Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
2 1 Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.[a]
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden,[b] kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket:
4 Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som vore det ingenting i era ögon?
5 Men var nu frimodig, du Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son,
var frimodiga, alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, ty jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 Detta löfte gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Frukta inte!
7 Så säger Herren Sebaot:
Inom kort skall jag än en gång komma himlen och jorden,
havet och det torra att skaka.
8 Jag skall skaka om alla hednafolk
och alla folkens skatter skall komma hit.
Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet,
säger Herren Sebaot.
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
20 Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.
Psalm 98
Jubel över Herrens makt och frälsning
1 En psalm.
Sjung för Herren en ny sång,
ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
2 Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
hela jorden har sett vår Guds frälsning.
4 Höj jubel till Herren, alla länder!
Brist ut i glädjerop och lovsjung!
5 Lovsjung Herren med harpa,
med harpa och med lovsångs ljud!
6 Blås i trumpeter och horn,
höj jubelrop inför konungen, Herren!
7 Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
8 Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
9 inför Herren, ty han kommer
för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.
Laglöshetens människa
2 När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, 2 att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. 3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa,[a] fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er?
Gud har utvalt er
13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta,[a] genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 16 Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, 17 uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.
Frågan om uppståndelsen
27 Några sadduceer[a] - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus: 28 "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn. 37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. [b] 38 Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln