Jeremia 46-51

Svenska Folkbibeln 2015

³ Gör i ordning sköld och skydd^[b]
    och ryck fram till strid!
⁴ Spänn för hästarna,
        sitt upp på springarna
    och ställ upp er
        med hjälmarna på.
    Gör spjuten blanka,
        klä er i pansar.
⁵ Vad ser jag?
    De är förfärade,
        de viker tillbaka,
    deras hjältar blir slagna och flyr
        utan att vända sig om.
    Det är skräck från alla håll,
        säger Herren.
^6 (B) Inte ens den snabbaste kan fly,
    inte ens hjälten
        kan komma undan.
    Norrut, vid floden Eufrat,
        där stapplar de och faller.

⁷ Vem är det som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten?
^8 (C) Det är Egypten
        som stiger som Nilfloden,
    likt strömmar
        av framvällande vatten.
    Han säger:
        ”Jag ska dra upp
            och täcka landet,
        jag ska förstöra städerna
            och dem som bor i dem.”
⁹ Dra dit upp, ni hästar,
        storma fram, ni vagnar.
    Dra ut, ni hjältar,
        nubier och puteer,
    rustade med sköldar,
        och ludeer^[c],
    rustade med bågar
        som de spänner.
^10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
        en hämndens dag
    då han hämnas
        på sina motståndare.
    Svärdet frossar sig mätt,
        det dricker sig rusigt
            av deras blod,
    för detta är ett slaktoffer
        åt Herren Gud Sebaot
    i Nordlandet vid floden Eufrat.

^11 (E) Dra upp till Gilead
    och hämta balsam,
        du jungfru dotter Egypten.
    Men förgäves har du skaffat
        läkemedel i mängd.
    Du kan inte bli botad.
¹² Hednafolken har hört om din skam,
    och dina sorgerop
        uppfyller jorden,
    för den ene hjälten
        snavar på den andre
    och de båda faller tillsammans.

¹⁴ Förkunna i Egypten
        och ropa ut det i Migdol,
    ropa ut det i Memfis
        och även i Tachpanches och säg:
    ”Träd fram och gör dig beredd,
        för svärdet frossar
            runt omkring dig.”
¹⁵ Varför slogs dina hjältar
        till marken^[d]?
    De kunde inte hålla stånd,
        för Herren stötte bort dem.
^16 (G) Han fick många att vackla,
    och de föll, den ene över den andre,
        och ropade:
    ”Upp, låt oss vända tillbaka
        till vårt folk
    och till landet där vi föddes,
        undan det härjande svärdet!”
¹⁷ Man ropar där:
    ”Farao, Egyptens kung,
        är bara ett buller!
    Han har försummat sin tid.”

^18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn:
    Som Tabor bland bergen,
        som Karmel vid havet
            ska han komma.
^19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
        ni dotter Egyptens invånare,
    för Memfis ska bli en ödemark
        och brännas ner så att ingen
            kan bo där.

^20 (J) En skön kviga är Egypten,
    men en broms kommer farande
        från norr.
²¹ Också legosoldaterna i landet
        liknar gödda kalvar.
    De vänder alla om, alla flyr de,
        för de kan inte stå emot.
    Deras ofärds dag har drabbat dem,
        tiden för deras straff är inne.
²² Hon väser likt en orm
        som ringlar i väg,
    för de drar fram med vapenmakt
        och kommer över henne
            med yxor,
        som för att hugga ved.
²³ De fäller hennes skog, säger Herren,
        för den är ogenomtränglig.
    De är fler än gräshoppor,
        de kan inte räknas.
^24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
        hon utlämnas åt folket från norr.

^27 (N) Så var inte rädd,
        du min tjänare Jakob,
    och var inte förskräckt,
        du Israel,
    för se, jag ska rädda dig
        ur det fjärran landet
    och dina barn ur landet
        där de är fångna.
    Jakob ska vända tillbaka
        och leva i trygghet,
    och ingen ska skrämma honom.
^28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        säger Herren, för jag är med dig.
    Jag ska göra slut på alla de folk
        dit jag fördrivit dig.
    Men dig ska jag inte göra slut på,
        bara tukta dig med rättvisa,
    för helt ostraffad
        kan jag inte lämna dig.

^2 (Q) Så säger Herren:
    Se, vatten stiger från norr
        och blir till en flod
            som svämmar över.
    Den översvämmar landet
        med allt som finns i det,
    städerna och dem som bor där.
        Människorna ropar,
    och landets alla invånare jämrar sig
^3 (R) när ljudet hörs
        av hans hingstars hovslag,
    när hans vagnar dånar
        och hans hjul bullrar.
    Då ser sig fäderna inte om
        efter barnen,
    de står maktlösa
⁴ inför dagen som kommer
        då alla filisteer förintas,
    då alla utrotas som är kvar
        för att försvara Tyrus och Sidon.
    För Herren ska förinta filisteerna,
        dem som är kvar från Kaftors ö^[g].
^5 (S) Gazas huvud ska rakas,
    det är slut med Ashkelon,
        med dem som är kvar i deras dal^[h].
    Hur länge ska du rista märken
        på dig?

⁶ O, du Herrens svärd,
        när ska du äntligen få ro?
    Dra dig in i din skida,
        vila och var stilla.
⁷ Men hur ska det få ro
    när Herren har gett
        sin befallning?
    Mot Ashkelon och mot kustlandet,
        dit har han befallt det.

    Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
² Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
³ Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
⁴ Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
^5 (U) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
^6 (V) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
^7 (W) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh^[j] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

⁸ Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
⁹ Ge Moab vingar^[k],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
¹⁰ Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

^11 (X) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

¹⁴ Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
¹⁵ Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

¹⁶ Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
¹⁷ Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

¹⁸ Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
¹⁹ Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
²⁰ Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

^25 (Z) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

^28 (AC) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

^29 (AD) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
³⁰ Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
³¹ Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
³² Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
^33 (AE) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

^34 (AF) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
³⁵ Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
^36 (AG) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
^37 (AH) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
^38 (AI) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

³⁹ Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

^40 (AJ) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
⁴¹ Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
⁴² Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

^43 (AK) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
^44 (AL) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

^45 (AM) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
⁴⁶ Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
^47 (AN) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

        Så säger Herren:
    Har Israel inga barn,
        eller har han ingen arvinge?
    Eller varför har deras kung^[m]
        tagit Gad^[n] i besittning,
    och varför bor hans folk
        i dess städer?

² Se, därför ska dagar komma,
        säger Herren,
    då jag ska låta ett stridsrop höras
        mot Rabba i ammoniternas land.
    Det ska bli en öde grushög,
        och dess lydstäder
            ska brännas upp i eld.
    Israel ska då ta i besittning
        dem som tog hans arv,
            säger Herren.

^3 (AP) Jämra dig, Heshbon,
        för Ai är ödelagt!
    Ropa, ni Rabbas döttrar!
    Klä er i säcktyg,
        klaga och gå runt i gårdarna,
    för deras kung går bort
        i fångenskap
    och hans präster och furstar
        med honom.
⁴ Varför skryter du om dina dalar,
    att din dal flödar över,
        du trolösa dotter?
    Du litar på dina skatter och säger:
        ”Vem kan komma åt mig?”
⁵ Se, jag ska låta fruktan drabba dig,
        säger Herren Gud Sebaot,
    från alla som bor runt omkring dig.
        Och ni ska drivas bort,
            var och en åt sitt håll,
    och ingen ska samla dem som flyr.
^6 (AQ) Men därefter ska jag göra slut
    på Ammons fångenskap,
        säger Herren.

    Så säger Herren Sebaot:
    Finns det ingen vishet mer
        i Teman?
    Har de förståndiga inget råd att ge?
        Är deras vishet borta?
⁸ Fly, vänd om,
    göm er djupt nere i dalarna,
        ni Dedans invånare,
    för jag ska låta olycka drabba Esau
        när jag straffar honom.
^9 (AS) Om vinbärgare kommer till dig
        lämnar de ingen efterskörd kvar,
    om tjuvar kommer om natten
        fördärvar de så mycket de kan.

¹⁰ För det är jag som har klätt av Esau,
    jag har avslöjat hans gömställen
        så att han inte kan hålla sig dold.
    Ödeläggelse har drabbat hans barn,
        hans bröder och grannar.
    Han finns inte mer.
¹¹ Lämna dina faderlösa,
        jag ska hålla dem vid liv.
    Dina änkor kan lita på mig.

^14 (AU) Jag har hört ett budskap
        från Herren,
    en budbärare har sänts ut
        bland hednafolken:
    ”Kom samman och dra ut mot det
        och res er till strid.”
¹⁵ För se, jag ska göra dig
        liten bland hednafolken,
    föraktad bland människorna.
^16 (AV) Skräcken du spred
    och ditt hjärtas högmod
        har bedragit dig,
    du som bor bland bergsklyftorna
        och har ditt tillhåll uppe
            på höjden.
    Även om du byggde ditt bo
        så högt som örnen
    skulle jag ändå störta dig
        ner därifrån, säger Herren.

Även de minsta i hjorden
        ska släpas bort,
    och deras betesmark
        ska häpna över dem.
^21 (AZ) Vid dånet av deras fall bävar jorden.
    Man skriar så att ljudet hörs
        ända till Röda havet.
^22 (BA) Se, han lyfter som en örn,
    han svävar fram och breder ut
        sina vingar över Bosra.
    Hjärtat hos Edoms hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.

Så säger Herren:
    Res dig, dra upp mot Kedar
        och härja Österlandets söner.
^29 (BE) Deras hyddor och hjordar
        ska rövas bort,
    deras tält och allt deras bohag,
        deras kameler ska föras bort
            från dem,
    och man ska ropa över dem:
        Skräck från alla håll!
³⁰ Fly, vandra långt bort,
    göm er djupt ner,
        ni Hasors invånare, säger Herren,
    för Babels kung Nebukadressar
        har fattat beslut om er
            och tänkt ut en plan mot er.

^31 (BF) Bryt upp, säger Herren, och dra ut
    mot ett obekymrat folk
        som bor i trygghet,
    utan portar eller bommar.
        De bor för sig själva.
^32 (BG) Deras kameler ska bli ert byte,
    och deras stora boskapshjordar
        ska bli ert rov.
    Jag ska skingra dem
            åt alla väderstreck,
        männen med kantklippt hår.
    Från alla håll
        ska jag låta ofärd drabba dem,
            säger Herren.
³³ Hasor ska bli en boning
    för schakaler,
        en ödemark för alltid.
    Ingen ska bo där mer
        och ingen människa vistas där.

³⁵ Så säger Herren Sebaot:
    Se, jag ska bryta Elams båge,
        deras främsta makt.
³⁶ Jag ska låta fyra vindar
    komma mot Elam
        från himlens fyra hörn.
    Jag ska skingra dem
        åt alla väderstreck,
    och det ska inte finnas något folk
        dit de fördrivna från Elam
            inte ska komma.
³⁷ Jag ska göra elamiterna
    förfärade för sina fiender
        och för dem som vill ta deras liv.
    Jag ska låta olycka drabba dem,
        min brinnande vrede,
            säger Herren.
    Jag ska sända svärdet efter dem
        tills jag har gjort slut på dem.
³⁸ Jag ska sätta upp min tron i Elam
    och utrota både kung
        och furstar där, säger Herren.
^39 (BI) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut på
        Elams fångenskap,
    säger Herren.

² Förkunna bland hednafolken,
    ropa ut det, res ett baner,
        ropa ut och dölj det inte.
    Säg: Babel är intaget^[r],
        Bel^[s] har kommit på skam,
            Merodak är krossad.
    Dess gudabilder har kommit
        på skam,
    dess avgudar är krossade.
^3 (BK) För ett folk drar upp
        mot det norrifrån.
    De ska göra dess land
        till en ödemark
            så att ingen kan bo i det.
    Både människor och djur ska fly.

^4 (BL) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska Israels barn komma
        tillsammans med Juda barn.
    De ska gå under gråt
        och söka Herren sin Gud.
⁵ De ska fråga efter Sion
        och vända sig hitåt:
    ”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
        i ett evigt förbund
            som aldrig ska glömmas.”

^6 (BM) Mitt folk var förlorade får.
    Deras herdar vilseledde dem
        och lät dem irra omkring
            på bergen.
    De strövade från berg till höjd
        och glömde sin viloplats.
^7 (BN) Alla som träffade på dem
        slukade dem,
    och deras motståndare sade:
        ”Vi är utan skuld.”
    Det hände för att de hade syndat
            mot Herren,
        rättfärdighetens boning,
    mot Herren, deras fäders hopp.

^8 (BO) Fly ut ur Babel,
        dra bort från kaldeernas land
    och var som bockar
        framför hjorden.
⁹ För se, jag ska väcka
        från nordlandet
    en mängd stora hednafolk
        och föra dem upp mot Babel.
    De ska rusta sig till strid mot det,
        från det hållet ska det erövras.
    Deras pilar ska vara
        som en skicklig hjältes,
    ingen vänder tomhänt tillbaka.
¹⁰ Kaldeen ska plundras,
    plundrarna ska alla få nog,
        säger Herren,
^11 (BP) för ni gladde er och jublade
        när ni skövlade min arvedel.
    Ni hoppade som kvigor
        på tröskplatsen
    och frustade som hingstar.
¹² Er mor ska ändå stå med djup skam,
    hon som har fött er
        ska få skämmas.
    Se, sist av hednafolken
        ska hon bli en ödemark,
    ett torrt land och en öken!
^13 (BQ) På grund av Herrens vrede
    ska det ligga obebott
        och helt öde.
    Var och en som går förbi Babel
        ska häpna och vissla
    vid tanken på alla dess plågor.

¹⁴ Rusta er till strid mot Babel
    från alla sidor,
        ni som spänner båge.
    Skjut på henne,
        spar inte på pilarna,
    för hon har syndat mot Herren.
^15 (BR) Höj segerrop över henne
        från alla håll:
    ”Hon har tvingats ge upp.
        Hennes stöd har fallit,
            hennes murar är nerrivna!”
    Detta är Herrens hämnd.
        Hämnas då på henne.
    Gör mot henne som hon har gjort.
^16 (BS) Utrota ur Babel den som sår
    och den som håller skäran
        i skördens tid.
    Undan det härjande svärdet
        ska var och en vända om
            till sitt folk
    och var och en fly hem till sitt land.

    som jagats av lejon.

^20 (BV) I de dagarna och på den tiden,
        säger Herren,
    ska man söka efter Israels skuld,
        men den är borta,
    efter Juda synder,
        men de finns inte mer.
    För jag ska förlåta dem
        som jag låter leva kvar.

        och mot invånarna i Pekod^[u].
    Förgör dem och vig dem
        åt förintelse, säger Herren,
    och gör i allt
        som jag har befallt dig.

²² Det är stridslarm
    och stor förödelse i landet.
^23 (BX) Hur sönderbruten
        och krossad är den inte,
    den hammare som slog
        hela jorden!
    Hur har inte Babel kommit
        hednafolken att häpna!
²⁴ Jag lade ut en snara
        för dig, Babel,
    och du blev fångad
        innan du visste om det.
    Du ertappades och greps,
        för det var mot Herren
    du hade gett dig i strid.
²⁵ Herren öppnade sitt vapenförråd
        och tog fram sin vredes vapen,
    för Herren Gud Sebaot hade
        ett verk att utföra
            i kaldeernas land.
²⁶ Ryck fram mot det från alla håll,
        öppna dess förrådshus,
    kasta i en hög vad där finns,
            som man gör med säd,
        och vig det åt förintelse.
    Låt ingenting bli kvar av det.
²⁷ Döda alla dess tjurar,
        för ner dem till slakt.
Ve dem, för deras dag har kommit,
        tiden för deras straff!
^28 (BY) Lyssna till flyktingarna
    som söker rädda sig
        ut ur Babels land,
    för att i Sion förkunna Herren
        vår Guds hämnd,
    hämnden för hans tempel.

²⁹ Kalla samman bågskyttar
    mot Babel,
        alla som kan spänna en båge.
    Slå läger runt omkring det,
        låt ingen komma undan.
    Vedergäll det för dess gärningar,
        gör mot det precis som det själv
            har gjort,
    för det har handlat övermodigt
        mot Herren,
            mot Israels Helige.
^30 (BZ) Därför ska dess unga män falla
        på gatorna,
    alla dess stridsmän ska gå
        under på den dagen,
    säger Herren.

        säger Herren Gud Sebaot,
    för din dag har kommit,
        den tid då jag ska straffa dig.
^32 (CB) Då ska den övermodige
    stappla och falla,
        och ingen ska resa upp honom.
    Jag ska tända eld på hans städer
        och elden ska förtära allt
            omkring honom.

³³ Så säger Herren Sebaot:
    Förtryckta är Israels barn
        och Juda barn med dem.
    Alla som har fört dem i fångenskap
        håller fast dem
    och vägrar att släppa dem.
^34 (CC) Men deras återlösare är stark,
        Herren Sebaot är hans namn.
    Han tar sig an deras sak,
        och skaffar ro åt jorden
    men oro åt Babels invånare.

³⁵ Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
    mot Babels invånare,
        mot dess furstar och vise män!
^36 (CD) Svärd mot lögnprofeterna,
        de ska stå där som dårar.
    Svärd mot dess hjältar,
        de ska bli förfärade.
^37 (CE) Svärd mot dess hästar och vagnar,
    mot alla främmande folk därinne,
        de ska bli som kvinnor.
    Svärd mot dess skatter,
        så att de rövas bort.
³⁸ Torka ska drabba dess vatten,
        de ska torka ut,
    för det är ett gudabildernas land,
        med sina skrämmande avgudar
            uppför de sig som galna.
^39 (CF) Därför ska schakaler bo där
    tillsammans med andra ökendjur.
        Strutsar ska där ha sin boning.
    Aldrig mer
        ska någon människa bo där,
    från släkte till släkte
        ska det vara obebott.
^40 (CG) Liksom när Sodom och Gomorra
        med sina grannstäder
    ödelades av Gud,
        säger Herren,
    så ska ingen bo där,
        ingen människa mer vistas där.

^41 (CH) Se, ett folk kommer norrifrån,
        ett stort hednafolk,
    många kungar reser sig
        från jordens yttersta ände.
^42 (CI) De bär båge och lans^[v],
        de är grymma och skoningslösa.
    Larmet från dem
        är som havets dån,
    på hästar rider de fram,
        rustade som kämpar till strid
            mot dig, du dotter Babel.
⁴³ När Babels kung^[w] hör ryktet om dem
        sjunker hans händer ner.
    Ängslan griper honom,
        ångest som
            hos en barnaföderska.

Även de minsta i hjorden
        ska släpas bort,
    och deras betesmark
        ska häpna över dem.
⁴⁶ Vid ropet: ”Babel är intaget!”
        ska jorden bäva
    och ett skriande höras
        bland folken.

Se, jag ska uppväcka
        en ödeläggande ande mot Babel
            och mot Leb-Kamajs^[x] invånare.
² Jag ska sända skördemän
        mot Babel,
    och de ska rensa bort dess invånare
        och ödelägga landet.
    Från alla sidor ska de komma
        emot det på olyckans dag.
³ Skyttar ska spänna sina bågar
        mot dem som där spänner båge
    och mot dem som där bröstar sig
        i sitt pansar.
    Skona inte de unga männen,
        vig hela dess här åt förintelse!
⁴ Slagna män ska då falla
        i kaldeernas land
    och genomborrade män
        på deras gator,
^5 (CK) för Israel och Juda är inte änkor
    övergivna av sin Gud,
        av Herren Sebaot,
    fastän deras land är fullt
        av skuld mot Israels Helige.
^6 (CL) Fly ut ur Babel!
    Var och en ska rädda sitt liv
        så att ni inte går under
            genom dess missgärning,
    för detta är en hämndens tid
        för Herren
    då han vedergäller Babel
        vad det har gjort.

^7 (CM) En gyllene bägare var Babel
    i Herrens hand,
        den gjorde hela jorden drucken.
    Av dess vin drack hednafolken,
        därför blev de från vettet.
^8 (CN) Men plötsligt har nu Babel fallit
    och krossats.
        Jämra er över det!
    Hämta balsam för dess plåga,
        kanske kan den botas.
^9 (CO) ”Vi har försökt att bota Babel,
        men det har inte kunnat botas.
    Låt oss lämna det
        och gå var och en till sitt land,
    för dess straffdom
        räcker upp till himlen,
    den når ända upp till skyarna.

        gå fram.
    Kom, låt oss berätta i Sion
        om Herren vår Guds verk.”

^11 (CQ) Vässa pilarna, fatta sköldarna!
    Herren har väckt
        de mediska kungarnas ande,
    hans avsikt är att lägga Babel
        i ruiner.
    Det är Herrens hämnd,
        hämnden för hans tempel.
¹² Res ett baner mot Babels murar!
    Håll sträng bevakning,
        ställ ut vakter,
            lägg bakhåll!
    För Herren har fattat sitt beslut,
        och han utför vad han har talat
            mot Babels invånare.
^13 (CR) Du som bor vid stora vatten
        och är så rik på skatter,
    ditt slut har nu kommit,
        din girighets mått är fyllt.
¹⁴ Herren Sebaot har svurit
        vid sig själv:
    Sannerligen, jag ska fylla dig
            med människor
        så talrika som gräshoppor,
    och de ska höja segerrop mot dig.

^15 (CS) Han har skapat jorden
        genom sin kraft,
    han har grundat världen
        genom sin vishet,
    och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        upp från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för vinden
            ut ur dess förvaringsrum.
¹⁷ Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmederna kommer
        på skam med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
        är bedrägeri,
            ingen ande är i dem.
¹⁸ Tomhet är de,
        ett verk som väcker åtlöje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
¹⁹ Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt
        och sin arvedels stam^[y].
    Herren Sebaot är hans namn.

^20 (CT) Min hammare är du,
        mitt stridsvapen.
    Med dig krossar jag hednafolk,
        med dig fördärvar jag riken,
²¹ med dig krossar jag
        häst och ryttare,
    med dig krossar jag
        vagn och kusk,
²² med dig krossar jag
        man och kvinna,
    med dig krossar jag
        gammal och ung,
    med dig krossar jag
        yngling och jungfru,
²³ med dig krossar jag
        herden och hans hjord,
    med dig krossar jag
        bonden och hans oxar,
    med dig krossar jag
        ståthållare och styresmän.

²⁷ Res ett baner på jorden,
        blås i horn bland hednafolken,
    förbered hednafolk
        till strid mot det,
    båda upp riken mot det,
        Ararat, Minni^[z] och Ashkenas.^[aa]
    Välj ut en härförare mot det,
        dra dit upp med hästar
    som liknar borstiga gräshoppor.
²⁸ Förbered hednafolk
        till strid mot det:
    Mediens kungar, dess ståthållare
        och alla dess landsfurstar
    och hela det land som lyder
        under deras välde.
²⁹ Då skälver jorden och bävar,
    för Herrens planer
        mot Babel fullbordas:
    att göra Babels land till
        en ödemark utan invånare.

^30 (CU) Babels hjältar slutar att strida,
        de sitter stilla i sina fästen.
    Deras styrka har försvunnit,
        de har blivit som kvinnor.
    Man har tänt eld
        på Babels boningar,
    och dess bommar
        är sönderbrutna.
³¹ Löpare möter löpare,
    den ene budbäraren korsar
        den andres väg
    för att meddela Babels kung
        att hela hans stad har intagits,
³² att vadställena har erövrats,
    att dammarna är uppbrända i eld
        och stridsmännen står
            skräckslagna.
³³ För så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Dottern Babel är som en tröskplats
        när man just har trampat
            till den.
    Ännu en liten tid,
        och skördetiden är inne.

³⁴ Han har slukat mig
    och tillintetgjort mig,
        Babels kung Nebukadressar.
    Han har gjort mig till ett tomt kärl,
        som en drake har han svalt mig,
    han har fyllt sin buk
        med mina läckerheter
            och drivit bort mig.

        och mitt kött
            komma över Babel”,
        säger hon som bor i Sion.
    ”Låt mitt blod komma över
        Kaldeens invånare”,
    säger Jerusalem.

³⁶ Därför säger Herren så:
    Se, jag ska utföra din sak
        och utkräva din hämnd.
    Jag ska låta Babels hav sina bort
        och dess brunn torka ut,
^37 (CV) och Babel ska bli en stenhög,
        ett tillhåll för schakaler,
    till häpnad och förakt.
        Ingen ska bo där.
³⁸ Alla ryter de nu som lejon,
    de morrar som lejonungar.
^39 (CW) Men när de är som mest upptända
    ska jag ordna ett gästabud
        för dem.
    Jag ska göra dem druckna
        så att de jublar,
    och så ska de somna in
        i en evig sömn
    och aldrig mer vakna, säger Herren.
⁴⁰ Jag ska föra dem ner
    till att slaktas som lamm,
        som baggar och bockar.

^41 (CX) Hur har inte Sheshak^[ab] blivit intaget,
    det som var
        hela jordens berömmelse
            har erövrats!
    Hur har inte Babel fått
        hednafolken att häpna!
⁴² Havet steg upp över Babel,
    de brusande böljorna täckte
        över det.

        till en ödemark,
    ett torrt land och en öken,
        ett land där ingen bor
    och där ingen människa går fram.
^44 (CY) Jag ska straffa Bel i Babel
    och dra ut ur hans gap
        vad han har slukat.
    Hednafolken ska inte mer
        strömma till honom,
    också Babels murar ska falla.

^45 (CZ) Dra ut därifrån, mitt folk.
    Var och en ska rädda sitt liv
        undan Herrens brinnande vrede.

        som hörs i landet,
    även om ett rykte kommer ena året
        och ett nytt rykte nästa år,

        och härskare står mot härskare.

⁴⁷ För se, dagar ska komma
    då jag ska straffa
        Babels avgudar
    och då hela dess land ska stå
        med skam
    och alla bli slagna därinne.
^48 (DB) Då ska de jubla över Babel,
    himmel och jord
        och allt som finns där,
    för norrifrån kommer
        härjarna över det,
    säger Herren.
⁴⁹ På grund av dem som har dräpts
        i Israel måste Babel falla,
    så som dräpta över hela jorden
        har fallit för Babels skull.

^50 (DC) Ni som räddat er undan svärdet,
        ge er av, stanna inte!
    Kom ihåg Herren i fjärran land
        och låt Jerusalem vara
            i era hjärtan!
⁵¹ Vi står här med skam,
        vi blir hånade.
    Blygsel täcker vårt ansikte,
        för främlingar har trängt in i
    de heliga platserna i Herrens hus.

    säger Herren,
        då jag ska döma Babels avgudar
    och i hela dess land
        ska slagna män jämra sig.
^53 (DD) Även om Babel steg upp till himlen
    och gjorde sin befästning
        hög och ointaglig,
    så skulle ändå plundrare
        från mig nå dit, säger Herren.

⁵⁴ Sorgerop hörs från Babel
    och stor förödelse
        från kaldeernas land,
⁵⁵ för Herren ödelägger Babel
    och gör slut på
        det stora larmet därinne.
    Deras vågor brusar
        som stora vatten,
    dånet av dem ljuder högt,

        som ödelägger,
    och hjältarna där tas till fånga,
        deras bågar bryts sönder.
    Herren är en vedergällningens Gud,
        han lönar till fullo.
⁵⁷ Jag ska göra dem druckna,
    Babels furstar och visa,
        dess ståthållare, styresmän
            och hjältar.
    De ska somna in i en evig sömn
        och aldrig mer vakna,
    säger Kungen.
        Herren Sebaot är hans namn.

^58 (DF) Så säger Herren Sebaot:
    Babels breda murar
        ska rivas ner i grund,
    och de höga portarna
        ska brännas upp i eld.
    Så mödar sig folken för intet
        och folkslagen arbetar sig trötta
    för det som blir lågornas rov.