1 Moseboken 2:4-4:26
Svenska Folkbibeln 2015
I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26
4 Detta är himlens och jordens fortsatta historia[a] sedan de skapats, när Herren[b] Gud hade gjort jord och himmel.
5 Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. 6 Men en dimma[c] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. 7 (A) Och Herren Gud formade människan av jord[d] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
8 Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9 (B) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.[e]
10 Från Eden[f] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11 Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila[g], där det finns guld. 12 Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13 Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush[h]. 14 Den tredje floden heter Tigris[i]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17 (C) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
18 (D) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like[j].” 19 Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. 20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.
21 Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben[k] och fyllde dess plats med kött. 22 (E) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. 23 Då sade mannen:
”Äntligen! Hon är ben av mina ben[l]
och kött av mitt kött.
Hon ska heta kvinna,
för av man är hon tagen.”[m]
24 (F) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.[n] 25 (G) Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.
Syndafallet
3 (H) Men ormen var listigare än alla[o] markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” 2 Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 (I) men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 4 (J) Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
6 (K) Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 (L) Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv[p] och gjorde sig höftskynken.
8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” 10 Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig[q] i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” 13 (M) Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”
Syndafallets följder
14 Då sade Herren Gud till ormen:
”Eftersom du gjort detta,
ska du vara förbannad
bland alla boskapsdjur
och vilda djur.
På din buk ska du gå,
och jord ska du äta
så länge du lever.
15 (N) Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma
och hennes avkomma.
Han ska krossa ditt huvud
och du ska hugga honom i hälen.”[r]
16 (O) Till kvinnan sade han:
”Jag ska göra din möda stor
när du blir havande.
Med smärta ska du föda
dina barn.
Till din man ska din åtrå vara,
och han ska råda över dig.”
17 (P) Till Adam sade han:
”Du lyssnade på din hustru
och åt av trädet
som jag befallde dig
att inte äta av.
Därför ska marken vara
förbannad för din skull.
Med möda ska du livnära dig
av den så länge du lever.
18 Törne och tistel ska den bära åt dig,
och du ska äta av markens örter.
19 (Q) I ditt anletes svett
ska du äta ditt bröd
tills du vänder åter till jorden,
för av den är du tagen.
Jord är du,
och jord ska du åter bli.”
20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.[s] 21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.
22 Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 (R) Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna[t] och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.
Kain och Abel
4 Mannen låg med[u] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått[v] en man från Herren[w].”[x]
2 Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.
3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. 4 (S) Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer[y], 5 men till Kain och hans offer såg han inte.
Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7 (T) Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
8 (U) Kain talade med sin bror Abel[z], och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” 10 (V) Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös ska du vara på jorden.”
13 Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas[aa]. 14 (W) Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken[ab] på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.
16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod[ac], öster om Eden.
Kains släkttavla
17 Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Och Kain byggde en stad och kallade den Henok efter sin son.
18 Åt Henok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metushael, och Metushael blev far till Lemek.
19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfar till dem som bor i tält och är boskapsskötare.
21 Hans bror hette Jubal. Han blev stamfar till alla dem som spelar harpa och flöjt[ad].
22 Silla födde också en son, Tubal-Kain[ae]. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.
23 Lemek sade till sina hustrur:
”Ada och Silla, hör på mig!
Ni Lemeks hustrur,
lyssna till mina ord:
Jag dödar en man för ett sår
och en ung man för ett blåmärke.
24 Om Kain blir hämnad sju gånger,
blir Lemek det sjuttiosju gånger.”
Set
25 Adam låg återigen med sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett[af] mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”
26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enosh. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.
Footnotes
- 2:4 fortsatta historia Hebr. toledót, ett uttryck som anknyter till det föregående (här skapelsen, 1:1-2:3) och redogör för dess fortsättning. Se inledningsnoten för de tio toledót-avsnitten.
- 2:4 Herren Hebr. Jhvh, det heliga gudsnamnet (se 2 Mos 3:14f med not).
- 2:6 en dimma Annan översättning (så Septuaginta): ”ett källflöde”.
- 2:7 människan … jord På hebreiska adám … adamá.
- 2:9 Livets träd En symbol för Guds eviga liv (se 3:22, Ords 3:18, 11:30, Upp 2:27, 22:2).
- 2:10 Eden Betyder ”ljuvlighet” eller ”fruktbarhet”. Dess plats är okänd men bör ha legat i trakten kring Mesopotamien.
- 2:11 landet Havila Betyder ”sandlandet”. Syftar troligen på arabiska halvön (jfr 10:29, 25:18), som är rik på guld, onyx och doftande rökelsekåda (bdellium).
- 2:13 Kush Betecknar normalt Nubien söder om Egypten. Det har föreslagits att ordet här syftar på kassiternas land i bergen mellan Irak och Iran.
- 2:14 Tigris Hebr. Hiddékel (jfr Dan 10:4).
- 2:18 en som är hans like Ordagrant: ”liksom mittemot honom” (som motsvarar, stämmer).
- 2:21 revben Hebr. séla kan också översättas ”sida”. Det sumeriska ordet för revben (ti) kan också översättas ”liv” (liksom Eva, jfr not till 3:20).
- 2:23 ben av mina ben Skelettets ben, kroppens innersta och tåligaste del, symboliserar människans kärna och väsen (jfr Ps 32:3, 139:15).
- 2:23 kvinna … man På hebreiska ishá … ish.
- 2:24 Citeras av Jesus i Matt 19:5, Mark 10:7 och av Paulus i 1 Kor 6:16, samt med syftning på Kristus i Ef 5:31.
- 3:1 alla Annan översättning: ”något”.
- 3:7 fikonlöv Påminner om lönnlöv och är det största lövet i Mellanöstern.
- 3:10 ljudet av dig Annan översättning: ”din röst”.
- 3:15 Profetia om Kristus, ”född av kvinna” (Gal 4:4, Upp 12:5), och hans seger över ormen, alltså djävulen (Upp 12:9). Jfr Hebr 2:14, Kol 2:15.
- 3:20 Eva … levande Namnet Eva (på hebreiska Chavá) är bildat av chaj, ”levande”.
- 3:24 keruberna Bevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (Hes kap 1, 10, Upp 4:6f).
- 4:1 låg med Ordagrant: ”kände” (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap, även i 4:17, etc).
- 4:1 Kain … fått Namnet Kain liknar hebr. kaníti, ”fått/förvärvat”. Han nämns i 1 Joh 3:12 och Jud vers 11 som ett avskräckande exempel.
- 4:1 från HERREN Annan översättning: ”med HERRENS hjälp”, eller ”nämligen HERRENS man”, dvs den som utlovades i 3:15.
- 4:1 Abel Betyder ”vindpust, förgänglighet” (jfr Pred 1:2). Som oskyldigt dödad framhålls han i Hebreerbrevet som en förebild till Kristus (Hebr 12:24).
- 4:4 såg till Abel och hans offer Hebr 11:4 förklarar: ”Genom tron bar Abel fram ett bättre offer än Kain”, alltså ett offerlamm som förebild till Kristus (jfr 3:21, 22:7, 2 Mos 12:21f, Jes 53:7, Joh 1:29).
- 4:8 talade med sin bror Abel Många handskrifter och antika översättningar tillägger: ”Låt oss gå ut på marken.”
- 4:13 förlåtas Annan översättning: ”bäras”.
- 4:15 satte ett tecken Jfr liknande skyddstecken i Hes 9:4, Upp 7:3.
- 4:16 Nod Betyder ”hemlös” (jfr vers 14).
- 4:21 flöjt Benflöjten är det tidigaste instrument som påträffats arkeologiskt.
- 4:22 Tubal-Kain Namnet Tubal (10:2) förknippas med Taurusbergen i östra nuvarande Turkiet. Där har metallföremål påträffats redan från stenålderstid, då det förekom kallsmide av ren koppar och meteoritjärn.
- 4:25 Set … gett Namnet Set betyder ”ge/sätta/ersätta”.
1 Moseboken 2:4-4:26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Adam och Eva
4 Här följer berättelsen[a] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, 6 men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Då formade Herren en människa[b] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa[c]. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. 10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. 11 Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. 12 Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. 13 Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. 14 Den tredje floden heter Tigris[d] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17 utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag[e] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” 19 Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. 20 Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam[f]. 21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. 22 Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.
23 Adam sa:
”Hon är mitt eget kött och mina egna ben!
Hon är tagen ur en man,
och hon ska kallas kvinna[g].”
24 Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.
25 Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.
Adam och Eva syndar
3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2 ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. 3 ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” 4 Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! 5 Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud[h], med kunskap om gott och ont.”
6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.
8 När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. 9 Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” 10 Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”
13 Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. 14 Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,
ska du vara förbannad
och skild från alla husdjur
och vilda djur på hela jorden.
På din buk ska du kräla
och jord ska du äta så länge du lever.
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma[i] och hennes.
Han kommer att krossa ditt huvud,
och du kommer att hugga[j] honom i hälen.”
16 Till kvinnan sa han:
”Din möda under havandeskapet ska jag göra stor.
Du kommer att föda barn under smärta.
Du kommer att åtrå din man,
och han kommer att råda över dig.”
17 Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,
låter jag en förbannelse vila över marken för din skull.
Hela ditt liv kommer du att få skaffa ditt uppehälle med möda.
18 Marken ska ge dig tistlar och törnen,
och du ska äta dess växter.
19 Hela livet ända tills du dör
kommer du att få svettas och kämpa för ditt bröd.
Sedan kommer du att återvända
till den jord du kommit ifrån,
för du formades av jord,
och jord ska du en gång åter bli.”
20 Mannen kallade sin hustru Eva[k], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” 21 Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.
22 Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” 23 Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. 24 Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna[l] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.
Kain och Abel
Kain mördar Abel
4 Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain[m], för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” 2 Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. 3 En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. 4 Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, 5 men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.
6 ”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? 7 Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”
8 Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans[n]. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.
9 Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”
10 Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11 Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. 12 Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”
13 Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,[o] 14 för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” 15 Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. 16 Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kains ättlingar
17 Därefter låg Kain med sin hustru, och hon blev gravid och födde Henok. När Kain sedan byggde en stad, kallade han den Henok efter sin son.
18 Henok var Irads far. Irad var Mechujaels far, Mechujael var Metushaels far, Metushael var Lemeks far.
19 Lemek gifte sig med två kvinnor – Ada och Silla. 20 Ada födde ett barn som hette Javal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel. 21 Hans bror hette Juval, och han var den förste att spela lyra och flöjt. 22 Silla födde Tuval Kain. Han var den förste att gjuta redskap av koppar och järn. Tuval Kain hade en syster som hette Naama.
23 En dag sa Lemek till sina båda hustrur:
”Ada och Silla, hör på!
Lemeks hustrur, hör mina ord!
Jag har dödat en man för att han sårat mig,
en ung man för att han skadat mig. [p]
24 Kain ska hämnas sju gånger,
men Lemek sjuttiosju gånger!”
Adams släkttavla genom Set
25 Adam låg igen med sin hustru, och hon födde ytterligare en son. Han fick namnet Set[q], för Eva sa: ”Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.” 26 Set fick en son som han kallade Enosh. Det var under dennes livstid som människorna började åkalla Herrens namn.
Footnotes
- 2:4 Hebreiskans toledoth markerar övergång till ett nytt avsnitt (kanske en ny lertavla som man på den tiden skrev på). Ordet förekommer i 1 Mos också i 5:1; 6:9; 10:1; 11:10; 11:27; 25:12,19; 36:1; 37:2.
- 2:7 Människa heter på hebreiska adám och förknippas med adamá, mark, jord.
- 2:7 Ordagrant: näsborrar.
- 2:14 På hebreiska hiddekel.
- 2:17 Synden för med sig andlig död den dag den begås. Jfr Ef 2:1: ”Ni var döda i era överträdelser och synder.” Den fysiska döden kom många år senare till Adam och Eva och alla andra människor, men processen började den dag Adam och Eva var olydiga mot Gud (Rom 5:12).
- 2:20 Eller: mannenSe not till 2:7
- 2:23 Det hebreiska ordet för kvinna isha kommer från samma rot som man ish och betyder ungefär maninna.
- 3:5 Eller: gudar
- 3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
- 3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga.
- 3:20 Namnet kommer från hebreiskans verb för leva.
- 3:24 Himmelska väsen, som vanligen avbildas med vingar och som framträder med uppdrag att bl.a. beskydda det heliga (jfr t.ex. 2 Mos 25:18-22).
- 4:1 Namnet Kain betyder ungefär jag har fått/producerat.
- 4:8 Översättningens formulering följer här mer den samaritanska texten, Vulgata, Septuaginta och syriska Peshitta; det rör sig dock bara om en nyansskillnad.
- 4:13 Eller, enligt Septuaginta: Mitt brott är för stort för att förlåtas,
- 4:23 Som tecken på det dåvarande världsläget som nu präglades av våld och på hans egen skrytsamhet, kan versen också tolkas: Jag skulle kunna döda en man för att han sårar mig, en ung man för att han skadar mig.
- 4:25 Namnet betyder ungefär skänkt, given.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.