Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Petrus pingstpredikan

¹⁴ Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord.

³⁶ Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."

³⁷ När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" ³⁸ Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. ³⁹ Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." ⁴⁰ Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." ⁴¹ De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Psalm 116

Lovsång för räddning ur dödsfara

¹⁷ Om ni ropar "Fader" till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar. ¹⁸ Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, ¹⁹ utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. ²⁰ Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, ²¹ ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.

Guds levande ord

²² Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. ²³ Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

¹³ Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. ¹⁴ Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" ¹⁹ Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. ²⁰ Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. ²¹ Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. ²² Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven ²³ men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. ²⁴ Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." ²⁵ Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. ²⁶ Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" ²⁷ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

²⁸ När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. ³² Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, ³⁴ och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.