A A A A A
Bible Book List

Jeremia 34-39Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Varning till Sidkia

34  Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem[a] och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.

Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar[b] för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka[c]. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

Brott mot avtalet om att frige slavar

Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14  När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder[d], som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.

Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

17 Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18  Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken[e] och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20  dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21  Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort[f] ifrån er. 22  Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.

Rekabiternas trohet

35  Detta ord kom till Jeremia från Herren under Juda kung Jojakims, Josias sons, tid[g]. Han sade: ”Gå till rekabiternas släkt och tala med dem. Ta med dem till Herrens hus, till en av kamrarna där, och ge dem vin att dricka.”

Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, samt hans bröder, alla hans söner och rekabiternas övriga släkt och förde dem till Herrens hus, till den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son. Kammaren ligger bredvid furstarnas, ovanför dörrvakten Maasejas, Shallums sons, kammare. Och jag satte fram kannor fulla av vin och bägare för rekabiterna och bjöd dem vin att dricka.

Men de svarade: ”Vi dricker inte vin, för vår far Jonadab, Rekabs son[h], har befallt oss: Ni och era barn ska aldrig dricka vin. Ni ska inte bygga hus, inte så säd eller plantera vingårdar eller äga sådana, utan ni ska bo i tält i all er tid, för att ni ska leva länge i det land där ni bor som främlingar. Vi lyder allt som vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt. Därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar. Och vi bygger inte heller hus att bo i och vi äger inte vingårdar, åkrar eller säd. 10 Vi har bott i tält och har rättat oss efter och gjort allt som vår far Jonadab har befallt oss. 11  Men när Babels kung Nebukadressar drog upp mot landet sade vi: Låt oss flytta till Jerusalem för att komma undan kaldeernas och arameernas här. Och så bosatte vi oss i Jerusalem.”

12 Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: 13 ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? säger Herren. 14  De har hållit det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn att inte dricka vin. Än i dag dricker de inte vin, eftersom de lyder sin fars befallning.

Men själv har jag talat till er gång på gång, och ni har inte lyssnat till mig. 15  Gång på gång har jag sänt er mina tjänare profeterna och sagt: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då ska ni få bo i det land som jag har gett er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig.

16 Eftersom detta folk inte har gjort som jag har sagt, så som Jonadabs, Rekabs sons, efterkommande har följt den befallning som deras far gav dem, 17  därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska låta all den olycka drabba Juda och alla Jerusalems invånare som jag har uttalat över dem, därför att de inte lyssnade när jag talade till dem och inte svarade när jag kallade på dem.”

18 Till rekabiterna sade Jeremia: ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Därför att ni har följt er far Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och i allt gjort som han har befallt er, 19 därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte.”

Jeremias profetior skrivs ner

36  I Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår[i] kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

”Ta en bokrulle och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig under Josias tid ända till i dag. Kanske ska Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta drabba dem. Då ska jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i en bokrulle alla de ord som Herren hade talat till honom. Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: ”Jag är förhindrad, så jag kan inte gå till Herrens hus. Men gå du dit och läs upp Herrens ord för folket i Herrens hus på fastedagen[j] från rullen som du skrev efter min diktamen. Läs också upp det för hela Juda, som har kommit från sina städer. Kanske ska de då bönfalla inför Herren och vända om var och en från sin onda väg. Stor är den vrede och harm som Herren har uttalat över detta folk.”

Baruk, Nerias son, gjorde precis som profeten Jeremia hade befallt honom. I Herrens hus läste han upp Herrens ord ur bokrullen. I Juda kung Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i nionde månaden[k] utlystes nämligen en fasta inför Herren för allt folket i Jerusalem och för alla som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.

10  Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem in-för hela folket i Herrens hus, i kammaren som tillhörde skrivaren Gemarja, Shafans son[l], på den övre förgården vid ingången till nya porten på Herrens hus.

Kung Jojakim bränner bokrullen

11 När Mika, son till Gemarja, son till Shafan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen, 12 gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. 13 Mika berättade för dem allt som han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

14 Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Shelemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: ”Ta med dig rullen som du har läst upp inför folket och kom hit.” Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem. 15 Då sade de till honom: ”Sätt dig ner och läs den för oss.” Och Baruk läste för dem. 16 När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: ”Vi måste tala om för kungen allt som står här.” 17 Och de frågade Baruk: ”Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?” 18 Baruk svarade dem: ”Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck.” 19 Då sade furstarna till Baruk: ”Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är.”

20 De lämnade rullen i skrivaren Eli-shamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.

21 Då sände kungen Jehudi att hämta rullen, och han hämtade den från skrivaren Elishamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom.

22 Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom, 23 och när Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända tills hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan. 24  Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder[m] när de hörde alla dessa ord. 25 Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem. 26 Och kungen befallde kungasonen Jerameel[n] och Seraja, Asriels son, och Shelemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem.

Den nya profetrullen

27 När kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 28 ”Ta dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Juda kung Jojakim brände. 29 Men om Juda kung Jojakim ska du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att Babels kung ska komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur? 30  Därför säger Herren så om Juda kung Jojakim: Ingen arvinge till honom ska sitta på Davids tron, och hans döda kropp ska kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla. 31  Jag ska straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning. Och jag ska låta all den olycka som jag uttalat över dem och Jerusalems invånare och Juda män drabba dem, eftersom de inte velat höra.”

32 Då tog Jeremia en annan rulle och gav den till sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Juda kung Jojakim hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.

Jeremia profeterar och fängslas

37  Sidkia[o], Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, för Babels kung Nebukadressar gjorde honom till kung i Juda land. Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia. Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Shelemjas son[p], och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: ”Be för oss till Herren vår Gud.”

Jeremia gick ut och in bland folket, för man hade ännu inte satt honom i fängelse. Faraos här[q] hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem fick höra ryktet om dem drog de sig tillbaka från Jerusalem.

Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade: Så säger Herren, Israels Gud: Detta ska ni svara Juda kung som har sänt er till mig för att fråga mig: ”Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp ska vända tillbaka till sitt land Egypten. Sedan ska kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld. Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna drar sig helt säkert tillbaka ifrån oss. För de kommer inte att ge sig av. 10 Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att bara några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld.”

11 Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här, 12 ville Jeremia lämna Jerusalem och gå till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott[r] bland folket. 13  När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Shelemja, son till Hananja, som sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna.” 14 Jeremia svarade: ”Det är inte sant! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna. 15 De blev arga på Jeremia och lät misshandla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.

16  När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid, 17  lät kung Sidkia hämta honom. Hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: ”Har det kommit något ord från Herren?” Jeremia svarade: ”Ja.” Och han fortsatte: ”Du ska överlämnas i den babyloniske kungens hand.”

18 Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: ”Hur har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse? 19 Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Babels kung ska inte anfalla er och detta land? 20  Så hör mig nu, min herre och kung. Lyssna till min vädjan och skicka inte tillbaka mig till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där.” 21  Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan tills allt bröd var slut i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.

Jeremia kastas i en brunn

38  Shefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son[s], och Jukal, Shelemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: ”Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller svält eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna ska få leva. Han ska vinna sitt liv som ett byte och få leva. För så säger Herren: Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungens här och han ska inta den.”

Då sade furstarna till kungen: ”Den här mannen bör dödas. Han gör ju människor modlösa, både soldaterna som är kvar i staden och resten av allt folket, när han talar så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd.” Kung Sidkia svarade: ”Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er.” Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias[t] brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.

Nubiern Ebed-Melek[u], en hovman som var i kungens hus medan kungen satt i Benjaminsporten[v], fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. Han lämnade kungens hus och sade till kungen: ”Min herre och kung, dessa män har handlat illa i allt de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där svälter han snart ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” 10 Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: ”Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia innan han dör.”

11 Ebed-Melek tog då med sig männen och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren. Där hämtade han trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: ”Lägg trasorna och kläderna under dina armar, mellan dem och repen.” Jeremia gjorde så, 13  och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.

Sidkia söker råd hos Jeremia

14 Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: ”Jag vill fråga dig om något. Dölj inget för mig.” 15  Jeremia sade till Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig.” 16 I hemlighet gav då kung Sidkia sin ed till Jeremia och sade: ”Så sant Herren lever, han som har gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt dem som vill ta ditt liv.”

17 Då sade Jeremia till Sidkia: ”Så säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, utan du och ditt hus ska få leva. 18  Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte komma undan deras händer.

19 Kung Sidkia svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna, att man utlämnar mig i deras våld och de behandlar mig illa.” 20 Jeremia sade: ”De kommer inte att utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så ska det gå väl för dig och du får leva. 21 Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22  Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus ska då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna ska säga:

Dina vänner svek dig
        och fick makt över dig.
    När dina fötter fastnade i dyn
        drog de sig undan.

23  Alla dina hustrur och barn ska man föra ut till kaldeerna. Själv ska du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad ska brännas ner.”

24 Då sade Sidkia till Jeremia: ”Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så ska du inte dö. 25 Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen! Dölj inget för oss, så dödar vi dig inte. Vad sade kungen till dig? – 26  då ska du svara dem: Jag vädjade inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.”

27 Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem precis som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts. 28 Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.

Jerusalems fall

39  I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden,[w] kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[x], trängde de in i staden. Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser[y] av Samgar[z], Nebo-Sarsekim, överste hovmannen[aa], Nergal-Sareser, överste magern[ab], och den babyloniske kungens alla andra furstar.

När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla[ac] i Hamats land. Där uttalade han domen över honom. Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta. På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.

Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[ad] bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

Jeremia blir fri

11 Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: 12  ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” 13 Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14  sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.

Herrens löfte till Ebed-Melek

15 Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16  ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för. 18  Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”

Footnotes:

  1. 34:1 när Babels kung … angrep Jerusalem   Troligen på våren 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1).
  2. 34:5 tänt eldar   Hedersbetygelse känd från Assyrien (inte kremering). Jfr 2 Krön 16:14.
  3. 34:7 Lakish och Aseka   Befästa städer ca 5 och 3 mil sydväst om Jerusalem. I Lakish har hittats brev skrivna på krukskärvor där soldater rapporterar att Asekas signaleld har slocknat.
  4. 34:14 frige sin hebreiske broder   Se budet i 5 Mos 15:12.
  5. 34:18 delade kalven i två stycken   Jfr 1 Mos 15:9f. Troligen en symbol för det straff som skulle drabba den som bryter det ingångna förbundet.
  6. 34:21 dragit bort   För att möta en egyptisk undsättningsexpedition sommaren 588 f Kr (37:5f).
  7. 35:1 Jojakims … tid   Den första belägringen någon gång mellan 601-598 f Kr (2 Kung 24:1f).
  8. 35:6 Jonadab, Rekabs son   Vän till Jehu som kämpade mot Baalsdyrkan ca 841 f Kr (2 Kung 10:15f).
  9. 36:1 Jojakims … fjärde regeringsår   År 605 f Kr, året då Nebukadnessar (vers 29) kom och krävde tribut första gången (jfr Dan 1:1).
  10. 36:6 fastedagen   En utlyst dag för fasta och bön i kristid (jfr vers 9 med not och Joel 2:15).
  11. 36:9 femte regeringsår i nionde månaden   December år 604 f Kr, då Nebukadnessars armé kom ner längs kusten och ödelade Ashkelon på Gazaremsan. Den vände hemåt efter en månad.
  12. 36:10 Gemarja, Shafans son   Ett avtryck av hans personliga sigill har grävts fram i Jerusalem.
  13. 36:24 rev sönder sina kläder   I förfäran och sorg, som Jojakims far Josia hade gjort (2 Kung 22:11).
  14. 36:26 kungasonen Jerameel   Ett avtryck av hans personliga sigill finns bevarat.
  15. 37:1 Sidkia   Juda rikes siste kung (597-587 f Kr). Se 2 Kung 24:18f.
  16. 37:3 Jehukal, Shelemjas son   Ett avtryck av hans sigill har hittats vid utgrävningar i Jerusalem.
  17. 37:5 Faraos här   Farao Hofra (44:30), på grekiska Apries (589-570 f Kr), sände sommaren 588 f Kr en armé och enligt Herodotus även en flotta längs kustremsan. De tvingades snart på flykten (jfr 2 Kung 24:7, Hes 29:4).
  18. 37:12 sin jordlott   Marken i Jeremias hemby Anatot (32:7f), bara några kilometer åt nordost.
  19. 38:1 Gedalja, Pashurs son   Ett avtryck av hans sigill har hittats vid utgrävningar i Jerusalem.
  20. 38:6 kungasonen Malkia   Hans personliga sigill finns bevarat.
  21. 38:7 Ebed-Melek   Betyder ”kungens tjänare”. Troligen en slav från nuvarande Sudan.
  22. 38:7 Benjaminsporten   Stadsporten mot nordost. Kungar mötte ofta folket vid porten (2 Sam 19:8).
  23. 39:1 nionde regeringsår … tionde månaden   Januari år 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1).
  24. 39:2 elfte regeringsår … fjärde månaden   Juni-juli 587 f Kr (jfr 2 Kung 25:3), ett och ett halvt år senare.
  25. 39:3 Nergal-Sareser   Svärson till kung Nebukadnessar. Mördade senare hans tronföljare Amel-Marduk (2 Kung 25:27) år 560 f Kr och gjorde sig själv till kung. Nergal var Babels dödsgud.
  26. 39:3 Samgar   Kanske Sinmagir, provins norr om Babel.
  27. 39:3 Nebo-Sarsekim, överste hovmannen   Omnämnd på en kilskriftstavla från 595 f Kr, som berättar att han skänkte 0,75 kg guld till Esagilatemplet i Babel (se not till Dan 1:2).
  28. 39:3 överste magern   Astrolog, tecken- och drömtydare. Jfr Dan 2:2 och Matt 2:1 med noter..
  29. 39:5 Ribla   Befäst centralort och arméhögkvarter i västra Syrien.
  30. 39:9 Nebusaradan, överste för livvakterna   Omnämnd i en babylonisk inskription som ”överste bagare”, en föråldrad titel. ”Livvakterna” kan också översättas ”kockarna” eller ”slaktarna”.
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes