Book of Common Prayer
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.
14 (F) Låt mig åter få glädjas
över din frälsning
och håll mig uppe
med en villig[c] ande.
15 Jag ska lära överträdarna dina vägar
så att syndare omvänder sig
till dig.
16 (G) Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.
18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.
19 (I) Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
brännoffer och heloffer.
Då ska tjurar offras på ditt altare.
Messias lidande
69 (A) För körledaren, till "Liljorna".
Av David.
2 (B) Fräls mig, Gud!
Vattnet når mig till halsen.
3 (C) Jag har sjunkit i djupaste dy
utan fotfäste,
jag är ute på djupt vatten
och strömmen sköljer över mig.
4 (D) Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes,
min blick är matt
av väntan på Gud.
5 (E) De som hatar mig utan anledning
är fler än håren på mitt huvud.
Många vill förgöra mig,
de är mina fiender utan orsak.
Vad jag inte har stulit
måste jag ersätta.
6 Gud, du känner min dårskap,
min skuld är inte dold för dig.
7 Herre, Gud Sebaot,
låt inte dem som hoppas på dig
få skämmas för min skull,
låt inte dem som söker dig
få vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 (F) För din skull får jag utstå hån,
vanära täcker mitt ansikte.
9 (G) Jag har blivit en främling
för mina bröder,
främmande för min mors barn.
10 (H) Brinnande iver för ditt hus
har förtärt mig,
dina smädares smädelser
föll över mig.[a]
11 Jag grät i min själ[b] och fastade,
men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (I) De som sitter i porten
pratar om mig,
drinkare gör visor om mig.
14 (J) Men jag bär min bön
till dig, Herre, i nådens tid.
Gud, svara mig i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
så att jag inte sjunker,
rädda mig
från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
skölja över mig,
låt inte djupet sluka mig,
låt inte brunnens gap
slå igen över mig.
17 Svara mig, Herre,
för din nåd är god!
Vänd dig till mig
i din stora barmhärtighet.
18 (K) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig, svara mig!
19 Kom till min själ, återlös den,
friköp mig från mina fiender.
Jerusalems sorg och ödeläggelse
אAlef
1 (A) Så övergiven hon sitter,
den folkrika staden!
Hon som var stor bland folken
har blivit som en änka,
furstinnan bland länderna
måste göra slavtjänst.[a]
בBeth
2 (B) Bittert gråter hon i natten
med tårar på sin kind.
Ingen tröstare har hon
bland alla sina älskare.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
וWaw
6 All sin prakt har dottern Sion förlorat.
Hennes furstar liknar hjortar
som inte funnit bete,
som kraftlösa flyr undan jägaren.
זZajin
7 (A) I sin nöd och hemlöshet
minns Jerusalem
alla skatter hon hade
i forna dagar.
Nu när hennes folk
har fallit i fienders hand
och ingen hjälpare finns,
ser de med hån
på hennes undergång.
חHeth
8 (B) Svårt har Jerusalem syndat,
därför har hon blivit oren[a].
Alla som ärat henne föraktar henne,
för de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon och vänder sig bort.
טTeth
9 (C) Orenhet fläckar hennes mantelflik,
hon tänkte inte
på hur slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
och ingen tröstare finns.
Herre, se mitt betryck,
för fienden triumferar!
יJod
10 (D) Fienden sträckte sin hand
efter alla hennes skatter.
Hon såg hur hedningar
gick in i hennes helgedom,
dem du förbjöd
att komma in i din församling.[b]
כKaf
11 Hela hennes folk suckar
och söker efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
för att hålla sig vid liv.
Se, Herre, och tänk på
hur föraktad jag blivit!
לLamed
12 (E) Betyder det inget för alla er
som går vägen förbi?
Se efter och se:
finns det någon smärta
lik smärtan som drabbat mig,
som Herren har plågat mig med
på sin brinnande vredes dag?
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus[a]. Till Guds församling i Korint[b] och alla de heliga i hela Achaia[c]. 2 (A) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
All trösts Gud
3 (B) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! 4 (C) Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5 (D) Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. 6 (E) Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7 Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden.
Jesus förbannar fikonträdet
12 (A) När de dagen därpå gick från Betania blev han hungrig. 13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet fann han inget annat än blad, för fikonens tid var inte inne[a]. 14 Jesus sade till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig." Hans lärjungar hörde det.
Jesus rensar templet
15 (B) De kom fram till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte i templet[b]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar, 16 och han tillät inte att man bar något över tempelplatsen.[c] 17 (C) Och han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[d]
18 (D) Översteprästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte finna ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19 När det sedan blev kväll lämnade han staden.
Lär av fikonträdet
20 (E) När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat."
22 Jesus svarade dem: "Ha tro på Gud! 23 (F) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom.
24 (G) Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert. 25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då ska också er Far i himlen förlåta er era överträdelser."[e]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation