Book of Common Prayer
Mer död än levande
1-2 Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.
3 Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!
4 Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.
5 Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.
6 De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.
7 Du har kastat in mig i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.
9 Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.
11 Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?
12 Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?
13 Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?
14 Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.
15 Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?
16 Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.
17 Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.
18 Den håller mig i sitt grepp dagen lång.
19 Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.
Under Guds beskydd
91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:
2 Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.
3 Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.
4 Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning.
5-6 Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.
7 Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig.
8 Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde,
9 för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.
10 Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.
11 Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.
12 Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.
13 Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.
14 Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.
15 När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.
16 Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.
Det är skönt att tacka Herren
En sång att sjunga på Herrens dag.1-2 Det är skönt att tacka Herren, att sjunga lovsånger till Gud, den högste.
3 Det är skönt att redan tidigt varje morgon få tacka honom för hans godhet, och att varje kväll få glädja sig över hans trofasthet.
4 Sjung lovsånger till honom! Spela på harpa, luta och lyra.
5 Du har gjort så mycket för mig, Herre! Inte undra på att jag är glad och sjunger av glädje!
6 Herre, vilka under du gör! Och hur djupa är inte dina tankar!
7 Oförnuftiga människor förstår dem inte! Och dåren kan inte fatta att,
8 fastän de onda blomstrar som ogräs och de ogudaktiga har framgång så väntar dem bara evigt fördärv.
9 Men du, Herre, är stor och upphöjd i evighet.
10 Ett är ändå säkert: Dina fiender ska inte komma undan, och alla som handlat orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort lika stark som en vildoxe,
12 och du har gjort mig glad och gett mig nytt mod. Jag har fått se hur mina fiender lidit nederlag och fått höra hur de jämrat sig.
13 Men de som älskar Gud ska blomstra som palmträd. De ska växa höga som cederträden på Libanons berg.
14 De är som träd som planterats i Herrens egen trädgård och som växer och trivs där.
15 Till och med när de blir gamla ska de bära frukt och vara gröna och friska.
16 Det visar att Herren är trofast och håller sina löften. Han är mitt skydd, och hos honom finns bara godhet!
3 Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli.Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.
2-5 Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:Samuel! Samuel! sa Herren.Ja, svarade Samuel. Vad är det? Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. Här är jag, vad är det du vill? frågade han.Jag ropade inte på dig, svarade Eli. Gå tillbaka och lägg dig. Då lydde Samuel,
6 men Herren ropade igen: Samuel!Samuel gjorde som förut och sprang till Eli.Ja, svarade han, vad är det du vill ha? Jag har inte ropat på dig, min son, sa Eli. Gå tillbaka och lägg dig.
7 Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.
8 Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli.Ja, sa han. Vad vill du? Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.
9 Därför sa han till Samuel: Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' Samuel gick tillbaka och lade sig.
10 Då kom Herren och ropade som förut: Samuel! Samuel!Nu svarade Samuel Herren och sa: Tala, jag lyssnar.
11 Då sa Herren: Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.
12 Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.
13 Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.
14 Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer.
15 Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.
16-17 Men Eli ropade på honom. Min son, sa han, vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!
18 Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt.Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst, löd Elis kommentar.
19 Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.
20 Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.
21 Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.
37 Petrus ord rörde dem djupt, och de frågade honom och de andra apostlarna: Bröder, vad ska vi göra?
38 Petrus svarade: Var och en av er måste vända sig bort från synden och komma tillbaka till Gud och bli döpt i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse. Då kommer ni också att få den helige Ande som gåva.
39 Kristus har nämligen lovat att den helige Ande ska ges till var och en som har blivit kallad av Herren vår Gud, och till era barn, ja till och med till dem som bor i andra länder!
40 Sedan höll Petrus en lång predikan och berättade om Jesus och uppmanade med stor kraft alla som lyssnade att ta emot frälsning och rädda sig undan detta onda släkte.
41 Och de som lät sig överbevisas av det Petrus sa döptes - tillsammans cirka tretusen personer.
Den första kristna församlingen
42 De förenade sig med de andra troende och deltog regelbundet i apostlarnas undervisning, i gudstjänsterna, i brödsbrytelsen och i bönen.
43 Och en känsla av djup respekt fanns hos alla, för apostlarna utförde många under.
44 Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra.
45 De sålde sina tillhörigheter och delade med sig till dem som behövde något.
46 Varje dag bad de tillsammans i templet, och i hemmen samlades de i små grupper för att bryta bröd. De delade sina måltider i uppriktig glädje och tacksamhet
47 och lovprisade Gud. Och alla i staden var vänligt inställda till dem, och varje dag växte församlingen i antal eftersom Gud frälste många.
Jesus talar om framtiden
5 Några av hans lärjungar började då hänförda tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som folket hade skänkt.
6 Men Jesus sa: Snart är tiden inne när allt detta som ni beundrar ska jämnas med marken. Inte en enda sten ska lämnas kvar på sin plats.
7 Herre! utropade de förskräckt. När kommer det att ske? Och hur kan vi veta att tiden är inne?
8 Han svarade: Låt ingen lura er! Många ska komma och påstå att de är Messias och säga: 'Slutet är nära.' Men tro dem inte!
9 Och när ni får höra om krig och revolutioner så grips inte av panik. Det är sant att det kommer att bli krig, men tidens ände står ännu inte för dörren.
10 Folken ska föra krig mot varandra, och det ena landet ska angripa det andra.
11 Allvarliga jordbävningar kommer att skaka stora delar av världen. Hungersnöd och epidemier ska drabba människorna, och oförklarliga tecken på himlen kommer att göra dem alldeles skräckslagna.
12 Men innan allt detta inträffar kommer ni att bli förföljda. Eftersom ni bekänner mitt namn blir ni dömda och kastade i fängelse, och ni kommer att bli ställda inför makthavare och myndigheter.
13 Men det ger er möjlighet att vittna om mig.
14 Oroa er därför inte för vad ni ska svara på de anklagelser som riktas mot er,
15 för jag ska ge er de rätta orden med en sådan skärpa att ingen av era motståndare kommer att kunna svara.
16 Till och med de som står er närmast, era föräldrar, bröder, släktingar och vänner, ska förråda er och arrestera er, och några av er kommer att dödas.
17 Alla ska hata er för att ni tillhör mig och bekänner mig.
18 Men Gud ska inte överge er. Utan hans vilja ska inte ett hår på era huvuden gå förlorat.
19 Stå fasta och håll ut för då ska ni vinna evigt liv.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®