Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hannas lovsång

2 ^(A) Hanna bad och sade:

Herren uppenbarar sig för Samuel

3 ^(A) Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. På den tiden var Herrens ord sällsynt, profetsyner var inte vanliga. ^2 (B) Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se. ^3 (C) Guds lampa^[a] hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod. ⁴ Då kallade Herren på Samuel. ”Här är jag”, svarade Samuel. ⁵ Sedan skyndade han bort till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men han svarade: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Och han gick och lade sig.

⁶ Herren kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men han svarade: ”Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen.” ⁷ Samuel kände inte Herren än, och Herrens ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom.

⁸ Herren kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Då förstod Eli att det var Herren som kallade på den unge pojken. ⁹ Därför sade han till Samuel: ”Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick och lade sig på sin plats.

¹⁰ Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och Samuel svarade: ”Tala, din tjänare hör.” ^11 (D) Då sade Herren till Samuel: ”Se, jag kommer att göra något i Israel som ska ringa i båda öronen på var och en som hör det. ^12 (E) Den dagen ska jag förverkliga över Eli allt som jag talat mot hans hus, från det första till det sista. ¹³ Jag har förklarat för honom att jag ska döma hans hus till evig tid för den synd som han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig utan att han tillrättavisade dem. ^14 (F) Därför har jag också betygat med ed för Elis hus att deras skuld aldrig någonsin ska försonas genom slaktoffer eller andra offergåvor.”

¹⁵ Samuel låg kvar till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd för att berätta synen för Eli. ¹⁶ Men Eli ropade på Samuel: ”Samuel, min son!” Han svarade: ”Här är jag.” ¹⁷ Då sade Eli: ”Vad var det han sade till dig? Dölj det inte för mig! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer för mig ett enda ord av det han sade till dig.” ¹⁸ Då berättade Samuel allt för honom och dolde ingenting. Eli sade: ”Han är Herren. Han får göra det som är gott i hans ögon.”

Liknelsen om de onda vinodlarna

12 ^(A) Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress^[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

² När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. ³ Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ⁴ Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. ⁵ Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.

⁶ Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. ⁷ Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. ⁸ Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

⁹ Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. ^10 (B) Har ni inte läst det här stället i Skriften:^[b]

¹² Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.