Book of Common Prayer
Herren tänker på mig
1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.
3 Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
4 Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
5 Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.
6 Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.
7 Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.
8 Därför säger jag: Här är jag.
9 Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!
10 För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.
11 Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.
12 Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.
13 Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.
14 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
17 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
18 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!
Bara du kan hjälpa
David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!
4 Lyssna till min bön,
5 för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.
6 Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.
7 Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!
8 Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.
9 Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
8-9 Detta budskap kom också från Herren till Sakarja. Säg till dem att vara ärliga och uppriktiga, att inte ta mutor och att vara barmhärtiga mot varandra.
10 Sluta upp med att förtrycka änkor och faderlösa, utlänningar och fattiga, och tänk inte ut onda planer mot varandra.
11 Era förfäder brydde sig inte om detta budskap. De satte fingrarna i öronen och vände sig bort för att slippa höra på mig.
12 Deras hjärtan blev hårda som flinta, och de var rädda att höra vad Herren, härskarornas Gud, genom sin Ande och profeterna, befallde i de lagar som uppenbarats för dem. Detta är anledningen till den vrede som Gud visade dem.
13 Jag kallade dem, men de vägrade att lyssna, och när de ropade till mig vände jag mig bort.
14 Jag skingrade dem åt alla håll till många främmande folk. Deras land blev öde, och ingen for ens därigenom. Det ljuvliga landet låg öde och härjat.
En ny tid för Jerusalem och Juda
8 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:
2 Herren, härskarornas Gud, säger: Jag är bekymrad, ja, jag är irriterad över vad alla Jerusalems fiender har gjort.
3 Nu ska jag återvända till mitt land, och jag ska själv bo i Jerusalem, och den ska kallas Den trogna staden, Det heliga berget och Herrens, härskarornas Guds, berg.
4 Herren, härskarornas Gud, förklarar att Jerusalem ska ha fred och ro så länge att män och kvinnor än en gång ska kunna bli så gamla att de måste använda käpp när de tar sig fram,
5 och överallt på torgen ska man se flickor och pojkar leka.
6 Herren säger: Även om det låter alltför underbart för er som bara är en liten rest som återstår, så är det enkelt för mig.
7 Var övertygad om att jag ska rädda mitt folk från öster och väster, vart de än har blivit utspridda.
8 Jag ska föra dem tillbaka hem, så att de kan få leva i trygghet i Jerusalem. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras rättfärdige Gud, och jag ska förlåta dem deras synder!
6 Jag tittade upp och fick se ett lamm, som stod framför de tjugofyra äldste vid tronen och de fyra väsendena, och lammet var märkt av sår som en gång hade vållat dess död. Det hade sju horn och sju ögon, som representerar Guds sju andar, som är utsända till varje del av världen.
7 Det steg fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen.
8 Och när det tog boken, föll de tjugofyra äldste ner framför Lammet. Var och en hade en harpa och en guldskål fylld med rökelse. Det är Guds folks böner.
9 De sjöng en ny sång med denna text: Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill och öppna den, för du har blivit slaktad, och ditt blod har friköpt människor från alla folk.
10 Och du har samlat dem till ett rike och gjort dem till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.
11 Sedan såg jag tusentals änglar och jag hörde dem sjunga. De stod runt tronen och de fyra levande väsendena och de äldste.
12 Och de sjöng med väldig kraft: Lammet som blev slaktat. Det är värdigt att ta emot makten och rikedomen och visheten och styrkan och äran och härligheten och välsignelsen.
13 Sedan hörde jag alla i himlen och på jorden och de döda under jorden och i havet ropa: Välsignelsen och äran och härligheten och kraften tillhör honom, som sitter på tronen, och Lammet i evigheternas evigheter.
14 Och de fyra levande väsendena fortsatte att säga: Amen! Och de tjugofyra äldste föll ner och tillbad honom.
Liknelsen om de förvaltade pengarna
14 Hur det förhåller sig med himmelriket kan man också förstå av berättelsen om mannen som for utomlands. Han samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.
15 Till den ene gav han fem tusen kronor, till den andre två tusen kronor och till den tredje tusen kronor, allt i proportion till deras förmåga. Sedan reste han.
16 Mannen som hade fått fem tusen kronor började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop ytterligare fem tusen kronor.
17 Mannen med två tusen kronor gjorde likadant och tjänade ytterligare två tusen kronor.
18 Men mannen som fick tusen kronor grävde en grop i marken och gömde pengarna där för att de skulle vara i säkert förvar.
19 Efter lång tid kom deras arbetsgivare tillbaka från resan. Han kallade då på männen och bad dem redovisa pengarna.
20 Den man som hade fått hand om fem tusen kronor gav honom tio tusen kronor.
21 Då berömde hans arbetsgivare honom för hans pålitlighet. 'Du har förvaltat denna summa väl
22 Sedan kom mannen som tagit emot två tusen kronor och redovisade: 'Du gav mig två tusen kronor att förvalta, och jag har fördubblat dem.'
23 'Utmärkt!
24-25 Sedan kom mannen med de tusen kronorna och sa: 'Jag vet att du är en sträng man, och jag tänkte att hur mycket jag än tjänar så tar du det ifrån mig. Jag vågade inte att ge mig in i några som helst affärer. Därför grävde jag ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!'
26 Men hans arbetsgivare svarade: 'Din late bedragare! Eftersom du visste att jag skulle kräva mer tillbaka än du hade fått,
27 borde du åtminstone satt in pengarna på banken, så att jag hade kunnat få ränta på dem.
28 Ta ifrån honom pengarna och ge dem till den man som har tio tusen kronor.
29 För den som väl använder det han fått, ska få mer och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla ansvar han har.
30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder i sin förtvivlan.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®