Book of Common Prayer
Guds ord och Guds lagar
119 Lyckliga är de som är förståndiga nog att följa Guds lagar i allt.
2 Lyckliga är de som söker efter Gud och alltid gör hans vilja,
3 de som vägrar att kompromissa med det onda och helhjärtat följer hans vägar.
4 Du har gett oss dina lagar för att vi ska följa dem.
5 Vad jag längtar efter att helt och fullt kunna lyda dem!
6 Då skulle jag inte längre behöva skämmas, utan ha ett gott rykte.
7 När du nu har tillrättavisat mig, vill jag tacka dig genom att leva på rätt sätt!
8 Jag tänker verkligen lyda dig! Överge mig inte, och hindra mig från att falla i synd!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att läsa ditt ord och följa dina bud.
10 Jag har gjort mitt bästa för att finna dig. Hjälp mig så att jag inte vandrar bort från dig!
11 Jag har tänkt mycket på dina ord och lagt dem på minnet, för att de ska hålla mig borta från synden.
12 Käre Herre, lär mig dina bud!
13 Jag har läst dina lagar och
14 är mera glad för dem än för rikedom.
15 Jag tänker på dem och vill hålla mig till dem.
16 Jag är glad för dem och jag skall aldrig glömma dem.
17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.
19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.
20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.
21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.
22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!
23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.
24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.
Gud håller vad han lovat
1-2 Herre, hjälp oss! Det finns snart inga gudfruktiga människor längre. Var i hela världen kan man träffa på någon som man kan lita på?
3 Alla ljuger och förtalar varandra. Det tycks inte finnas någon ärlighet kvar.
4-5 Men Herren kommer inte att se mellan fingrarna med de människor som handlar på det sättet. Han ska förgöra dessa högfärdiga lögnare som säger: Vi kan ljuga oss till vad som helst. Vi säger vad vi vill, och vem kan hindra oss?
6 Herren svarar: Jag kommer att resa mig och försvara de förtryckta, de fattiga och dem som har det svårt. De har längtat efter att jag ska befria dem.
7 Herrens löfte är sant. Han säger inget förhastat. Hans ord är klart och tydligt, det är som äkta silver som renats sju gånger.
8 Herre, vi vet att du alltid ska se till att dina egna är utom räckhåll för onda människor,
9 även om dessa stryker omkring dem på alla sidor i detta land där uselheten applåderas.
Hur länge till, Herre
1-2 Hur länge, Herre, ska jag vara glömd av dig? I evighet? Hur länge ska du gömma dig för mig?
3 Hur länge måste jag stå ut med alla mina bekymmer som plågar mig natt och dag? Hur länge ska mina fiender ha övertaget?
4 Svara mig, Herre, min Gud! Skingra mitt mörker, annars dör jag!
5 Mina fiender ska inte få triumfera och säga: Vi har besegrat honom! Låt dem inte få njuta av mina motgångar.
6 Jag litar alltid på dig och på din barmhärtighet, och jag är glad över din frälsning. Jag vill sjunga till din ära, Herre, för du har varit god mot mig.
Det finns ingen som gör något gott
14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.
3 Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!
4 De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?
5 Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.
6 Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.
7 O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!
3 Trots detta skickade kung Sidkia Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia med uppmaningen att han skulle be för dem.
4 Jeremia hade då ännu inte blivit fängslad utan kunde komma och gå som han ville.
5 När besked kom att Faraos armé hade lämnat Egypten för att komma och befria det belägrade Jerusalem, drog sig babylonierna bort från Jerusalem för att möta egyptierna.
6 Då sände Herren detta budskap till Jeremia:
7 Herren, Israels Gud, säger: Säg till kungen i Juda, som skickade efter dig för att fråga mig vad som skulle hända: Faraos armé, som var på väg att undsätta er, ska fly tillbaka till Egypten!
8 Babylonierna kommer tillbaka för att belägra Jerusalem och bränna ner staden till grunden.
9 Låt inte lura er att tro att babylonierna gett sig i väg för gott.
10 Även om ni lyckas slå hela den babyloniska armén, så att det bara finns en handfull överlevande, sårade och kvar i sina tält, ska de ändå stappla ut och besegra er och förvandla denna stad till en brinnande fackla!
11 När den babyloniska armén drog ut för att strida mot Faraos armé,
12 lämnade Jeremia Jerusalem för att gå till Benjamins land och ta i anspråk den mark han hade köpt.
13 Men i Benjaminsporten blev han gripen av en vaktpost, som anklagade honom för att gå över till babylonierna. Vakten som arresterade honom hette Jiria och var son till Selemja och sonson till Hananja.
14 Det är inte sant, utbrast Jeremia. Jag har ingen tanke på att göra något sådant!Men Jiria ville inte höra på honom, utan tog med honom till stadens styresmän.
15-16 De blev rasande på Jeremia, piskade honom och satte honom i arrest i sekreteraren Jonatans hus, som hade byggts om till fängelse. Jeremia fick stanna en lång tid där i en fängelsehåla,
17 men till slut skickade kung Sidkia bud efter honom. I enrum frågade kungen honom om han nyligen fått något budskap från Herren. Ja, det har jag, svarade Jeremia. Du ska bli besegrad av kungen i Babylon!
18 Sedan frågade Jeremia varför han blivit fängslad: Vad har jag egentligen gjort, som förtjänar detta? Vad är det för brott jag har begått? Tala om för mig vad jag har gjort mot dig, dina ämbetsmän eller mot folket?
19 Var är de profeter som påstått att kungen i Babylon inte skulle komma tillbaka?
20 Lyssna, min herre och min kung! Jag ber dig, skicka inte tillbaka mig till fängelset, för då kommer jag att dö där.
21 Då befallde kung Sidkia att Jeremia inte skulle föras tillbaka till fängelsehålan. Han fördes i stället till fängelsegården. Man gav honom bröd varje dag, så länge det fanns något kvar i staden.
13 Om någon har fått gåvan att tala okända språk, så bör han också be om gåvan att uttyda och tolka det han säger, så att alla kan förstå.
14 För om jag ber på ett språk som jag inte förstår, så ber min ande, men jag vet inte själv vad jag säger.
15 Hur ska jag då göra? Jag ska be på båda sätten. Jag kan tala i tungor, men också be på mitt modersmål. Jag kan sjunga i anden men också på mitt eget språk, så att jag förstår den lovprisning som jag för fram.
16 För om du talar tungomål och prisar och tackar Gud enbart med anden, hur ska då de som inte förstår dig kunna lovprisa Gud tillsammans med dig? Hur ska de kunna förena sig med dig i tacksägelse, när de inte vet vad du säger?
17 Det finns inget att invända mot att du tackar Gud på det sättet, men de andra människorna som är närvarande får ingen hjälp av det.
18 Jag tackar Gud för att jag talar i tungor mer än någon av er.
19 Men i offentliga gudstjänster talar jag hellre fem ord som människor kan förstå och få hjälp av än tiotusen ord i tungor på ett okänt språk.
20 Kära bröder, var inte naiva när det gäller att förstå detta. Ni ska vara lika oskyldiga som barn i fråga om allt ont, men när det gäller förståndet ska ni vara fullvuxna.
21 Det står i de gamla Skrifterna att Gud ska sända män från andra länder till att tala till sitt folk på främmande språk, men inte ens då ska de lyssna.
22 Att be på ett okänt språk för inte människor till tro, men det profetiska talet övertygar och skapar tro.
23 Anta att en som inte tror kommer till församlingen och hör er tala på olika språk. Nog kommer han att tro att ni är galna.
24 Däremot om ni alla profeterar, så kan era vittnesbörd övertyga hans samvete om att han är en syndare.
25 Hans hemliga tankar kommer att bli kända, och han kommer att falla ner på sina knän och tillbe Gud och förklara att Gud verkligen finns där ibland er.
24 En elev är inte förmer än sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre.
25 Och både eleven och tjänaren får lov att acceptera att det går med dem som med deras lärare och herre. När nu jag, husets herre, har kallats 'Satan
26 Men var inte rädda för dem som hotar er, för den dag kommer när sanningen ska komma fram! Deras hemliga sammansvärjningar kommer då att dras fram i offentlighetens ljus.
27 Vad jag nu säger er i mörkret ska ni ropa ut när dagen kommer. Och vad jag viskar i era öron ska ni ropa ut från hustaken!
28 Var inte rädda för dem som bara kan döda kroppen, men inte kan döda själen! Frukta bara Gud, som kan döda både kropp och själ i helvetet.
29 Inte en enda sparv, hur lite den än är värd, kan falla död till marken utan att er Far vet det.
30 Till och med vartenda hårstrå på era huvuden är räknade.
31 Oroa er alltså inte! För honom är ni mycket mer värda än många sparvar.
32 Om någon offentligt bekänner sig till mig ska jag försvara honom inför min Far i himlen.
33 Men om någon inte vill kännas vid mig, så ska inte heller jag kännas vid honom inför min Far i himlen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®