Book of Common Prayer
Glädje över Herrens allmakt
97 (A) Herren är kung!
Jorden ska jubla
och alla havsländer glädja sig.
2 (B) Moln och töcken omger honom,
rätt och rättfärdighet
är grunden för hans tron.
3 (C) Eld går framför honom
och förtär hans fiender
runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen,
jorden ser dem och bävar.
5 (D) Bergen smälter som vax
inför Herren,
inför hela jordens Herre.
6 (E) Himlen förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet.
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
All ära åt Herren
115 [a][b]Inte oss, Herre, inte oss
utan ditt namn ska du ge ära,
för din nåds
och din sannings skull.
2 [c]Varför ska hednafolken få säga:
"Var är deras Gud?"
3 [d]Vår Gud är i himlen,
han gör allt han vill.
4 [e]Men deras avgudar
är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa men kan inte lukta,
7 händer men kan inte känna,
fötter men kan inte gå.
I sin strupe har de inget ljud.
8 [f]De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
9 [g]Israel, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons hus, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som vördar Herren,
lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
12 [h]Herren tänker på oss,
han välsignar –
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem
som vördar Herren,
både små och stora.
14 [i]Herren ska föröka er,
er och era barn.
15 [j]Ni är välsignade av Herren
som har gjort himmel och jord.
16 [k]Himlen är Herrens himmel,
och jorden har han gett
åt människors barn.
17 [l]De döda prisar inte Herren,
ingen som gått ner i det tysta.
18 [m]Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
40 (A) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.[a] 41 Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. 42 En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.
Regler för påsken
43 Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, 44 men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. 45 Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. 46 (B) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben[b] på det. 47 Hela Israels församling ska hålla detta.
48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”
50 Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. 51 Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.
29 Vad uppnår annars de som döper sig för de döda[a]? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? 30 (A) Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? 31 (B) Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder. 32 (C) Om jag hade tänkt som människor i allmänhet[b] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos[c], vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.[d] 33 Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor[e]. 34 (D) Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.
Uppståndelsekroppen
35 Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? 36 (E) Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. 38 (F) Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. 39 Alla kroppar[f] är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar. 40 Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.
Jesus uppstår ur graven
28 (A) Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen[a], gick Maria Magdalena och den andra Maria för att se på graven.
2 Då blev det en kraftig jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. 3 Hans gestalt var som blixten, och hans kläder var vita som snö. 4 Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.
5 (B) Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. 6 (C) Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg. 7 (D) Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."
8 De skyndade då genast i väg från graven. Med bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.
9 (E) Plötsligt mötte Jesus dem och hälsade dem[b]. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom. 10 (F) Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."
Vaktstyrkans rapport
11 Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. 12 (G) Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar 13 och sade: "Säg så här: Hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. 14 Och om ståthållaren får höra det, så ska vi tala med honom och se till att ni inte behöver oroa er." 15 De tog emot pengarna och gjorde som de blivit tillsagda, och detta rykte är spritt bland judarna än i dag.
Jesu missionsbefallning
16 De elva lärjungarna gick till Galileen[c], till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation