Book of Common Prayer
Sätt mig på prov, Herre
26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!
2 Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,
3 för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!
4 Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.
5 Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.
6 Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.
7 Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.
8 Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.
9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!
11 Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!
12 Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
10 Men när Amasja, prästen i Betel, hörde vad Amos sa, skyndade han med ett budskap till kung Jerobeam: Amos är en förrädare bland vårt folk, och han hotar dig till livet. Det kan vi inte tolerera. Det kommer att leda till uppror i hela landet.
11 Han säger att du ska bli dödad och att Israel ska föras bort ur landet till slaveri.
12 Amasja sände bud till Amos och lät säga: Försvinn härifrån, din spåman! Ge dig iväg till Juda! Där kan du profetera!
13 Besvära inte oss med dina syner. Låt oss slippa se dig här i Betel, kungens fristad och platsen för templet.
14 Men Amos svarade: Jag var ingen profet, och jag är inte son till en profet. Jag var bara en vanlig herde som levde på mullbärsfikon.
15 Men Herren hämtade mig från fårhjorden och sa till mig: 'Gå och profetera för mitt folk Israel.'
16 Därför ska ni lyssna till detta budskap från Herren. Ni säger: 'Profetera inte mot Israel!'
17 Men Herren svarar: 'Därför att du har blandat dig i detta ska din hustru bli prostituerad här i staden, dina söner och döttrar dödas och landet delas. Du själv ska dö i ett hedniskt land, och Israel ska föras bort till slaveri långt borta i ett främmande land.'
Johannes får se Jesus i en syn
9 Jag som skriver är Johannes, er bror, som i Jesus Kristus delar lidandet, kungariket och uthålligheten med er.Jag var fängslad på ön Patmos, landsförvisad dit för att jag hade predikat Guds ord och berättat vad jag visste om Jesus Kristus.
10 Det var söndag och jag höll på att be, när jag plötsligt hörde en stark röst bakom mig, en röst som trängde igenom som en trumpetstöt.
11 Och den sa till mig: Skriv ner i en bok allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.
12 När jag vände mig om för att se vem det var som talade, såg jag sju ljusstakar av guld bakom mig.
13 Och mitt ibland dem stod någon som såg ut som Jesus, och som själv kallade sig Människosonen. Han var klädd i en lång mantel och hade ett guldbälte runt bröstet.
14 Hans hår var vitt som ull eller snö, och hans ögon var genomträngande som eldsflammor.
15 Hans fötter liknade guld som glöder i smältugnen, och hans röst dånade som vågorna mot stranden.
16 Han höll sju stjärnor i sin högra hand och ett skarpt dubbelsidigt svärd i sin mun, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner som klarast.
34-35 utom fariseerna. När de hörde att han med sitt svar hade täppt till munnen på saddukeerna ville de sätta honom på prov med en egen fråga.En av dem, en advokat, sa till honom:
36 Herre, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?
37 Jesus svarade: Älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, av all din själ och av allt ditt förstånd.
38-39 Detta är det första och största budet. Det som kommer därnäst i betydelse liknar det första: Älska din medmänniska lika mycket som du älskar dig själv.
40 Alla de andra buden och alla profeternas föreskrifter kan sammanfattas i dessa två bud.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan ställde Jesus en fråga till fariseerna som stod vid sidan om honom:
42 Kan ni säga mig vems son Messias är? De svarade: Davids son.
43 Varför kallar då David honom herre, då han talar under den helige Andes inflytande? frågade Jesus. David sa ju:
44 'Gud sa till min herre: Sitt på min högra sida, tills jag lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Eftersom David kallade honom 'herre
46 Men de kunde inte svara på frågan, och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®