Book of Common Prayer
Messiaskungen och hans brud
45 För körledaren, till "Liljorna". En vishetspsalm, en kärlekssång av Koras söner.
2 (A) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
jag säger: Min sång gäller en kung[a].
Min tunga är en snabb skrivares
penna.
3 (B) Skönast är du bland människors barn,
nåd är utgjuten över dina läppar.
Därför har Gud välsignat dig
för evigt.
4 Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
i din höghet och härlighet.
5 (C) Dra så segerrik ut i din härlighet
för sanning, ödmjukhet
och rättfärdighet.
Din högra hand ska visa dig
underbara ting.
6 Dina pilar är skarpa,
folken ska falla för dig,
kungens fiender ska träffas
i hjärtat.
7 (D) Gud, din tron består
i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 (E) Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[b] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia
doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats
gläder dig strängars klang.
10 (F) Kungadöttrar är bland dina utvalda[c],
drottningen står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 (G) Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din fars hus
12 och låt kungen åtrå din skönhet,
för han är din herre.
Böj dig och tillbe honom!
13 (H) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket
söker din gunst.
Gud är kung
47 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Klappa händer, alla folk,
ropa till Gud med jublande röst!
3 (B) Herren, den Högste, är fruktad,
en stor kung över hela jorden.
4 (C) Han lägger folk under oss,
folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel,
hans älskade Jakobs stolthet. Sela
6 (D) Gud har farit upp under jubel,
Herren under basuners ljud.
7 Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår kung, lovsjung,
8 för Gud är kung över hela jorden.
Lovsjung med vishet[a]!
9 (E) Gud är kung över folken,
Gud sitter på sin heliga tron.
10 (F) Folkens främsta samlas
som Abrahams Guds folk,
för jordens sköldar[b] tillhör Gud.
Högt är han upphöjd.
Kungens heliga stad
48 [c]En sång, en psalm av Koras söner.
2 (G) Stor är Herren och högt lovad
i vår Guds stad,
på sitt heliga berg.
3 (H) Skönt höjer det sig,
hela jordens fröjd,
Sions berg längst upp i norr[d],
den store kungens stad.
4 (I) Gud bor i dess borgar,
känd som en tillflykt.
5 (J) Se, kungarna slog sig ihop,
de ryckte fram tillsammans.
6 De såg, de häpnade,
förskräcktes och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som en födande kvinna,
8 (K) som när östanvinden krossade
Tarshishskeppen[e].
9 Det vi har hört om,
det fick vi se
i Herren Sebaots stad,
i vår Guds stad.
Gud bevarar den till evig tid. Sela
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand
är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar[f] jublar
över dina domar.
14 (A) Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.
Den sjunde basunen
15 (B) Och den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen:
"Väldet över världen
tillhör nu vår Herre
och hans Smorde,
och han ska vara kung
i evigheters evighet."
16 (C) Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 (D) och sade:
"Vi tackar dig,
Herre Gud Allsmäktig,
du som är och som var,
för att du har tagit makten,
din stora makt,
och nu är kung.
18 (E) Folken vredgades,
och din vrede har kommit,
tiden när de döda ska dömas
och du ska löna
dina tjänare profeterna
och de heliga
och dem som vördar ditt namn,
små och stora,
och fördärva dem
som fördärvar jorden."
19 (F) Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån, åska, jordbävning och stora hagel.
27 (A) När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28 (B) Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
Jonas tecken
29 (C) När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken[a]. 30 Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.
31 (D) Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. 32 (E) Nineves män[b] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.
Ögat är kroppens lampa
33 (F) Ingen tänder ett ljus[c] och sätter det i skymundan[d] eller under skäppan[e], utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.
34 (G) Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt[f] är din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation