Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: ² "Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar,^[a] kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."

³ Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia: ⁴ Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad, ⁵ och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. ⁶ Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö. ⁷ Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

⁸ Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden. ⁹ Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte. ¹⁰ Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

¹¹ Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, ¹² ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.

¹³ Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar? ¹⁴ Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."

²³ Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. ²⁴ Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. ²⁵ Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. ²⁶ I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. ²⁷ Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, ²⁸ så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,^[a] och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.