Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Strålglansen från Moses ansikte
29 (A) När Mose sedan kom ner från Sinai berg och hade med sig vittnesbördets båda tavlor på vägen ner, visste han inte att hans ansiktes hy strålade[a] efter att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de var rädda för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och församlingens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Sedan kom alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade sagt honom på Sinai berg.
33 (B) När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet[b]. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen tills han gick in för att tala med Herren.
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
12 (A) När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. 13 (B) Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 (C) Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose[a].
16 (D) Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 (E) Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 (F) Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser[b] Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
4 (G) Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp. 2 (H) Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.
Jesus visar sin härlighet
28 (A) Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget[a] för att be. 29 Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. 30 Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, 31 som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång[b] som han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. 33 När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här[c]. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.
34 Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. 35 (B) Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" 36 (C) Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam.
Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 (A) När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. 38 (B) Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."
41 Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla var överväldigade av Guds stora makt.
Människosonen ska utlämnas
Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar:
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation