Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Davids löfte och Herrens löfte
132 [a]En pilgrimssång.
Herre, tänk på David,
på allt han fick utstå,
2 hur han gav Herren sin ed,
sitt löfte till Jakobs Mäktige:
3 [b]"Jag ska inte gå in i mitt hus,
inte ligga på min bädd,
4 [c]inte unna mina ögon någon sömn
eller mina ögonlock någon vila
5 [d]förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige."
6 [e]Vi hörde det i Efrata,
vi upptäckte det i skogsbygden[f].
7 [g]Låt oss gå in i hans boning,
låt oss tillbe vid hans fotpall.
8 [h]Res dig, Herre,
och kom till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Låt dina präster vara klädda
i rättfärdighet
och dina trogna få jubla.
10 [i]För din tjänare Davids skull,
avvisa inte din smorde!
13 Ja, Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning:
14 [a]"Detta är min viloplats till evig tid.
Här ska jag bo, hit längtar jag.
15 Sions förråd ska jag rikligt välsigna,
dess fattiga ska jag mätta med bröd.
16 [b]Dess präster ska jag
klä i frälsning
och dess trogna ska jubla högt.
17 [c]Där ska jag låta ett horn[d] växa upp
åt David,
jag har berett en lampa
åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men på honom
ska kronan glänsa."
Josia blir kung i Juda
22 (A) Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
Lagboken blir återfunnen
3 I sitt artonde regeringsår[b] sände kung Josia i väg skrivaren Shafan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade: 4 (C) ”Gå upp till översteprästen Hilkia[c] och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingången samlat in från folket. 5 Han ska överlämna dem åt de män som tjänstgör som förvaltare vid Herrens hus, och dessa ska ge dem åt de män som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som är förfallet på huset, 6 nämligen åt snickarna, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna ska även användas till att köpa in trävirke och huggen sten för att rusta upp huset. 7 Men de ska inte behöva redovisa de pengar de fått, utan de ska få handla på heder och tro.”
8 (D) Då sade översteprästen Hilkia till skrivaren Shafan: ”Jag har funnit lagboken[d] i Herrens hus.” Hilkia gav boken åt Shafan och han läste den. 9 Därefter gick sekreteraren Shafan in till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: ”Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som tjänstgör som förvaltare vid Herrens hus.” 10 Skrivaren Shafan sade också till kungen: ”Prästen Hilkia har gett mig en bok.” Och Shafan läste den för kungen.
Stefanus stenas
54 (A) När de hörde detta blev de ursinniga[a] och gnisslade tänder mot Stefanus. 55 (B) Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, 56 (C) och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
57 Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, 58 (D) och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 (E) Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60 (F) Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.
Församlingen förföljs och skingras
8 (G) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation