Book of Common Prayer
Förtröstan under förföljelse
56 (A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat[a].
2 Förbarma dig över mig, Gud,
för människor jagar min själ.
Ständigt angriper de
och tränger mig,
3 (B) ständigt jagar mina förföljare mig.
Många angriper mig i högmod.
4 När fruktan fyller mig
litar jag på dig.
5 (C) På Gud, vars ord jag prisar,
på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar
går ut på att skada mig.
7 (D) De gaddar ihop sig,
de ligger på lur,
de vaktar på mina steg
och vill ta mitt liv.
8 (E) Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken
i din vrede, Gud!
9 (F) Du håller räkning
på min flykts dagar[b].
Samla mina tårar i ditt kärl[c],
för de står i din bok.
10 Mina fiender ska vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag,
för[d] Gud är med mig.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
på Herren, vars ord jag prisar,
12 (G) på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 (H) Jag har gett löften till dig, Gud,
och jag ska uppfylla dem
med tackoffer.
14 (I) Du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Bön och lovsång i nöden
57 (J) För körledaren, "Fördärva inte[e]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan[f].
2 (K) Förbarma dig, Gud,
förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ,
i dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 (L) Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som fullbordar
sitt verk för mig.
4 (M) Han sänder sin hjälp från himlen
och frälser mig
när mina förföljare hånar mig.[g]
Sela
Gud sänder sin nåd
och sin sanning.
5 (N) Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare
med tänder[h] som spjut och pilar
och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 (O) De lägger nät för mina fötter,
min själ är nerböjd.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva däri.
Sela
8 (P) [i]Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt.[j]
Jag vill sjunga och spela.
9 (Q) Vakna, min ära[k],
vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 (R) Jag vill tacka dig bland folken,
Herre,
lovsjunga dig bland folkslagen,
11 (S) för din nåd är stor
och når till himlen,
din sanning ända till skyarna.
12 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
Dom över de gudlösa
58 (T) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David.
2 (U) För ni verkligen rättfärdighetens
talan när ni tiger[l]?
Dömer ni rätta domar,
ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
era händer banar väg
för våld i landet.
4 (V) De gudlösa är avfälliga
från födseln,
lögnarna far vilse
ända från moderlivet.
5 (W) De har gift som ormens gift,
de liknar en döv huggorm
som stänger sitt öra
6 och inte hör ormtjusaren,
den skicklige besvärjaren.
7 (X) Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt de unga lejonens käkar,
Herre!
8 (Y) Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När han spänner bågen,
låt pilen vara utan udd.
9 (Z) Som snigeln smälter bort i slem
ska han försvinna,
som en kvinnas dödfödda foster
som aldrig fick se solen.
10 (AA) Innan era grytor
känner hettan från törnet,
vare sig det är färskt
eller brinner,
ska han svepa bort det
med en stormvind.[m]
11 (AB) Den rättfärdige ska glädja sig
när han ser hämnden,
han ska tvätta sina fötter
i den gudlöses blod,
12 (AC) och människor ska säga:
"Den rättfärdige får sin lön.
Det finns en Gud
som dömer på jorden."
Beskydd mot onda planer
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
skydda mitt liv från fiendens hot!
3 Göm mig från de ondas
hemliga planer[a],
från förbrytarnas hetsiga hop.
4 (A) De gör sina tungor
skarpa som svärd,
de laddar med bittra ord
som pilar
5 (B) för att skjuta den oskyldige
ur bakhåll.
Plötsligt skjuter de honom
utan fruktan.
6 (C) De uppmuntrar varandra
i sitt onda uppsåt[b],
de talar om att lägga snaror,
de säger: "Vem skulle se oss?"
7 (D) De smider onda planer:
"Nu har vi en färdig plan!"
Människans tankar och hjärta
är djupa.
8 (E) Då skjuter Gud dem,
en plötslig pil
och de är sårade.
9 (F) Deras egna tungor får dem på fall,
alla som ser dem
skakar på huvudet.
10 (G) Alla människor grips av skräck,
de förkunnar
vad Gud har gjort
och förstår att det är hans verk.
11 (H) Den rättfärdige gläder sig i Herren
och flyr till honom,
och alla som har ärliga hjärtan
skattar sig lyckliga.
Guds godhets rikedom
65 För körledaren. En psalm av David,
en sång.
2 (I) Gud, dig lovar man i stillhet[c] i Sion.
Till dig uppfyller man löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 (J) Synderna[d] är mig[e] övermäktiga,
du är den som sonar våra brott.
5 (K) Salig är den som du utväljer,
som får komma dig nära
och bo i dina gårdar[f].
Låt oss mättas
av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 (L) Du bönhör oss i rättfärdighet
med förunderliga gärningar,
du vår frälsnings Gud,
du tillflykt för jordens alla ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta med din makt,
du är rustad med kraft.
8 (M) Du stillar havens brus,
böljornas brus och folkens oro.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
öster och väster[g]
fyller du med jubel.
10 (N) Du tar hand om jorden
och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds flod är full av vatten.
Du skaffar säd åt människorna
när du så bereder jorden.
11 (O) Du vattnar dess fåror
och jämnar det plöjda,
du mjukar upp den med skurar
och välsignar dess gröda.
12 (P) Du kröner året[h] med ditt goda,
dina spår dryper av rikedom.
13 (Q) Vildmarkens beten dryper,
höjderna klär sig i glädje,
14 ängarna fylls av hjordar
och dalarna täcks med säd.
Man ropar av glädje och sjunger.
Nabots vingård
21 Därefter hände följande: Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel vid sidan om det palats[a] som tillhörde kung Ahab i Samaria. 2 Ahab talade med Nabot och sade: ”Ge mig din vingård. Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård i stället. Eller om du hellre vill så ger jag dig pengar för den.” 3 (A) Men Nabot svarade Ahab: ”Aldrig inför Herren att jag skulle ge dig mitt arv[b] från mina fäder!” 4 Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av svaret som jisreeliten Nabot hade gett honom när han sade: ”Jag vill inte ge dig vad jag har fått i arv från mina fäder.” Ahab lade sig på sin säng och vände bort ansiktet och åt ingenting.
5 Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade: ”Varför är du så missmodig? Varför äter du inget?” 6 Han svarade: ”Jag talade med jisreeliten Nabot och sade till honom: Låt mig få din vingård för pengar, eller om du vill ska jag ge dig en annan vingård i stället. Men han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård.” 7 Då sade hans hustru Isebel till honom: ”Är det du som regerar över Israel? Stig upp och ät och var glad. Jag ska skaffa dig jisreeliten Nabots vingård.”
8 Därefter skrev hon brev i Ahabs namn och satte sigill under med hans signetring och sände breven till de äldsta och de förnämsta i Nabots stad som bodde där tillsammans med honom. 9 Så här skrev hon i breven: ”Utlys en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket. 10 Låt sedan två onda män sätta sig mitt emot honom och låt dem vittna mot honom och säga: Du har förbannat Gud och kungen. För sedan ut honom och stena honom till döds.”
11 De äldste och de förnämsta männen som bodde i hans stad gjorde som Isebel hade befallt dem, precis som det var skrivet i de brev hon hade sänt till dem. 12 De utlyste en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket. 13 (B) De båda onda männen kom och satte sig mitt emot honom, och vittnade mot Nabot inför folket och sade: ”Nabot har förbannat Gud och kungen[c].” Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds. 14 Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: ”Nabot har stenats till döds.”
15 Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: ”Stig upp och ta över jisreeliten Nabots vingård, som han vägrade att låta dig få för pengar. Nabot lever inte längre, han är död.” 16 Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig ner till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes[a]. 2 (B) Till Guds församling i Korint[b], de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor[c]. 3 Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Tack till Gud
4 (C) Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. 5 (D) I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal[d] och all insikt, 6 eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er[e]. 7 (E) Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras. 8 (F) Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. 9 (G) Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.
Splittring i församlingen
10 (H) I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder[f], att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. 11 Av Chloes folk[g] har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. 12 (I) Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos[h]" eller "Jag håller mig till Kefas[i]" eller "Jag håller mig till Kristus". 13 Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?
14 (J) Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus[j] och Gaius[k], 15 så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. 16 (K) Jo, Stefanas[l] familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan. 17 (L) Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet[m] så att Kristi kors förlorar sin kraft.
Kristus är Guds vishet
18 (M) Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.[n]
Jesus frestas
4 (A) Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 (B) När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."[a]
5 Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön[b] 6 och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[c] 7 Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."[d]
8 Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9 och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 (C) Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[e]
11 (D) Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation