Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 118
Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
14 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning
i de rättfärdigas hyddor:
" Herrens högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting."
17 Jag skall inte dö utan leva
och förkunna Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss på den jubla och vara glada!
Josua tar de fem amoreiska kungarna till fånga
16 Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. 17 Då det berättades för Josua att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda, 18 sade han: "Vältra stora stenar framför ingången till grottan, och sätt folk där för att bevaka dem. 19 Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren, er Gud, har gett dem i er hand."
20 När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem - utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna - 21 vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.
22 Då sade Josua: "Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig." 23 De gjorde så och förde ut de fem kungarna till honom från grottan: kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon. 24 När de hade fört ut dessa kungar till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: "Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar." De kom fram och satte sina fötter på deras nackar. 25 Sedan sade Josua till dem: "Frukta inte och var inte rädda, utan var starka och frimodiga, ty så här skall Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med." 26 Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till aftonen. 27 Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar, som ligger kvar där än i dag.
6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? 7 Rensa bort den gamla surdegen[a] för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.[b] Ty vårt påskalamm[c] Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln