Book of Common Prayer
Messiaskungen och hans brud
45 För körledaren, till "Liljorna". En vishetspsalm, en kärlekssång av Koras söner.
2 (A) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
jag säger: Min sång gäller en kung[a].
Min tunga är en snabb skrivares
penna.
3 (B) Skönast är du bland människors barn,
nåd är utgjuten över dina läppar.
Därför har Gud välsignat dig
för evigt.
4 Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
i din höghet och härlighet.
5 (C) Dra så segerrik ut i din härlighet
för sanning, ödmjukhet
och rättfärdighet.
Din högra hand ska visa dig
underbara ting.
6 Dina pilar är skarpa,
folken ska falla för dig,
kungens fiender ska träffas
i hjärtat.
7 (D) Gud, din tron består
i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 (E) Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[b] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia
doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats
gläder dig strängars klang.
10 (F) Kungadöttrar är bland dina utvalda[c],
drottningen står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 (G) Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din fars hus
12 och låt kungen åtrå din skönhet,
för han är din herre.
Böj dig och tillbe honom!
13 (H) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket
söker din gunst.
Gud är kung
47 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Klappa händer, alla folk,
ropa till Gud med jublande röst!
3 (B) Herren, den Högste, är fruktad,
en stor kung över hela jorden.
4 (C) Han lägger folk under oss,
folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel,
hans älskade Jakobs stolthet. Sela
6 (D) Gud har farit upp under jubel,
Herren under basuners ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår kung, lovsjung,
8 för Gud är kung över hela jorden.
Lovsjung med vishet[a]!
9 (E) Gud är kung över folken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10 (F) Folkens främsta samlas
som Abrahams Guds folk,
för jordens sköldar[b] tillhör Gud.
Högt är han upphöjd.
Kungens heliga stad
48 [c]En sång, en psalm av Koras söner.
2 (G) Stor är Herren och högt lovad
i vår Guds stad,
på sitt heliga berg.
3 (H) Skönt höjer det sig,
hela jordens fröjd,
Sions berg längst upp i norr[d],
den store kungens stad.
4 (I) Gud bor i dess borgar,
känd som en tillflykt.
5 (J) Se, kungarna slog sig ihop,
de ryckte fram tillsammans.
6 De såg, de häpnade,
förskräcktes och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som en födande kvinna,
8 (K) som när östanvinden krossade
Tarshishskeppen[e].
9 Det vi har hört om,
det fick vi se
i Herren Sebaots stad,
i vår Guds stad.
Gud bevarar den till evig tid. Sela
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand
är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar[f] jublar
över dina domar.
23 I Juda kung Asas trettioförsta regeringsår blev Omri kung över Israel och regerade i tolv år.[a] I Tirsa regerade han i sex år. 24 Han köpte berget Samaria[b] av Shemer för två talenter[c] silver och bebyggde berget. Staden som han byggde där kallade han Samaria efter Shemer, den man som tidigare hade ägt berget.
25 (A) Men Omri gjorde det som var ont inför Herren. Han gjorde mer ont än någon av dem som hade varit före honom. 26 (B) Han gick helt på Jerobeams, Nebats sons, väg och levde i de synder som han hade förlett Israel med, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
27 Vad som mer finns att säga om Omri, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. 28 Omri gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria. Hans son Ahab blev kung efter honom.
Ahab kung i Israel
29 Ahab, Omris son, blev kung över Israel i Juda kung Asas trettioåttonde regeringsår. Sedan regerade han i tjugotvå år[d] över Israel i Samaria. 30 Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom. 31 (C) Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel[e], som var dotter till Etbaal[f], sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom. 32 Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33 Dessutom lät Ahab göra en asherapåle.[g] Han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom.
34 Under hans tid byggde Hiel från Betel åter upp Jeriko. När han lade grunden till staden kostade det honom hans äldste son Abiram, och när han satte upp dess portar kostade det honom hans yngste son Segub[h]. Detta hände enligt det ord som Herren hade talat genom Josua[i], Nuns son.
Fånge för Kristi skull
12 (A) Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. 13 Det har nu blivit klart för hela pretoriet[a] och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, 14 och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.
15 En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. 16 De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. 17 De andra predikar Kristus av rivalitet[b], med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. 18 Än sen? Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det gläder jag mig över.
Och jag tänker fortsätta glädja mig, 19 (B) för jag vet att allt detta kommer att leda till min frälsning genom er förbön och Jesu Kristi Andes hjälp. 20 (C) Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. 21 (D) För mig är livet Kristus och döden en vinst.
22 Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. 23 (E) Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 24 Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. 25 (F) Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 (G) När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje[c] i Kristus Jesus för min skull.
Kämpa för tron
27 (H) Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 28 (I) utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. 29 (J) Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, 30 (K) eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.
Jesus uppstår ur graven
16 (A) När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome väldoftande oljor för att gå och smörja honom. 2 Mycket tidigt den första veckodagen[a] kom de till graven när solen gick upp. 3 De sade till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"
4 Men när de lyfte blicken, fick de se att stenen var bortrullad. Den var mycket stor. 5 De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. 6 Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. 7 (B) Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er."
8 Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.[b]
Den Uppståndne visar sig
9 (C) När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
14 (D) Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15 (E) Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16 (F) Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. 17 (G) Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. 18 (H) De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."
19 (I) När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 (J) Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation