Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 106
Herrens nådegärningar och Israels otro
1 Halleluja!
Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som håller fast vid det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag kan se dina utvaldas lycka,
glädja mig med ditt folks glädje
och berömma mig tillsammans med din arvedel.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
7 Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten,
de kom inte ihåg dina många nådegärningar
utan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
9 Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand
och återlöste dem från fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de hans ord,
de sjöng hans lov.
12 Vakna, vakna, Debora!
Vakna, vakna, sjung din sång!
Stå upp Barak! Tag dig fångar,
du Abinoams son!
13 Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare,
Herren satte mig till anförare över hjältarna.
14 Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek.
Benjamin följde dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar ner
och från Sebulon män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora.
Och liksom Isaskar gjorde också Barak,
ner i dalen skyndade man i dennes spår.
Bland Rubens ätter hölls stora rådslag.
16 Varför satt du kvar bland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?
Bland Rubens ätter fördes stora överläggningar.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Och Dan, varför dröjde han ännu vid skeppen?
Aser satt kvar vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk som föraktade döden,
Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
19 Kungar drog fram och stred,
då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten.
Men byte av silver vann de inte.
20 Från himlen fördes strid,
stjärnorna stred från sina banor mot Sisera.
21 Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon.
Gå fram, min själ, med makt!
13 Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. 14 Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. 15 Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.
16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för den. 17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.
18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud[a] bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. 19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. 21 Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln