Book of Common Prayer
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
Guds dom över fienderna
76 För körledaren, till stränginstrument.
En psalm, en sång av Asaf.
2 (G) Gud är känd i Juda,
hans namn är stort i Israel.
3 (H) I Salem[e] står hans hydda,
på Sion hans boning.
4 (I) Där bröt han bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd och krigets vapen.
Sela
5 Strålande är du,
härligare än berg rika på byte[f].
6 (J) Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sömn,
ingen stridsman
kan lyfta sin hand.
7 För ditt straffande ord,
du Jakobs Gud,
ligger ryttare och häst i dvala.
8 (K) Du, endast du, är värd att frukta.
Vem kan bestå inför dig
när du vredgas?
9 Från himlen låter du domen höras,
jorden förskräcks och blir stilla
10 när Gud står upp för att döma,
för att frälsa alla ödmjuka
på jorden. Sela
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Gemenskap med Herren
27 (A) Av David.
Herren är mitt ljus
och min frälsning.
Vem skulle jag frukta?
Herren försvarar mitt liv.
Vem skulle jag vara rädd för?
2 När de onda kommer emot mig
för att sluka mig,
mina motståndare och fiender,
då ska de själva snava och falla.
3 (B) Om en här belägrar mig
räds inte mitt hjärta,
om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 (C) Ett har jag begärt av Herren,
detta söker jag:
att få bo i Herrens hus
i alla mina livsdagar,
för att se Herrens ljuvlighet
och söka honom i[a] hans tempel.
5 (D) Han gömmer mig i sin hydda
på olyckans dag,
han beskyddar mig i sitt tält,
han för mig upp på klippan.
6 Nu är mitt huvud högt
över mina fiender omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans tält,
jag vill sjunga och spela
till Herren.
7 Herre, hör min röst när jag ropar,
förbarma dig över mig
och svara mig!
8 (E) Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"[b]
Ditt ansikte, Herre, söker jag.
9 (F) Dölj inte ditt ansikte för mig,
avvisa inte din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du min frälsnings Gud.
10 Om min far och min mor
överger mig,
tar Herren emot mig.
11 (G) Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 (H) Utlämna mig inte
åt mina fienders vilja,
för falska vittnen stiger fram
mot mig och andas våld.
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 (A) Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 (B) Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 (C) Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 (D) De säger inte i sina hjärtan:
”Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna.”
25 (E) Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 (F) Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
19 (A) Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. 20 (B) Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.
Förklarad rättfärdig i Kristus
21 (C) Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 (D) en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus[a] för alla som tror. Här finns ingen skillnad. 23 (E) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 (F) och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 25 (G) Honom har Gud ställt fram som en nådastol[b] genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet[c], eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. 26 I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
27 (H) Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. 28 (I) Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 29 Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 (J) lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.
31 (K) Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.
Jesus går upp till lövhyddohögtiden
7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.
2 Judarnas lövhyddohögtid[a] närmade sig. 3 Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. 4 Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" 5 (A) Inte ens hans bröder trodde på honom.
6 Jesus sade till dem: "Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid. 7 (B) Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till den här högtiden än[b], för min tid är ännu inte inne." 9 Så sade han och stannade i Galileen.
10 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11 Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" 12 Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han förleder folket." 13 (C) Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation