Book of Common Prayer
Tacksamhet för räddning
30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[a]. Av David.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
för du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender
triumfera över mig.
3 (A) Herre min Gud,
jag ropade till dig
och du helade mig.
4 (B) Herre, du förde min själ
upp ur dödsriket,
du tog mig levande bort
från dem som går[b] ner
i graven.
5 (C) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6 (D) Hans vrede varar ett ögonblick,
hans nåd hela livet.[c]
På kvällen gästar gråt,
på morgonen kommer jubel.
7 Jag sade i min trygghet:
"Jag ska aldrig vackla."
8 (E) Herre, i din nåd gav du
styrka åt mitt berg,
men du dolde ditt ansikte
och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
på att jag går ner i graven?
Kan stoftet tacka dig?
Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
och förbarma dig över mig!
Herre, var min hjälpare!
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
ANDRA BOKEN
Själens längtan efter Gud
42 (A) För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.[a]
2 Som hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
3 (B) Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?
4 (C) Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
"Var är din Gud?"
5 Jag utgjuter min själ
och minns hur jag gick
bland folket,
hur jag vandrade med dem
till Guds hus,
med jubelrop och tacksägelse
i skaran av högtidsfirare.
6 (D) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
7 (E) Min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land
och på Hermons höjder,
på Misars berg[b].[c]
8 (F) Djup ropar till djup
i dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
sköljer över mig.
9 (G) Om dagen sänder Herren sin nåd,
och om natten
är hans sång hos mig,
en bön till mitt livs Gud.
10 (H) Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
trängd av fiender?"
11 (I) Det är som att man krossar mina ben
när mina fiender hånar mig
och ständigt frågar mig:
"Var är din Gud?"
12 (J) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Fortsättning av föregående psalm
43 (K) Döm mig rättvist, Gud,
ta dig an min sak
mot ett kärlekslöst[d] folk!
Rädda mig från falska
och onda människor,
2 (L) för du, Gud, är min styrka.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sorgsen,
trängd av fiender?
3 (M) Sänd ditt ljus och din sanning.
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig
till ditt heliga berg
och dina boningar,
4 (N) så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud som är min glädje
och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 (O) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Mordet på prästerna
22 (A) David begav sig därifrån och flydde bort till Adullams grotta[a]. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra det kom de ner dit till honom. 2 Alla som var i svårigheter, hade fordringsägare eller var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man anslöt sig till honom.
3 Därifrån begav sig David till Mispe i Moab[b]. Till kungen i Moab sade han: ”Låt min far och min mor få komma över hit och vara hos er tills jag får veta vad Gud vill göra med mig.” 4 Han förde fram dem inför kungen i Moab, och de fick stanna hos honom så länge David var i borgen. 5 (B) Men profeten Gad sade till David: ”Du ska inte stanna här i borgen. Dra bort härifrån till Juda land.” Då gav sig David i väg därifrån och kom till Heretskogen.
6 Saul fick höra att David och männen som var med honom hade blivit upptäckta. Saul satt då under tamarisken på höjden i Gibea med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom. 7 (C) Då sade han till sina tjänare som stod omkring honom: ”Hör, benjaminiter! Kommer Ishais son att ge åkrar och vingårdar till er alla och göra er alla till befäl och underbefäl? 8 (D) Ni har ju sammansvurit er mot mig allihop, och ingen har avslöjat för mig att min son har slutit förbund med Ishais son. Ingen av er har brytt sig om mig nog för att avslöja det för mig, när min son eggar upp min tjänare så att han ligger i bakhåll för mig som nu i dag.” 9 (E) Då sade edomiten Doeg[c], som också stod där bland Sauls tjänare: ”Jag såg Ishais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. 10 (F) Och han frågade Herren för honom och gav honom reskost. Dessutom gav han honom filistén Goliats svärd.”
11 Då sände kungen bud och kallade till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna i Nob. De kom alla till kungen, 12 och Saul sade: ”Hör nu på, du Ahitubs son.” Han svarade: ”Här är jag, min herre.” 13 Saul sade till honom: ”Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Ishais son? Varför har du gett honom bröd och ett svärd och frågat Gud för honom, så att han sätter sig upp mot mig och ligger i bakhåll för mig som nu i dag?” 14 (G) Ahimelek svarade kungen: ”Vem av alla dina tjänare är så betrodd som David, han som är kungens svärson och ledare för din livvakt och högt ärad i ditt hus? 15 Var det här första gången som jag frågade Gud för honom? Verkligen inte! Därför bör kungen inte lägga skuld på sin tjänare eller på någon i min fars hus, för din tjänare visste ingenting om allt detta.”
16 Men kungen sade: ”Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus.” 17 Kungen sade till livvakterna som stod omkring honom: ”Gå fram och döda Herrens präster, för de håller också med David! De visste att han flydde men avslöjade det inte för mig.” Men kungens tjänare ville inte räcka ut sin hand och hugga ner Herrens präster. 18 (H) Då sade kungen till Doeg: ”Gå fram du och hugg ner prästerna!” Edomiten Doeg gick då fram och högg ner prästerna och dödade den dagen åttiofem män som bar linne-efod. 19 (I) Invånarna i Nob, både män och kvinnor, barn och spädbarn, blev slagna av Saul med svärd. Kor, åsnor och får blev också slagna med svärd.
20 Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, kom undan. Han hette Ebjatar, och han flydde bort till David. 21 Ebjatar berättade för David att Saul hade dödat Herrens präster. 22 (J) Då sade David till Ebjatar:[d] ”Jag förstod redan då, när edomiten Doeg var där, att han skulle berätta allt för Saul. Jag är orsak till att hela din fars hus har dödats. 23 Stanna nu hos mig och var inte rädd. Den som vill ta mitt liv vill ta ditt liv också. Hos mig är du i säkerhet.”
26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 (A) Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 (B) Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 (C) Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet[a] och lade honom i en grav. 30 (D) Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 (E) och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 (F) Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 (G) har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.[b] 34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.[c] 35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.[d] 36 (H) När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 (I) Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:[e]
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er."
42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 (J) Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Jesu gärning eller Satans
20 Sedan kom Jesus hem[a]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. 21 När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.
22 (A) De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul[b]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 23 (B) Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26 Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28 (C) Jag säger er sanningen[c]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Jesu familj
31 (D) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35 (E) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation