Joahas kung i Juda

36 ^(A) Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. ² Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader ^[a] i Jerusalem.

³ Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på hundra talenter silver och en talent guld.^{[b] 4} Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.

Jojakim kung i Juda

⁵ Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år^[c] i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. ^6 (B) Och Babels kung Nebukadnessar^[d] drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. ^7 (C) En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.

^8 (D) Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin kung i Juda

⁹ Jojakin var arton^[e] år när han blev kung, och han regerade tre månader^[f] och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.^[g]

¹⁰ I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror^[h] Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

^11 (E) Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år^[i] i Jerusalem. ¹² Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. ^13 (F) Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

Jerusalems fall

¹⁴ Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem. ¹⁵ Herren, deras fäders Gud, sände sina budskap^[j] till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. ¹⁶ Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

^17 (G) Då sände han emot dem kaldeernas^[k] kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. ¹⁸ Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. ¹⁹ De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. ²⁰ Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. ^21 (H) Herrens ord genom Jeremias mun^[l] skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

^22 (I) För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår^[m] att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: ²³ ”Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom.”