Book of Common Prayer
Lova Herren för hans kärlek
103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.
2 Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.
3 Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.
6 Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.
7 Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.
8 Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.
9 Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.
10 Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.
11 Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.
12 Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.
13 Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.
14 Och ändå vet han hur förgängliga vi är, att vi bara är som damm.
15 Det är med våra dagar som med blommorna och gräset som grönskar.
16 Ökenvinden drar fram och de är spårlöst försvunna.
17-18 Men Herrens godhet varar i evighet mot dem som lyder honom. Hans nåd och frälsning ges till generation efter generation, till alla dem som håller hans förbund och lyder hans bud.
19 Herren har rest sin tron i himlen. Därifrån regerar han över allt som finns.
20 Välsigna Herren, ni hans mäktiga änglar som lyder hans befallningar.
21 Ja, välsigna Herren, ni himmelska väsen som alltid tjänar honom och gör hans vilja.
22 Må allt som är skapat välsigna Herren överallt där han härskar. Och själv vill jag av hela mitt hjärta välsigna honom!
En ängel lovar Sakarias att Johannes ska födas
5 Berättelsen börjar med en judisk präst, Sakarias, som levde när Herodes var kung i Judeen. Sakarias tillhörde Avias avdelning av tempelprästerna. Både han och hans fru Elisabet hörde till Arons släkt, varifrån Israels präster kom.
6 Sakarias och Elisabet var gudfruktiga människor och noga med att följa alla Guds bud både till anda och bokstav.
7 Men de hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.
8-9 En dag, när Sakarias avdelning var i tjänst i templet, utföll den sedvanliga lottningen så att han fick uppdraget att gå in i den inre delen av templet och tända rökelsen inför Herren.
10 Under tiden stod många människor utanför på tempelgården och bad som de alltid gjorde under den del av gudstjänsten när man bar fram rökoffret.
11-12 Medan Sakarias var i helgedomen fick han plötsligt se en ängel som stod på altarets högra sida. Sakarias blev förskräckt och fruktansvärt rädd.
13 Men ängeln sa: Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att tala om för dig att Gud har hört dina böner. Din hustru Elisabet ska föda en son. Och du ska ge honom namnet Johannes.
14 Hans födelse ska göra er både glada och lyckliga, och många ska glädja sig med er.
15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han får aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld med den helige Ande, redan innan han är född.
16 Han ska få många judar att vända om till Herren, deras Gud.
17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som profeten Elia, och han ska gå före Messias och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära dem att älska Herren som deras förfäder gjorde och hjälpa dem bort från upproriskhetens väg till att göra Guds vilja.
18 Sakarias sa till ängeln: Men detta är omöjligt! Både Elisabet och jag är för gamla.
19 Då sa ängeln: Jag är Gabriel! Jag står vid Guds tron som hans tjänare. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.
20 Men eftersom du inte trodde mig, ska du nu bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För mina ord ska visa sig vara sanna när tiden är inne.
21 Under tiden väntade folket utanför på att Sakarias skulle komma ut, och man undrade varför han dröjde så länge därinne.
22 När han till slut kom, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn.
23 Sakarias stannade kvar i templet under resten av sin tjänstgöringsperiod och återvände sedan hem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®