Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 94
Bön om Herrens hjälp mot fiender
1 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,
vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal,
Alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de,
faderlösa mördar de.
7 De säger: " Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,
till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte Herren vore min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar",
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren är för mig en borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Den stora torkan
14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2 Juda sörjer,
dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden,
och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3 De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
och täcker huvudet.
4 Eftersom marken spricker upp,
då det inte regnar i landet,
står jordbrukarna med skam
och täcker sina huvuden.
5 Också hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv,
därför att det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjderna
och flämtar efter luft som schakaler.
Deras ögon är matta,
ty det finns inget gräs.
7 Även om våra missgärningar vittnar mot oss,
grip ändå in, för ditt namns skull, Herre.
Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,
dess frälsare i nödens tid,
varför är du som en främling i landet,
lik en vägfarande som stannar för en natt?
9 Varför är du som en rådlös man,
lik en hjälte som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och vi är uppkallade efter ditt namn.
Överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk:
På detta sätt vill de gärna driva omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför har Herren inte behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
och skall straffa dem för deras synder.
17 Tala till dem detta ord:
Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,
och må de inte upphöra,
ty jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett svårt och oläkligt sår.
18 Går jag ut på fälten
ligger där män genomborrade av svärd,
och kommer jag in i staden
möts jag av hungerns plågor.
Både profet och präst
drar vidare mot ett land de inte känner.
Profetens förbön
19 Har du då alldeles förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
20 Herre, vi erkänner vår ogudaktighet
och våra fäders missgärning,
ty vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns skull:
Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte.
22 Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv låta skurar falla?
Nej, endast du, Herre, vår Gud!
Vi hoppas på dig,
ty du har gjort allt detta.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." 33 Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden."
Petrus förnekar Jesus
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. 61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln