Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Bön om fred för Jerusalem

122 En vallfartssång. Av David.

Kungen ingriper för judarna

8 Samma dag gav kung Xerxes drottning Ester det hus som hade tillhört judarnas fiende Haman. Mordokaj fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom om deras släktskap. ² Kungen tog då av sig den sigillring som han tagit tillbaka från Haman, och gav den till Mordokaj. Ester gav i uppdrag åt Mordokaj att ta hand om Hamans hus.

³ Ester vädjade ännu en gång till kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att stoppa det onda mot judarna som agagiten Haman hade planerat. ⁴ Kungen räckte ut guldspiran mot Ester, som reste sig och ställde sig inför kungen. ⁵ Hon sa: ”Om du, o kung, finner det för gott, och om du ser på mig med välvilja, och om du anser det vara rätt och finner behag i mig, så låt det utfärdas en skrivelse som återkallar Hamans, agagiten Hammedatas sons, brev med order att döda alla judar i alla kungens provinser. ⁶ Hur skulle jag kunna se denna olycka drabba mitt folk och uthärda att se mina landsmän förintas?”

⁷ Kung Xerxes sa till Ester och juden Mordokaj: ”Jag har gett Ester Hamans hus, och honom själv har jag hängt upp på pålen, därför att han ville döda judarna. ⁸ Utfärda en ny order om judarna, så som ni finner det bäst, i mitt namn och försegla den med min sigillring, för ingen skrivelse som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan återkallas.”

⁹ Kungens alla sekreterare inkallades på den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden sivan. Man skrev enligt Mordokajs befallning en skrivelse till judarna, likaså till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, så också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk.

¹⁰ Mordokaj skrev i kung Xerxes namn och förseglade skrivelsen med hans sigillring, och sedan skickades den iväg med ilbud som red på travhästar från kungens stall.

¹¹ I breven gav kungen judarna tillåtelse att i varje stad samlas för att försvara sig och att förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som anföll dem och deras barn och kvinnor, och att även ta deras tillhörigheter som byte. ¹² Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser, den trettonde dagen i månaden adar, den tolfte månaden. ¹³ Vidare skulle en kopia av skrivelsen gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att judarna kunde förbereda sig för att den dagen hämnas sina fiender. ¹⁴ Ilbuden gav sig ut på kungens befallning i stor hast, ridande på kungens travhästar. Förordningen var utfärdad i Susas borg.

¹⁵ Mordokaj gick från kungen klädd i kunglig skrud i blått och vitt, med en krona av guld på huvudet och en mantel av fint purpurrött linne. Staden Susa jublade och gladde sig. ¹⁶ Bland judarna rådde ljus, glädje, fröjd och härlighet. ¹⁷ I varje provins och stad dit kungens befallning och förordning nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firanden. Många i landet blev^[a] judar av rädsla för judarna.

Brevet till församlingen i Smyrna

⁸ Skriv till budbäraren^[a] för församlingen i Smyrna:

’Så säger han som är den förste och den siste, han som var död men nu lever igen:

⁹ Jag vet hur mycket du får lida och hur fattig du är. Men du är rik. Jag vet att du blir hånad av dem som kallar sig judar men inte är det, utan är en Satans synagoga. ¹⁰ Var inte rädd för det lidande som väntar dig. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att pröva er, och ni ska lida under tio dagar. Men var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets segerkrans.

¹¹ Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.^[b]’