Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Petrus tal
34 Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. 37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. 39 Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40 Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41 inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. 42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Israels kommande frälsning
31 På den tiden, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.
2 Så säger Herren:
Det folk som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3 Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd förbliva över dig.
4 Än en gång skall jag upprätta dig,
så att du blir upprättad, du jungfru Israel.
Än en gång skall du ta upp din tamburin
och dra ut i dans bland dem som är glada.
5 Än en gång skall du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar skall själva njuta av frukten.
6 Ty en dag kommer
då väktare skall ropa på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
upp till Herren, vår Gud."
Psalm 118
Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
14 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning
i de rättfärdigas hyddor:
" Herrens högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting."
17 Jag skall inte dö utan leva
och förkunna Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss på den jubla och vara glada!
Den gamla och den nya människan
3 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv,[a] då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Petrus tal
34 Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. 37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. 39 Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40 Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41 inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. 42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Den tomma graven
20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. 2 Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. 4 De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. 6 Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där 7 och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. 8 Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. 9 Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
11 Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. 12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13 Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 16 Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 17 Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." 18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Jesus uppstår ur graven
28 Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen,[a] gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. 2 Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. 3 Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. 4 Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. 5 Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. 6 Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! 7 Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."
8 De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. 9 Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. 10 Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln