Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
15 Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. 16 Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv[a]. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. 17 Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
18 Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. 19 Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.
20 Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. 21 (A) Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.
22 (B) I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava[b] väckte ni också Herrens vrede. 23 (C) När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
21 (A) I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja. 22 (B) Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
23 (C) När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser. 24 (D) Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation