattbara rikedom 9 och upplysa alla om den plan med denna hemlighet som tidsåldrarna igenom har varit gömd hos Gud, alltings skapare. 10 Detta var för att härskarna och makterna[e] i den himmelska världen genom församlingen skulle lära känna Guds vishet och dess mångfald. 11 Detta har varit Guds eviga plan, som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre.
12 I honom och genom tron på honom kan vi med tillförsikt frimodigt komma inför Gud. 13 Jag ber er därför att inte vara ledsna över de lidanden jag måste gå igenom för er skull, för mitt lidande är er härlighet.
En romersk officer visar stark tro
(Luk 7:1-10; 13:28-29)
5 När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: 6 ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” 7 ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. 8 Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[a] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
10 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. 11 Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. 12 Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”
13 Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)
14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15 Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.
16 På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
”Det var våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig.”[b]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.