Book of Common Prayer
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Guds tempel och Davids kungahus
1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:
3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.
6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.
7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.
8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.
9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.
10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,
11 för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!
12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!
13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.
14 Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.
15 Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.
16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.
17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.
18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.
När bröder bor tillsammans
133 Vad underbart och skönt det är när bröder kan bo tillsammans i harmoni.
2 Det är lika välgörande som doften av den dyrbara olja, som hälldes i håret på prästen Aron och som sedan rann ner i hans skägg, ända till kraglinningen.
3 Denna gemenskap är lika uppfriskande som daggen på berget Hermon eller på Sions sluttningar. Ja, Guds välsignelse vilar över bröder som lever tillsammans i frid. Han ger dem ett liv utan slut.
En lovsång om natten
134 Kom och sjung lovsång till Herren, ni som tjänar honom i templet varje natt.
2 Lyft upp era händer i bön och prisa Herren i hans tempel.
3 Herren, som skapade himmel och jord, välsignar dig från berget Sion.
Herren är större än andra gudar
1-2 Halleluja! Prisa Herren, ja, låt hans folk prisa honom då de står på templets förgårdar.
3 Ja, prisa Herren, för han är god! Sjung om hans underbara namn,
4 för Herren har utvalt Jakobs efterlevande och gjort hela Israel till sin personliga egendom.
5 Jag vet hur stor Herren är, ja, han är mycket större än någon annan gud.
6 Han gör vad han vill både i himlen och på jorden och i de djupa haven.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten, han sänder blixt och regn och han sänder ut stormvindarna från sina väldiga förråd.
8 I Egypten dödade han det äldsta barnet i varje familj och allt förstfött bland djuren.
9 Han utförde väldiga under och tecken inför Farao och hans folk.
10 Han besegrade många folk och utrotade mäktiga kungar,
11 Sihon, amoreernas kung, Og, Basans kung och Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder som en gåva till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet. Generation efter generation kommer att minnas dig.
14 Du kommer att se till att inget ont sker ditt folk och du förbarmar dig över alla som tillhör dig.
15 Andra folks gudar är bara föremål av guld och silver, som människor gjort med sina händer.
16 De har munnar som inte kan tala, och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra, och de kan inte ens andas.
18 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
19 Israel, prisa Herren! Ni Arons överstepräster, prisa hans namn!
20 Ni präster av Levis stam, prisa Herren! Prisa hans namn, alla ni som fruktar honom och litar på honom.
21 Prisa Herren på berget Sion, för där i Jerusalem står hans tempel. Prisa Herren! Halleluja!
4 Sedan gav kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten instruktioner att förstöra allt det som hade samband med dyrkan av Baal, Aseran, solen, månen och stjärnorna. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.
5 Josia avsatte också de hedniska präster som hans företrädare hade tillsatt för att tända offereldar i templen på höjderna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och planeterna.
6 Han tog bort pålen som föreställde Aseran från templet och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Askan strödde man ut över den allmänna begravningsplatsen.
7 Han rev också ner husen runt templet där de manliga prostituerade bedrev sin handel och där kvinnorna vävde tyg åt Aseran.
8 De Herrens präster som bodde i andra städer hämtade han tillbaka till Jerusalem, och han rev ner templen på höjderna där man hade tänt offereld, ända bort till Geba och Beer-Seba. Han rev också ner templet vid porten till Josuas palats, Jerusalems förre borgmästares hus, som ligger till vänster om stadsporten.
9 Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.
10 Sedan förstörde Josia Tofets altaren i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.
11 Han tog bort de statyer av hästar och vagnar, som stod alldeles vid ingången till templet, intill hovmannen Netan-Meleks hus, och som hade blivit invigda åt solguden av de tidigare kungarna i Juda, och han brände upp solvagnarna.
12 Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket över Ahas sal och de altaren Manasse hade byggt på templets båda förgårdar. Ja, han slog sönder dem alla, och resterna kastade han i Kidrons dal.
13 Sedan rev han ner templen på höjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas onda gudinna, åt Kemos, Moabs fruktansvärde gud, och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde gud.
14 Josia slog sönder stoderna och välte omkull aserorna. Han orenade dessa platser genom att strö ut människoben över dem,
15 och han rev också ner de altaren och tempel som Jerobeam hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han krossade stenarna till grus och brände upp aserorna.
16 När Josia såg sig omkring fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då gav han order om att benen i dem skulle brännas på altaret i Betel för att orena det, precis som Herrens profet hade sagt att det skulle ske med Jerobeams altare.
17 Vad är det för monument där borta? frågade han plötsligt.Där ligger en profet begravd, svarade männen från staden. Han kom från Juda, och det var han som förutsa det du just nu har gjort på altaret i Betel!
18 Låt då den graven vara, och rör inte hans ben! svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samarien.
19 Josia förstörde templen på höjderna i hela Samarien. De hade byggts av olika kungar i Israel och gjort Herren mycket vred. Men nu krossade Josia dem till grus, precis som han gjort i Betel.
20 Han avrättade de hedniska templens präster på deras egna altaren och brände människoben på dem för att orena dem. När allt var utfört återvände han till Jerusalem.
21 Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden, precis som det var föreskrivet av Herren, deras Gud, i förbundsboken.
22 Det hade inte firats påsk på det sättet sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda.
23 Först under kung Josias artonde regeringsår skedde det, och då i Jerusalem.
24 Josia gjorde sig också av med alla medier och trollkarlar och alla slags föremål för avgudadyrkan, både i Jerusalem och över hela landet. Josia ville nämligen följa de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i templet.
25 Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så helt omvänt sig till Herren och följt alla Moses lagar.
Andliga gåvor
12 Nu kära bröder vill jag gärna lägga till rätta några missförstånd vad gäller de andliga nådegåvorna.
2 Ni minns kanske att ni, innan ni blev kristna, gick från den ena avguden till den andra för att få hjälp, men inte en enda av dem kunde tala ett enda ord.
3 Nu möter ni människor som påstår att de bär fram budskap från Guds Ande. Hur ska ni veta om de talar sanning? Ett är klart, och det är att ingen som talar under Guds Andes inflytande kan förbanna Jesus. Ingen kan heller säga Jesus är Herre och verkligen mena det, om inte den helige Ande inspirerar honom.
4 Nu ger Gud oss många olika slags gåvor, men det är samme helige Ande som är källan till dem allesammans.
5 Det finns olika sätt att tjäna Gud på, men det är samme Herre vi tjänar.
6 Gud kan arbeta på många sätt i våra liv, men det är samme Gud som verkar i och genom alla som tillhör honom.
7 I var och en visar sig den helige Ande så att det blir till nytta för hela församlingen.
8 Till en person ger Anden gåvan att ge visa råd, en annan får förmåga att äga speciell insikt, och detta kommer från samme Ande.
9 Han ger tro till en, och gåvan att bota sjuka till en annan.
10 Han ger kraft att göra under till några, och till andra kraft att profetera. Han ger någon förmågan att skilja mellan andar. Ytterligare någon kan tala på språk som han aldrig har lärt sig, medan andra som inte heller kan språket får förmågan att förstå vad som sägs.
11 Det är samme ende, helige Ande, som ger alla dessa gåvor till var och en, som han vill.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
18 När han sa detta kom föreståndaren för synagogan på platsen och föll ner framför honom. Min lilla dotter har just dött, sa han. Kom och lägg händerna på henne så får hon liv igen.
19 Medan Jesus och lärjungarna var på väg till hans hus kom
20 en kvinna, som under tolv år lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,
21 för hon tänkte att om hon bara rörde vid honom så skulle hon bli frisk.
22 Då vände Jesus sig om och fick se henne: Min dotter, sa han, var inte orolig! Din tro har botat dig. Och från det ögonblicket var kvinnan frisk.
23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och mötte alla människor som klagade högljutt och hörde deras begravningsmusik,
24 sa han: Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara. Då hånlog alla åt honom.
25 När folket till slut hade gått ut gick Jesus in i rummet där flickan låg. Han tog henne i handen, och hon reste sig upp och var helt frisk.
26 Berättelsen om det fantastiska som hade hänt spred sig som en löpeld i hela området där omkring.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®