Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Nådens år
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
för Herren har smort mig
till att förkunna goda nyheter till de förtryckta.
Han har sänt mig till att ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 att ropa ut ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
3 och ge de sörjande i Sion
en huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De ska kallas ’rättfärdighetens ekar’,
som Herren har planterat till sin ära.
4 De ska bygga upp de gamla ruinerna
och resa upp det som länge legat öde.
De ska återuppbygga förstörda städer
som legat öde i generationer.
8 För jag är Herren som älskar rättvisa.
Jag hatar plundring och brott.
Jag ska troget belöna dem
och ingå ett evigt förbund med dem.
9 Deras ättlingar ska bli kända bland folken,
deras efterkommande bland folkslagen.
Alla som ser dem ska inse
att de är ett släkte som Herren har välsignat.”
10 Jag gläder mig i Herren
och jublar över min Gud,
för han har klätt mig i frälsningens dräkt
och svept mig i rättfärdighetens klädnad,
som när en brudgum sätter på sig sin högtidsturban
och brud pryder sig med sina smycken.
11 Liksom jorden får sin gröda att spira
och trädgården sin sådd att växa fram,
så låter Herren, Herren rättfärdigheten
och lovsången växa fram inför alla folk.
Återställd lycka
126 En vallfartssång.
När Herren förde tillbaka Sions fångar,
var det som om vi drömde.
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade.
Bland folken sades det:
”Herren har gjort stora ting för dem!”
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Återställ vår lycka, Herre,
liksom bäckarna i Negev!
5 De som sår med tårar
ska få skörda med glädje.
6 Gråtande går de ut med säden de ska så,
men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.
46 Maria sa:
”Jag vill hylla Herren av hela min själ!
47 Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!
48 Han har sett till sin ringa tjänarinna.
Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.
49 Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig.
Heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom,
från generation till generation.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm
och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare störtar han från deras troner,
men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sin godhet,
men de rika driver han tomhänta bort.
54 Han hjälper sin tjänare Israel
och kommer ihåg sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans ättlingar för evigt,
som han lovade våra förfäder.”
16 Var alltid glada, 17 be ständigt 18 och tacka Gud vad som än händer. Detta är nämligen Guds vilja i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inga profetior, 21 utan pröva allt. Ta sedan vara på det som är gott, 22 men håll er borta från allt som är ont.
Slutönskan
23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är klanderfria den dag vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka. 24 Han som kallar er är trofast, och därför ska han också göra detta.
6 Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, 7 för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset.
Johannes döparen talar om Jesus
(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)
19 Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20 Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”
21 ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia[a]?”
”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”
”Är du profeten[b]?”
”Nej”, svarade han.
22 Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”
23 Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren![c]’ som profeten Jesaja har sagt.”
24 De som hade sänts ut av fariseerna 25 frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”
26 Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[d]”
28 Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.