Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
ANDRA BOKEN
Psalm 42
Den bedrövades längtan efter Gud
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat
dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
"Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på
när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen,
vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse,
en högtidsfirande skara.
6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom
för frälsning genom honom.
7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup
vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
går fram över mig.
9 Om dagen sänder Herren sin nåd
och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till mitt livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig
och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"
12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Den framtida välsignelsen över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Sion med stor iver,
med stor vrede nitälskar jag för henne.
3 Så säger Herren:
Jag skall vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem skall kallas "sanningens stad"
och Herren Sebaots berg "det heliga berget".
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall gamla män och kvinnor
finnas på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator skall vara fulla
av pojkar och flickor som leker där.
6 Så säger Herren Sebaot:
Även om det kan te sig alltför underbart
för kvarlevan av detta folk i de dagarna,
skall det därför te sig alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem,
de skall vara mitt folk
och jag skall vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i de här dagarna
hör dessa ord från de profeter
som talade på den tid då grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas upp.
10 Ty före den tiden
hade varken människor eller djur lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina ovänner,
vare sig han gick ut eller in
ty jag vände alla människor mot varandra.
11 Men nu vill jag inte längre vara som i gångna dagar mot kvarlevan av detta folk,
säger Herren Sebaot.
12 Ty nu skall friden ge utsäde,
vinstocken ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag skall låta kvarlevan av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse bland hednafolken,
så skall ni nu, då jag frälst er,
bli en välsignelse.
Frukta inte, fatta mod!
14 Ty så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att straffa er, när era fäder väckte min vrede säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid beslutat att vända om för att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Frukta inte!
16 Men detta är vad ni skall göra:
Tala sanning med varandra,
döm i era portar rätta domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
ty allt sådant hatar jag,
säger Herren.
Jesus botar de sjuka
14 Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. 15 Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. 16 När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. [a]
Jesus botar två besatta
28 När Jesus kom över till gadarenernas område[a] på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. 34 Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln