Book of Common Prayer

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁷ I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.

⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.

¹⁰ Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.

¹¹ Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.

¹² Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.

¹³ Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.

¹⁴ Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!

¹⁵ Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.

¹⁶ Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.

¹⁷ Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.

¹⁸ Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.

¹⁹ De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.

²⁰ Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.

²¹ Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.

²² Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.

²³ Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.

²⁴ Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.

²⁵ Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.

²⁶ Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.

²⁷ Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.

²⁸ Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.

²⁹ Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.

³⁰ Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.

³¹ Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.

³² För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?

³³ Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.

³⁴ Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.

³⁵ Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!

³⁶ Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.

³⁷ Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.

³⁸ Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.

³⁹ Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.

⁴⁰ Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.

⁴¹ Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.

⁴² De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.

⁴³ Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.

^44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.

⁴⁷ Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!

⁴⁸ Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.

⁴⁹ Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.

⁵⁰ Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!

⁵¹ Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.

¹³ En dag under skördetiden, när David bodde i Adullams grotta och filisteerna var vid Refaimsdalen, fick han besök av tre män som alla var bland de trettio förnämsta av Davids män.

¹⁴ David var just då inne i befästningen, och filisteerna i Betlehem.

¹⁵ David råkade säga: Jag längtar så efter det goda vattnet från brunnen vid stadsporten!

¹⁶ Då bröt sig de tre männen genom filisteernas linjer, hämtade upp vatten ur brunnen och tog det med till David. Men han vägrade att dricka det. I stället hällde han ut det inför Herren.

¹⁷ Nej, min Gud, utropade han. Jag kan inte dricka det! Dessa tre män har riskerat sina liv, och detta kunde ha varit deras blod! Sådana var Davids hjältar!

Se upp för falska ledare

^1-2 Från er äldste, Johannes, till den församling som är bland Guds utvalda, och till alla er, mina kära älskade barn i församlingen. Alla vi som känner sanningen älskar er. Den knyter oss samman med eviga band.

³ Gud, Fadern, och hans Son Jesus Kristus, ska välsigna oss med stor nåd och frid och med sanning och kärlek.

⁴ Jag är så glad över att jag har träffat några av er och förstått att ni lever som man bör och följer sanningen och lyder Guds bud.

⁵ Och nu, kära vänner, vill jag allvarligt påminna er om det bud som Gud gav oss redan från början, och som ni väl känner till. Låt oss inte glömma bort att älska varandra.

⁶ Om vi älskar Gud, kommer vi att göra allt vad han ber oss om. Och han har från början sagt till oss att älska varandra.

⁷ Se upp för falska ledare. Det finns många av dem, och de tror inte att Jesus Kristus kom till jorden som en mänsklig varelse, med en kropp som vår. Sådana människor är emot sanningen och emot Kristus.

⁸ Se till att ni inte blir lika dem och förlorar den lön som ni och jag har arbetat så hårt för att få. Se till att ni får er fulla belöning från Herren.

⁹ Om ni kommer bort från Kristi undervisning, förlorar ni nämligen gemenskapen med Gud, men om ni är trogna Kristi lära, så har ni gemenskap med både Fadern och Sonen.

¹⁰ Om någon kommer för att undervisa er och inte tror på det som Kristus lärde, bjud honom då inte ens in i era hem. Uppmuntra honom inte på något sätt.

¹¹ Om ni gör det blir ni delaktiga i hans ondska.

Slutord

¹² Jag skulle egentligen vilja säga mycket mer, men jag vill inte göra det i detta brev, för jag hoppas att snart kunna hälsa på er. Då kan vi tala vidare och glädjas över att vi får vara tillsammans.

¹³ Er systerförsamling och alla Guds barn här sänder tillsammans med mig sina hälsningar.Johannes

Jesus förvandlar vatten till vin

2 Två dagar senare var Jesu mor Maria gäst vid ett bröllop i staden Kana i Galileen,

² och Jesus och hans lärjungar var också inbjudna.

³ Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut. Maria gick då till Jesus och berättade det för honom.

⁴ Varför kommer du och säger det till mig, svarade han. Än har inte tiden kommit då jag ska träda fram offentligt.

⁵ Trots det sa hans mor till tjänarna: Gör precis som han säger.

⁶ I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring hundra liter var.

^7-8 Jesus bad tjänarna att fylla dem med vatten. När detta var gjort sa han: Häll upp lite och ge det till hovmästaren.

⁹ Hovmästaren smakade på vattnet som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det - kallade han på brudgummen.

¹⁰ Det här är ett utsökt vin, sa han. Du gör minsann inte som alla andra. I vanliga fall serverar ju värden det bästa vinet först, och när alla så småningom är belåtna tar man fram det sämre. Men du har sparat det bästa till sist.

¹¹ Med detta under i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och det gjorde att hans lärjungar trodde att han verkligen var Messias.