Book of Common Prayer
De gudlösas skenbara lycka
אAlef
Gräm dig inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 (B) Snart torkar de bort[b] som gräs,
vissnar som gröna växter.
בBeth
3 Lita på Herren och gör det goda,
bo i landet och lev i[c] trofasthet,
4 och ha din glädje i Herren.
Då ska han ge dig
vad ditt hjärta begär.
גGimel
5 (C) Anförtro din väg åt Herren
och lita på honom.
Han ska göra det.
6 (D) Han ska låta din rättfärdighet
gå fram som ljuset,
din rätt som middagssolen.
דDaleth
7 (E) Var stilla inför Herren
och vänta på honom.
Gräm dig inte över den
som har framgång,
som gör upp onda planer.
הHe
8 (F) Släpp vreden och lämna ilskan.
Gräm dig inte,
det för bara ont med sig.
9 De onda ska utrotas,
men de som hoppas på Herren
ska ärva landet.
וWaw
10 (G) Ännu en liten tid,
så finns där ingen gudlös.
När du ser på hans plats
är han borta.
11 (H) Men de ödmjuka ska ärva landet
och njuta stor frid.
זZajin
12 (I) Den gudlöse smider planer
mot den rättfärdige,
han gnisslar tänder mot honom.
13 (J) Men Herren ler åt honom,
för han ser att hans stund kommer.
חHeth
14 De gudlösa drar svärdet
och spänner sin båge
för att fälla den svage och fattige,
för att slakta dem
som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd
ska gå in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brista.
טTeth
16 (K) Bättre det lilla som en rättfärdig har
än många gudlösas rikedom.
17 (L) De gudlösas armar ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
יJod
18 (M) Herren känner
de oskyldigas dagar,
deras arvslott består för evigt.
19 (N) De behöver inte skämmas
i onda tider,
i hungerns dagar blir de mättade.
כKaf
20 (O) Men de gudlösa ska gå under.
Herrens fiender försvinner
som ängarnas prakt,
de försvinner som rök[d].
לLamed
21 (P) Den gudlöse lånar
och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig
och generös.
22 (Q) De Herren välsignar
ska ärva landet,
men de han förbannar ska utrotas.
מMem
23 Med Herren
blir en mans steg fasta
och han gläds över hans väg.
24 (R) Om han faller ramlar han inte,
för Herren håller hans hand.
נNun
25 Ung har jag varit
och nu är jag gammal,
men aldrig har jag sett
en rättfärdig övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 (S) Han är alltid barmhärtig
och lånar ut,
och hans barn är till välsignelse.
סSamek
27 (T) Undvik det onda
och gör det goda,
så får du bo kvar för evigt.
28 (U) Herren älskar det rätta,
han överger inte sina trogna.
עAjin
De blir bevarade för evigt,
men de gudlösas ättlingar
blir utrotade.
29 De rättfärdiga ska ärva landet
och bo där för evigt.
פPe
30 (V) Den rättfärdiges mun talar vishet,
hans tunga säger det som är rätt.
31 (W) Han har sin Guds undervisning
i hjärtat,
hans steg vacklar inte.
צTsade
32 (X) Den gudlöse spejar
på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 (Y) Men Herren utlämnar honom inte
i hans hand
och låter honom inte bli fälld
i rätten.
קQof
34 (Z) Hoppas på Herren
och håll dig på hans väg,
så upphöjer han dig
och du får ärva landet.
Du ska se hur de gudlösa utrotas.
רResh
35 (AA) Jag såg en gudlös tyrann,
han bredde ut sig
som ett frodigt rotat träd.[e]
36 (AB) Men han försvann
och nu är han borta,[f]
jag sökte honom
men fann honom inte.
שShin
37 (AC) Betrakta den oskyldige,
se på den ärlige,
det finns en framtid
för fridens man.
38 (AD) Men syndarna går alla under,
de gudlösas framtid blir avskuren.
תTaw
24 David gömde sig ute på marken. När nymånaden var inne satte kungen sig till bords för att äta. 25 Kungen satte sig på sin vanliga plats, platsen vid väggen. Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. 26 (A) Saul sade ingenting den dagen, för han tänkte: ”Något har hänt honom. Han är nog inte ren[a]. Säkert är han inte ren.” 27 Men nästa dag, dagen efter nymånadsdagen, stod Davids plats också tom. Då sade Saul till sin son Jonatan: ”Varför har Ishais son inte kommit till måltiden, varken i går eller i dag?” 28 Jonatan svarade Saul: ”David bad mig enträget att få gå till Betlehem. 29 Han sade: Låt mig gå, för vi har en släktofferfest i staden och min bror själv befallde mig att komma. Om jag funnit nåd för dina ögon, så låt mig gå och besöka mina bröder. Därför har han inte kommit till kungens bord.”
30 Då blev Saul rasande på Jonatan och sade till honom: ”Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Jag visste det, du har tagit parti för Ishais son till skam för dig själv och till skam för din mor som har fött dig. 31 (B) För så länge Ishais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Skicka nu efter honom och hämta hit honom till mig, för han måste dö!” 32 (C) Jonatan svarade sin far Saul: ”Varför ska han dödas? Vad har han gjort?”
33 (D) Då kastade Saul spjutet mot honom för att genomborra honom. Jonatan förstod nu att hans far var fast besluten att döda David. 34 Jonatan reste sig från bordet i häftig vrede och åt ingenting den andra nymånadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull eftersom hans far hade skymfat honom.
35 Nästa morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Han hade en liten pojke med sig. 36 ”Spring och hitta pilarna som jag skjuter”, sade han till pojken. Medan pojken sprang sköt Jonatan pilen över honom. 37 När pojken kom till stället dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: ”Pilen är framför dig, längre bort!” 38 Och Jonatan ropade efter pojken: ”Fort, skynda dig, stanna inte!” Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39 Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. 40 Jonatan lämnade sina vapen till pojken som han hade med sig och sade till honom: ”Gå, ta med dem till staden.”
41 Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt. 42 Jonatan sade till David: ”Gå i frid. Vi har båda gett vår ed vid Herrens namn när vi sade: Herren ska vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid.”
13 (A) I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger[a], Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror[b] till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 (B) När de tjänade Herren[c] och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 (C) Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
På Cypern
4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia[d] och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis[e] och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes[f] som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos[g]. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus[h]. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas[i], trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus[j], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 (D) och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 (E) När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
Jesus är sabbatens Herre
23 (A) En sabbat gick Jesus genom några sädesfält, och hans lärjungar började rycka av axen[a] där de gick. 24 (B) Då sade fariseerna till honom: "Se! Varför gör de sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 25 (C) Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män var i nöd och blev hungriga? 26 (D) Han gick in i Guds hus på översteprästen Ebjatars tid[b] och åt skådebröden[c], som bara prästerna får äta, och gav dessutom till dem som var med honom."
27 Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. 28 Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."
3 (E) En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2 De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." 4 Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. 5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.
6 Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna[d] för att döda honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation