Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 60
Bön om räddning
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. 2 Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
3 Gud, du har förkastat och skingrat oss,
du har varit vred, upprätta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna.
Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
5 Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting,
du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
6 Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner
att hålla upp för sanningens skull[a] Sela.
7 För att dina älskade skall räddas,
fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
"Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
Juda min härskarstav.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.[b]
Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"
11 Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,
så att du ej mer drar ut med våra härar?
13 Ge oss hjälp mot ovännen,
människors hjälp är utan värde.
14 Med Gud kan vi göra mäktiga ting,
han skall trampa ner våra fiender.
Israels avguderi och otacksamhet
13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
"De som offrar människor må kyssa kalvar."
3 Därför skall de bli lika morgondis,
lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.
4 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
7 Då blev jag för dem som ett lejon,
lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.
Förmaningar
2 Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. 3 Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet - det är för den jag är fånge - 4 och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. 5 Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle. 6 Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln